Foglossningsvännerna forts.tråd 15

Typiskt, jag vet inte om jag brukar ha bakåt- eller framåtrotation! Kanske har du några ledtrådar? Låter som ett bra tips!

Idag tog jag mig i kragen och ringde min FK-handläggare inför utförsäkringen. Vi hade ju pratat om det där med om jag skulle ta föräldraledigt och E semester för att få ihop det, men varken jag eller min fk-handläggare har fått någon klarhet i om föräldrapenning under tiden som jag är utförsäkrad skulle skydda min sgi. I alla fall så lugnade hon, som vanligt ner mig rejält. Hon berättade att det där med arbetsförmedlingen går att anpassa till att jag gå ett besök där 1 gång per vecka, eftersom det är helt individuellt anpassat. Så hon ska skicka en kallelse för gemensamt besök dit.
Dessutom har mitt datum flyttats fram 10 dagar, vilket kändes som rena lottovinsten!

Men det bästa var att hon kunde meddela att min arbetsgivare (hela stora organisationen, inte just min egen chef) har låtit meddela att samtliga anställda kommer att beviljas tjänstledigt för att delta i AF-programmet och vara inskrivna på AF under utförsäkringstiden. Vilken lättnad!!!! Jag hade ju långa listan med telefonsamtal som skulle göras annars, t ex ringa facket och prata med min nya chef (nervöst!) om hennes inställning och så.

NU kan jag äntligen tänka att jag kan ta tag i min psykiska och fysiska hälsa igen, när jag känner gott hopp om att fortsätta bo kvar i vårt hem och förhoppningsvis ha min försörjning klarad även i framtiden!

justine:
känner så igen mig i ditt sista inlägg! Jag har inte några som helst marginaler och min fundering är om medicinering skulle kunna hjälpa mig att undvika dom värsta svackorna och ge mig lite mer att ta av.

Skönt att det gick bra hos sjukgymnasten!

Tack, JA nu ska jag verkligen ta hand om mig själv! Ska genast boka tid till den där kbt-psykolgen nu när jag vet att jag kan jobba med att acceptera mitt mående istället för att tänka på pengar, flytt och vara arg.

Ja, det är så otroligt skönt att jag knappt kan säga hur lättad jag är!

Trevlig helg!

justine:
jag har inte fått det konstaterat av någon annan, men kan konstatera själv att det är den muskeln som är inflammerad och kroniskt spänd på höger sida. Min sjukgymnast ville inte ge mig akupunktur, eftersom hon inte vill att jag ska bli smärtlindrad alls utöver de förbättringar som sker pga min träning. Ska försöka hitta en akupunkturvänligt inställd sjukgymnast, eftersom jag så väldigt gärna vill prova. På förlossningen hade jag god effekt av akupunktur.

För att hon tycker att det ju i längden bara är träning som botar problemet och ser mig som ett barn i behov av uppfostran - om jag tar bort värken med t ex akupunktur kanske jag inte gör min "läxa"!

Nej, DÅ hade jag ingen som helst historik av att strunta i träningen. Tvärtom fick jag hela tiden beröm för att jag var så samarbetsvillig, gjorde allt vad som stod i min makt för att bli bättre och tränade så samvetsgrant, alltid hörde av mig för tips vid ryggskott (då jag inte kunde träna normalt) osv.
Nu tränar jag inte alls. Jag skiter i allt! Inte ens när jag tänker att jag ju självklart blir sämre av det bryr jag mig längre.

Den träning jag har (haft) är stabiliseringsträning både för bäckenet och skuldrorna. Så klart också hållningsträning. Jag körde det i 1,5 år innan jag bara struntade i allt plötsligt en dag i augusti. I november och större delen av december tränade jag dagligen igen. Nu inte alls. Målet är att stabiliserande muskulatur ska bli starkare och mer uthålliga. Det är det enda som hjälper mot instabiliteten och kan minska antalet ryggskott. Rätt hållning för att minska belastningen som blir helt fel om man har fel hållning och för att träna uthålligheten att alls orka hålla just rätt hållning.

Jag tycker inte att jag har någon diagnos. Det står foglossning och akuta ryggskott i läkarintyget tror jag. Men jag är inte utredd annat än att jag har en utredd överrörlighet som är patologisk = instabil.

Jag har också fått tips nu om att använda stödbältet. Har inte gjort det förut, utan trivdes inte med det alls pga ökad värk och fusk med att använda min egen muskelkorsett. Men musklerna behöver avlastning ibland och orkar ju inte hur mycket som helst. Har funkat bra, förutom att värken ökat, fram tills i helgen då jag tog på det när bäckenet var snett. Då stabiliserade jag ett roterat bäcken, vilket gjorde svinont och ledde till att jag inte kunde gå på ett par timmar. Men nu har jag lärt mig lite mer av det också.

Ja, jag har funderat och vill byta sjukgymnast. Men orkar inte ta tag i det alls. När jag förhoppningsvis får lite mer ork någon gång ska jag göra det. Just nu är jag less på att jaga, less på att kämpa, less på att ge upp och less på att försöka acceptera. Men jag ska i alla fall prata med min läkare om just orkeslösheten på torsdag. Alltid nåt!

Tack för kramarna, vad gulliga ni är! *kramar tillbaka*

Justine:

jag har lyckats få en låsning i ländryggen av den där övningen för några månader sen, men jag tror att jag hade saker på gång i ryggen då ändå, så man får väl känna efter och göra den riktigt försiktigt. Superskön är den ju när det lyckas!

Trevlig helg tjejer!

Oj, oj, hoppas verkligen att det ska gå bra att gå upp i tid sen och att du inte kraschlandar alldeles! Lite orolig blir man ju...

Förra veckan hann jag med både att träffa några från rehabgruppen, gå en halvdag på relaxen och ta med hela familjen för ridning på min jobbarkompis islandshäst! Dom var så lyckliga, det bara lyste ur barnens ansikten! 6-åringen red ju i våras (på småshettisarna här granngårds) men det rann ut i sanden när hon bröt armbågen i höstas och sedan flyttade tjejen som hon red med. Nu känner vi att vi ska ta tag i ridningen igen. Min man ska börja gå på knatteridning med henne, så att jag och 2-åringen också får mer egentid tillsammans. Jag hoppas (och tror?) att det ska gå bra!