• Hjarte­sjalen
    Äldre 22 Jan 04:50
    410044 visningar
    1291 svar
    1291
    410044

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12


    Jag startar en ny trad nu efterom del 11 gar ut om bara nagra dagar.
    Har fortsatter vi & skriva om extraslag & andra konstigheter som hander inne i brostet & som kanns svart att forsta sig pa.
    Hoppas bade gammla & nya hanger pa & e med!
    Har e gammla traden del 11.

    www.familjeliv.se/Forum-11-241/m48323521.html
  • Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
  • Äldre 6 Jan 22:45

    Allasväl: Nej de sa inget speciellt utöver det och jag tänkte inte på att fråga. Jag har dessutom flyttat till ett nytt landsting nu så det känns inte heller aktuellt att ta upp kontakten med dem igen. När jag pratade med dem var det ju inget planerat samtal från deras sida utan det var jag som ringde upp dem efter att ha fått beskedet med post. Det kändes mest som något sköterskan bara sa i förbifarten när jag frågade om extraslagen. Det var väl därför som jag tänkte höra efter om ni i detta forum har någon erfarenhet av hög puls. Själv har jag tankar kring att jag har hög puls de kvällar när jag har haft stressiga/intensiva/hårdträningsdagar och att den höga puls jag upplever samband med extraslagen kan vara en reaktion på att jag blir orolig/tycker att det är obehagligt. Igår när jag hade pulsklockan på såg jag att efter ett extraslag som jag fick när pulsen låg på 85 skenade pulsen upp i 130 innan den gick ner igen.

  • Hjärtt­jejen
    Äldre 7 Jan 00:45

    Hej Chasingdreams :)

    Jag tror inte att du ska oroa dig över din höga puls. Jag kan få precis som du beskriver, framförallt när jag är inne i en period av mer extraslag (dvs. hög stress i kroppen=högt kortisol). Alla läkare jag har frågat har absolut inte tyckt det har varit något att oroa sig över, utan det är förmodligen det du själv tror, stressen i sig. Dessa eländiga stresshormoner kan absolut stressa hjärtat  till extraslag och högre puls. Blir du sen dessutom orolig så sprutar binjurarna ut ännu mer stresshormoner och kroppen tror att du är i ett läge att fly (vi fungerar fortfarande som en stenåldersmänniska) och ökar därav upp takten på hjärtat för att vara beredd att syresätta kroppen snabbare.
    Om du är helt utredd så tycker jag att du ska släppa oron och inte kolla av för mycket vad hjärtat ställer till med därinne :) Ju mer du kollar, fokuserar och oroar dig....desto mer extraslag och hög puls... tyvärr den bistra sanningen. 
    Sen tycker jag absolut att du ska ringa upp den läkaren som utredde dig och ställa frågor om du fortfarande inte tycker att du har fått alla svar......går man runt med obesvarade frågor och funderingar i huvet så kan det stressa kroppen ännu mer, så funkar iaf jag. Du har verkligen rätt att få klara svar på alla dina frågor :) 
    För mig har det varit så att ju mer jag anstränger mig för att få bort extraslagen/hög puls desto värre har det blivit.....konstigt det där med hur mycket det mentala kan påverka......

    Ett tips, det enda som fungerat riktigt bra på mig är andningsövningar från kundaliniyogan (framförallt medicinsk yoga) och meditation.....kontinuerligt tränande med det har iaf lyckats sänka mina stressnivåer väldigt mycket...även om jag har en bit kvar......men långsamt långsamt börjar kroppen att läka :)
    Hoppas att mitt inlägg hjälpte något...... och glöm inte att vara snäll mot ditt hjärta, ta hand om det och tänk snälla tankar. Allt blev lättare för mig när jag började bli vän med hjärtat ist för att se det som en ovän :) Hjärtat försöker bara säga något till dig :) Typ stressa ner snälla kropp :)

    Minns inte vem det var som frågade om antal extraslag/dygn??? När jag hade som värst kunde jag ligga på konstant 30-40 tusen extraslag/dygn i veckor i streck. Vid ngt tillfälle mätte min läkare ca 40 extraslag/minut och så kunde det hålla på i månader med bara ngr enstaka lugnare dagar....helt ofarligt, men ack så sjukt jobbigt!!!!

    Hej finaste Hemlis och tack för ditt inlägg:) Förstår att du tycker att det är kul att se att tråden fortfarande lever vidare och tänk vad länge det är sen du startade den. Sen tror jag, precis som du säger själv, att kan du bli fri så kan alla bli fria från sina extraslag. Du om ngn hade verkligen en galet lång och ihållande hjärtresa, sjukt mycket extraslag. Tänk om man skulle ta och räkna ihop ALLA din extraslag som du har haft, totalt!!! Undrar om den siffran finns ;) Kram iaf till dig gamle hjärtevän Hjärta.

    Kram oxå till dig allasväl, hur mår du och hur mår magen? Är du fortsatt sjukskriven?

