Inlägg från: pojkens |Visa alla inlägg
  • pojkens

    Ouppfostrad Unge..hur löser man det?

    jag vet inte riktigt hur jag skulle göra. Om det vore någon jag inte träffade så ofta skulle jag bara försöka hantera stunderna då vi interagerar, på bästa sätt. dvs försöka avleda till lek istället eller så, om han/hon leker kring mitt barn.


    Sen när det gäller ouppfostran så som du påpekar om tjafs med föräldrar, störa dem, inte säga tack, det lägger jag mig inte i. Antagligen härstammar det från familjesituationen, eller som andra påpekat om det är ett barn med speciella behov. Känner man familjen väl kanske känner man antagligen till varför barnet beteer sig som det gör, eller? jag skulle inte påpeka i första taget att någon inte uppfostrat sitt barn, då det inte är riktigt min ensak. Det är dock min ensak om det går ut över mina barn som vålsamheter eller sådant, elelr för den delen äver andras barn elelr vuxna.  
  • pojkens
     Min erfarenhet av fyra barn varav tre normalstörda och ett med svår autism är att "normala" barn inte behöver uppfostras, det räcker med kärlek och respekt. Att man tar dem på allvar. 
    jag tror det ligger mycket i det du säger. Men det beror ju lite på hur man tolkar ordet uppfostran; om man bara lägger in att barn ska vara snälla och lydiga i det eller om man även asner att det innefattar social umänge och samspel. Man uppfostrar ju på ett sätt sina barn, tycker jag, genom att visa dem hur man beter sig i olika situationer, inte bar genom at förmana dem alltså. 
Svar på tråden Ouppfostrad Unge..hur löser man det?