EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

Stackars storebror!

En stor stor kram till dig, jag minns så väl hur fruktansvärt det känns när det kommer personal som inte kan ens barn.
Och ni ligger ju inne i semestertider  precis som vi gjorde *suck*

Jag minns när Novalii var relativit ny opererad för sin ducutus hon hade dränage och fick hicka och såg ut att lida av otrolig smärta.
Dagsköterskorna som tog emot henne när hon kom tillbaka från op berättade att dom skulle ge  extra smärtstillande om hon verkade ha ont och att hon skulle få mer smärtstillande till natten om hon verkade ha ont .

Iallafall så gick nattpasset på och jag hade inte träffat någon av dom innan, nästan alla våra ordinarie sköterskor gick på semester samma dag så nästan alla var helt nya.
Försökte få nattpasset att förstå att hon hade ont och att jag märkte det på henne, men ingen lyssnade.
Och när dom väl lyssnade viftade dom bort min oro och fick mig att känna mig som en dum liten flicka.
Så det slutade med att jag satt vid Novaliis sida tills där kom ett bekant ansikte, om jag inte minns fel satt jag i nästan exakt 15 h med undantag för kiss/pump paus.
Jag vågade alltså inte lämna henne med den nya personalen för jag märkte ju att dom inte kollade till henne.
Jag märkte att dom inte såg hennes smärta.
Sen var jag kanske lite löjlig vad vet jag, men efter 1 månad på neo och en nyopererad bebis så är man inte riktigt sig själv , men allt jag behövde var ett vänligt ord och en förklaring om varför smärtstillande inte gavs.

Och som du sa den oron och stressen är det sista man behöver.
Jag hoppas ni slipper råka ut för personal som gör er mer oroliga än lugna igen.
Kram

Pre mamma: jag sitter bara här och gapar, vilket bemötande. Och att dom inte hälsade på dig dagen efter, alltså fy. Tyvärr finns det väldigt få som förstår hur föräldrarna mår. Alla är så inne i barnet/en vilket så klart är viktigast men man önskar ändå att alla fick någon form av utbildning eller föreläsningar om hur man som förälder kan må efter en sån psykisk påfrestning det faktiskt är att få ett prematurbarn. Jag slapp sån tur va höra pikar om att jag var där för lite men det berodde helt på att jag hörde ju hur snacket gick om någon förälder typ sov hemma, missade en matning osv. Jag vågade inte annat än att sitta hos novalii typ hela tiden fö jag var så rädd att ses som en oansvarig ung dum tjej. Första gången jag lämnad sjukhusområdet var hon 1 månad, nu i efterhand inser jag hur sjukt det var. (ursäkta att inlägget inte är uppdelat man kan inte göra styckes indelningar från telefonen hoppas ni kan läsa ändå)

Bambis: vilket charmtroll! Supersöt.

Hejja hejja, vilka kämpar ni har *kram*

Pelle: sänder en tanke och en stor kram till er.

Pelle: jag vet inte vad jag ska säga, det finns inga ord som kan hjälpa er. Men det är skandal och jag förstår om era krafter är slut nu. Som någon annan sa skriv ut det du skrev till oss och ge till varenda en på avdelningen. Ring det gamla sjukhuset och fråga om hanteringen av sprutor och hygien och fråga om det verkligen får vara så här! Jag tänker på er och önskar att jag kunde tagit över er oro ett tag stor kram till er.

Grattis jennyc :)

Pennyjenny: även vi låg i k-stad ett antal veckor och även jag var jätte negativ och ville inte alls lämna lind. Minns första gången jag såg sjukhuset och tänkte "här tänker jag INTE bo" men tji fick jag för bättre kunde vi inte haft det. Personalen var alltid lika underbara och blev som en extra familj och jag kan allt sakna dom lite ibland ;). Sen är det ju bara ett ännu större plus att doktor bo Selander ska eller har lämnat Lund för att börja i k-stad. Och att det är helt nybyggt och att alla rum numera har fönster är ju också bra :D

Grattis till Filippa och William :) och jennyc tatueringen var väldigt fin.

Pennyjenny: stort grattis till er son.