    Såklart kramar till er andra oxå

  • Nina61
    Äldre 11 Jan 12:29

    Nu har mitt hjärta tack och lov lugnat ner sig. Sköldkörtelvärdena visade sig vara bra och min betablockerare höjdes  från 25 till 50. Nu kännerjag bara lite då och då ett litet skutt extra. Försöker ignorera det. Ska börja på basal kroppskännedom hos sjukgymnast nästa vecka. Hoppas det hjälper. Hjärta

  • Hjärtt­jejen
    Äldre 11 Jan 17:55

    BK (basal kroppskännedom) är super, hoppas verkligen att den hjälper dig....mig har den hjälpt en massa :) BK hjälper till att lära "känna" kroppen och sänker verkligen kroppen att få ner stresshormonerna:) Liggande avslappning och meditation är mina favoriter :)

    Lycka till Hjärta

    Min status just nu: mycket bättre sömn = mycket lugnare hjärta Skrattande

    KramisarHjärta

  • Äldre 12 Jan 10:01

    Hjärtfröken: GRATTIS till mkt bättre sömn Det e ju liksom bara så fantastiskas nyheter Sömn-helvetet tycker jag är absolut värst & roten till att det är svårt att tillfriskna... Inte så bra för mig på den fronten just nu Men just nu kan jag ju i alla fall skylla på grav.hormoner.... En god natt är att jag i alla fall inte är vaken HELA natten.. Funderar på att börja ta lergigan igen - ska vara ofarligt som gravid.... Ska ta upp det med min läkare.... Ngt speciellt föresten som du gjort för att sova bättre - utöver dina övningar... Jag märker oxå att övningarna hjälper MEN e så "bräcklig" minsta lilla oro el motgång i övrigt runt mig & jag går i spinn & lägger ner allt med övning & regelbundenhet... Ska föresten börja på akupunktur nästa vecka - för lugn & avslappning - främst öronakupunktur tror jag att det blir....

    Basal kroppskännedom tycker jag funkar men för mig är det tufft med stående gående - jag producerar nog lika mkt adrenalin & kortisol som om jag typ konditionstränar - för jag blir jätte uppvarvad... Däremot tänket & avslappnings biten är kanon.. Mindfulness e ju närbesläktat & det tänket & de övningarna funkar bäst på mig för att varva ner. Överlag - att göra övningarna regelbundet är nog bästa medicinen - jag hoppas nå dit hän... har hela tiden varit störningsmoment på vägen som gjort att jag kommit av mig... som sagt är väldigt skör så ska inte mycket till... Har inte varit helt lätt att vara sjukskriven ¨ånga kontakter & mycket ransakan & i frågasättande & en jobbig arbetsgivare = ingen bra kombination med varva ner & bara vara.....

  • Äldre 16 Jan 12:35

    God förmiddag alla!

    De var ett tag sen jag var inne här på tråden.
    Jag har ju skrivit en del om vad jag har upplevt och hur jag har upplevt allt i tidigare inlägg. Jag hade som värst förra våren när mina es kulminerade under 2 veckor med ca 15,000st per dygn och med hjärtintensiven som resultat.Det var en fruktansvärd upplevelse.  (har haft "normala" ex sedan 15 år tillbaka. ) Nu är jag totalt utredd med magnetröntgen, långtids-ekg och ultraljud mm mm. Och mitt hjärta är friskt!
    Efter detta så har jag ätit Betablockerare 100mg per dag. Jag har mått superbra sedan dess och bara haft några enstaka ferkevenser av es. och långa många perioder utan. 

    Mitt problem är att jag fortfarande tycker det är jobbigt när de kommer, speciellt när det ev kommer under en längre period. Jag blir inte direkt rädd, men jag börjar direkt att analysera varför de kommer, börjar räkna hur många per minut, känna pulsen mm. Jag blir helt uppslukad.
    Nu har jag haft mkt es under 1 vecka tex. Och jag fattar inte varför??? Känner mig inte stressad alls på det sättet som jag gjorde tidigare. Och nu är jag helt uppslukad av detta. Tänker tex att "åh, nu har jag inte känt något es på några minuter va skönt", och då börjar det igen.....Jag blir ledsen när de kommer och helt introvert. Kan leka med barnen men vara i helt andra tankar.  Så jag fattar att det är tankarna som är problemet men HUR FÅR MAN STOPP PÅ TANKARNA??????

    Ska också nämna att jag har sänkt min dos betablockerare på rekommendation av min läkare, från 100 till 50 g. Jag gjorde det succesivt under en månad innan jul. Jag hade nämligen lite lågt blodtryck så läkaren tyckte det var bäst och sa att mina es är ju inte farliga.
    Frågan är ju om det var smart???

    Jag försöker och försöker att INTE tänka på es när de kommer och inte bry mig om dem, utan tänka att de inte är farliga och försöker acceptera att de är en del av mitt liv. Men ibland är det såååå svårt.

    Är det någon som har lite tips????  Det känns som jag har hamnat i en jobbig svacka...

