Till de otrogna

Jag har varit otrogen, det var länge sedan men vi är fortfarande tillsammans. Min man fick reda på det tidigt (jag berättade) men han är inte den svartrsjuka typen och förstod varför. Och här kommer "varför":

när äldsta barnet var knappa året tvingades jag tillfälligt flytta ifrån familjen, maken var då pappaledig. Jag kom hem på helgerna för det mesta och de åkte ibland o hälsade på men på det stora hela var det väldigt långt bort. Men jag, som träffade maken när jag var tonåring, fick plötsligt leva så som unga brukar göra - gick på fester etc. Här någonstans kände jag att "var maken rätt person för mig? Var det så här livet skulle vara?" Omoget, visst, jag håller med. Men en viktig period för mig. Jag träffade en person och blev blixtförälskad!

Efter ett par månader fick så familjen en lägenhet i den nya staden och make och barn flyttade till mig. Jag ebrättade hur det var. Maken fattade och hade inga större problem att förlåta, det har inte funnits emellan oss sedan dess (har aldrig dykt upp i gräl eller så).

Nu går äldsta barnet på gymnasiet, jag och maken lever tillsammans, har fler barn och älskar varandra. Utan mitt "snedsteg" då för 16 år sedan är det inte alls säkert att vi hade varit tillsammans idag. Jag hade antagligen alltid undrat över om det fanns någon bättre (totalt har jag haft sex med 3 olika män under livet) men nu vet jag att det finns det inte!

Så, jag kan förstå att det leder till problem men gör inte saken svart eller vit. Livet är sällan svart eller vitt - oftast grått...

Jag förstår av ditt inlägg att du har personliga, negativa erfarenheter av otrohet och jag förringar inte dem på något sätt. Jag bara visar på andra sidor också.

oj, har inte varit länge medlem här.. så jag har nog missa sånt.... men va gräsligt!

Förstår inte folk att otrohet är desamma som att slita ut den andres hjärta o se den slå sista slagen?
Saknar man respekt för sin partner och inte anser denne bättre än bli bedragen, så varför vara med denne? För att håna denne så mycket som möjligt?

Såklart att det inte är något man vill göra. men det är lätt för dig att säga så och döma andra. gjorde själv det förr, men ibland så kan man inte styra över ens känslor och så händer det en själv...

Visst det kan hända att man blir helt förvirrat passionerat besatt av någon, helt klart.. och man råkar vara i en relation..

Måste man då vara kvar i relationen? Kan man inte ta och fästa blicken hårt i den andres blick som är ens partner och säga, "det är över".

Jag tror inte du skall dra för mycket slutsatser av hur omfattande otrohet är genom att läsa i relationsproblem-forumet.

Om du inte har märkt det så är det dessutom inte könsneutralt vad gäller normerna här ;)

Mannen otrogen (eller porrsurfar eller runkar en gång själv) ger svaret kasta ut svinet omedelbart.

Kvinna otrogen med mannens snygge vän ger svaret: Klart du skall köra på, se bara till så maken har städat huset, lagat maten och vikt tvätten när du är ute.

FredrikB68 är numera min största idol, bästa svaret på länge :D

Hahahhahaa! Hemskt ju!

Otrohet är otrohet

man kan porrsurfa på två olika sätt.. finns anonym porr för en vanlig hederlig handtralla vad kan män rå för att de är vissuella det våre ju som att förbjuda en kvinna att fantisera när hon onnanerar. Och allvarligt, inte fantiserar man om sin man när man onnanerar, hur låntråkgit blir inte det? ;)

det finns de vilka raggar upp (kvinnor och män) någon-ra för att prata me dem via msn, porra för varandra via cam, sänder bilder till varandra = otohet..

men otrohet är så olika för alla.
För oss är det inte otrohet att porra eller använda webcam.

Vi gör allt,så länge vi pratar med varandra och har det bra.
När vi varit i tuffa perioder så måste både avstå från allt annat gott,jobba på vår relation mer vilket har gått väldigt bra.
Vi har varit gifta i 16 år och jag tror det gått så bra för att vi gett varandra stor frihet.
Och vi har fortfarande mycket sex,nya ställningar,nya platser,vi förnyar oss ganska ofta,använder leksaker ibland,så kärleken har vi hållt i liv.
Vissa perioder känner vi oss nyförälskade,det där pirret i magen.
Helt fantastiskt!!

Otrohet ser inte jag som ett hot,och jag tycker synd om de som gör det.
Jag tror på frihet mer och på ärlighet,och ärlig är man om man vågar vara ärlig mot den man älskar.
Men som många,när de varit otrogna,så ljuger de om det,vilket är förståerligt,de vet att de skulle straffas hårt för det eller förlora den person de älskar om de berättar.
Jag har själv varit otrogen i mitt tidigare förhållande,jämt var jag otrogen.

Jag ljög för mitt ex alltid,han skulle ha lämnat mig annars.
Men idag lever jag i en sund relation,då vi vågar prata om allt.
Vi vet både att misstag eller otroheter kan ske,men det viktiga är att hela tiden försöka och att våga prata om det.

BRA skrivet, det är vidrigt att läsa om allas otroheter. Vad är det för fel på folk?

Ja otrohet är väl ingen höjdare direkt

Min historia lyder ungefär

Mitt ex fick sitt första jobb efter studenten. Tog 2 veckor innan hon gick på dejt med en och följde med honom hem. 2 veckor senare hade hon sex med en annan på slakteriet där hon jobbade på en toalett. Samme kille gick hon hem med från krogen. Samma kille hittade jag och hennes lillasyster i när hon lämnat sin syster hos "oss" för att gå på fest hemma hos sina föräldrar som inte var hemma, dagen efter körde jag hem hennes syster och ja...

Det gick ett halvår och så överraskade hon mig med att vara otrogen på alla hjärtans dag med en tredje, 2 och 3 veckor senare kom nummer 4 och 5. Tre veckor senare blev hon gravid med vår dotter och någon månad senare kom det mesta fram utav detta.

Under hela graviditeten så satt hon och flirta runt och berätta att jag ändå aldrig skulle få träffa mitt barn.

Tösen föddes och det gick 2 månader, då planerade vi att flytta ihop igen men en kompis till hennes bror som suttit på msn och i stora drag enbart skrivit, ska vi ses o  ha sex, ska vi duscha en dag osv osv, kom i vägen och medan jag och mitt ex ännu var tillsammans blev hon tillsammans med denna killen i 2 månader. Sen kom hon tillbaka till mig igen och sen dumpade hon mig för att bli ihop med den hon är tillsammans med nu i 5 månader som hon och vår dotter bor ihop med...

Ja otrohet sucks, har aldrig hatat en människa så mycket som jag hatar henne. 400 dagar tog det ens att få gemensamvårdnad, enbart för hennes advokat sagt till henne att växa upp för du har ingen chans att behålla din ensammavårdnad. Okej hon kanske inte sa de orden men det kändes som det