äggdonation?

Att en kvinna väljer att donera ägg till en annan kvinna, som inte kan få egna barn...är detta det finaste hon kan göra!! Murranmutt, jag blir varm i hjärtat av dig!! Ni kvinnor betyder verkligen  såå mkt för oss som inte lyckas på egen hand eller ivf....Att ni vill ge oss samma möjlighet som ni fått!!Många kramar från en tjej som vägrar ge upp!!

Hur kan du jämföra surrogatmödraskap och äggdonation? Det är inte alls samma sak. När det gäller äggdonation så blir donatorn genetisk mamma och den som bär barnet biologisk mamma. Forskning visar även att den biologiska modern påverkar barnet i stor utsträckning, det är inte bara generna som är viktiga utan även den miljö som fostret har. Jag har genomgått utredning för äggdonation, talat med flera läkare som har mångårig erfarenhet av äggdonation och även läst mycket på området. Om du vill starta en tråd rörande dina negativa åsikter om äggdonation - går då det men i den här tråden är det helt OT. Det var inte det som TS var ute efter och du håller dig inte till ämnet utan kritiserar bara andra människors val på ett rätt nedlåtande sätt.

Vill du förklara innebörden av emapt också för mig? Jag har svårt att förstå ordet empati ordentligt.Vet du att det finns de som får barn för att de inte orkar använda preventivmedel?Det finns biologiska föräldrar som är skit som föräldrar. Sen finns de som inet kan bli men som blir fantatsiska föräldrar.Människor som inte innehar emapti eller förståelse för andra människor utan som levererar ytliga kommentarer och inet är så insatta i termer eller innebörden, eller som inet kan tänka i större cirklarar. Det är människor som jag anser ofta är mindre bra föräldrar.Nu tänker jag slänga in ett inlägg från en annan tråd. Där en verkligt klok kvinna skrev såhär!:"I diskussioner som denna kan man bara konstatera att en ständig utmaning för både vi som har adopterat och de som har blivit adopterade, är att låta andra människors brist på empati, begränsningar i förmåga till kärlek, rädslor baserat på sin erfarenhet osv, förbli DERAS problem, som vi INTE behöver göra till våra.För kan någon inte känna empati och kan sätta sig in i och acceptera att för mig, från min samlade personlighet, erfarenhet, förmåga, ser mina barn som mina alldeles egna, då är det den personens problem med förmågan att känna empati.Om någon inte kan känna kärlek till andra personer än de han eller hon har genetiska band till, då innebär det sannolikt en massa uteblivna djupare relationer för den personen. Det är den personens problem och begränsning, inte min för jag vet i mitt innersta att kärleken jag känner till mina barn inte har några begränsningar.Om någon person känner rädslor kring adoption pga av vad hon/han hört eller sett och hur dom har UPPFATTAT detta från sina egna förutsättningar, då är det den personens problem, inte mitt för jag känner mig tryggt förvissad om att för den minoritet barn som kan bli aktuella för adoption då alla relevanta alternativ är uttömda, är det den bästa lösningen.Jag kan beklaga att det finns människor som både uttalat och outtalat utifrån hur dom uppfattar verkligheten vill flytta över sin brist på empati, begränsning i förmåga till kärlek eller rädsla på mig och mina barn. Men det förblir deras problem.Jag uppfattar verkligheten och de möjligheter det ger annorlunda än dom, och finns inte någon vilja att förstå och acceptera att min verklighet ser annorlunda ut, då är även det ett problem dom får behålla för sig själva, jag har bara att acceptera att deras verklighet inte är min. Jag väljer att och jag gör allt för att hjälpa mina barn att följa den urgamla devisen "Det är inte hur man har det utan hur man tar det" TS, du är förstås den du känner att du är, inte vad någon annan vill göra dig till!"Hittas här:www.familjeliv.se/Forum-4-294/m50718667-13.ht...