    Många kramar

  • Hjärtt­jejen
    Äldre 16 Jan 14:07

    Hej Linda 71, jag lider med dig och vet verkligen vad du går igenom.....skulle kunna ha varit jag som skrivit inlägget. Allt jag byggt upp raseras som ett korthus.....OCH det går fort :( Men det finns hjälp, lovar :)

    Var bara inne en snabbis och ska precis iväg, men jag tror att jag har en del tips till dig, sånt jag fått lära mig på Danderyd....det handlar just om hur man försöker hantera sina tankar, villket i sig hjälper att succesivt få bort es.....men jag får återkomma lite senare under dagen när jag har mer tid :)
    Tror dock helt klart att det har med din nedgång av betablockerare att göra, jag reagerade precis likadant en tid efter att jag trappade ner......MEN stå ut, det kommer bättre dagar!!! Försök att fokusera på att du faktiskt kan må bra och leva långa perioder utan. Extraslagen kommer INTE att stanna för all evighet!!! Du vet det Linda, även om det inte känns så idag...... Förmodligen har du haft en del tankar kring dit nedtrappande och en "liten" oro på hur din kropp ska reagera, kanske t.om utan att du tänkt på det?....återigen fick du anledning att tänka tankar som "hur ska hjärtat reagera" , "tänk om es börjar igen" , "hoppas att jag klarar mig på 50 mg etc etc. Du fick anledning att återigen fokusera på hjärtat.....å då kommer de som ett brev på posten.....Sen får man inte glömma heller att kroppen nu behöver anpassa sig utan 100 mg, vilket säkert i sig påverkar...


    Oj nu måste jag verkligen sticka, mannen ropar ;)

    Vet inte vad somhände med texten, kom åt ngn knapp :)

    Hörs snart igen, kram kram!!! 
    Lovar att också svara på ditt inlägg allasväl :)  Kram till dig också!!
  • Nina61
    Äldre 16 Jan 21:41

    Hej Linda 71!
    Jag känner igen mig i det du skriver. Så svårt det är att släppa tankarna på es när man känner dem. För mig är det bättre när jag är ute och rör mig. Sitta ensam hemma i soffan är som att beställa dem. Brukar ta en Xanor när jag ska sova, då tycker jag att även hjärtat lugnar ner sig. Vet inte om det är en bra lösning men det funkar för mig. Känner ingen speciell oro för något just nu, men ändå kommer extraslagen. Hoppas nu på BK som jag ska till på tisdag.
    Även jag är tacksam för tips från er andra! Es är ett gissel.

    Kramar till alla! Hjärta

  • Äldre 17 Jan 22:38

    Tack snälla, det är skönt att inte vara ensam. Det hjälper. Men jag fattar inte detta! Kan inte sluta tänka på dem. Hur ska man på "ett naturligt sätt" acceptera dem? Jag säger till mig själv: detta är dina små es, de bor hos dig, de gör inte ont, de bubblar bara lite men är iiiiinte farligt......det blir så onaturligt, för jag är ju så störd över att de är där. Jag försöker tänka bort dem men det blir liksom ej grej av det.

    Sen tänker jag att det beror på att jobbet och dagis mm har börjat igen efter julen, vi har haft 3 kalas på 2 helger..och att det varit lite mkt på det sättet. Men jag vet inte, det känns inte som om det har varit så stressande mentalt. Det känns mer som att det är mina tankar som gör att de kommer.
    Sådan här svacka har jag inte haft sen i våras.

    God natt och kram

  • Äldre 18 Jan 10:14
    SpökeLinda71 skrev 2011-01-17 22:38:22 följande:
    Tack snälla, det är skönt att inte vara ensam. Det hjälper. Men jag fattar inte detta! Kan inte sluta tänka på dem. Hur ska man på "ett naturligt sätt" acceptera dem? Jag säger till mig själv: detta är dina små es, de bor hos dig, de gör inte ont, de bubblar bara lite men är iiiiinte farligt......det blir så onaturligt, för jag är ju så störd över att de är där. Jag försöker tänka bort dem men det blir liksom ej grej av det.

    Sen tänker jag att det beror på att jobbet och dagis mm har börjat igen efter julen, vi har haft 3 kalas på 2 helger..och att det varit lite mkt på det sättet. Men jag vet inte, det känns inte som om det har varit så stressande mentalt. Det känns mer som att det är mina tankar som gör att de kommer.
    Sådan här svacka har jag inte haft sen i våras.

    God natt och kram
    Jag analyserar också alllllltid....
    Kan ibland inte förstå varför de kommer o det är riktigt jobbigt.
    Med risk för att låta negativ så är jag nog den enda här inne som inte tror att jag kommer bli av med mina extraslag, de kommer med all säkerhet följa med mig i graven..
    Däremot tror jag att jag kommer finna en balans, bätter perioder och sämre perioder och de sämre perioderna kanske kommer mer sällan men försvinner föralltid, det tror jag inte.

    Men återigen är det viktigt att finna ro, göra roliga saker och inte låta de rackarna vinna. För mig gör motion susen, har faktiskt idag gjort min första löparrunda sedan operationen i oktober och det känns fantastiskt.

    Hoppas det lungnar sig snart om det inte redan gjort det..

    Kram!
Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12