Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Hej. Är just nu mitt i en X karusell. Det hela började för snart en månad sedan när jag fick vad jag trodde var min mens efter vårt första försök att bli gravida. Jag trodde att det inte hade tagit sig och tänkte att det blir bättre lycka nästa gång. Dagarna gick, men mensen kom aldrig riktigt igång utan var mest blodiga flytningar, en vecka senare reagerade jag på att det lixom fortsatte i över en vecka med tanken på att jag vanligen har en mens på 3-4 dagar. Mest på skoj, tog jag en grav test som visade positivt, fick världens chock då jag hade lixom på något sätt redan lagt det där bakom mig och här var det ju två röda streck på testet. Jag blev glad, men på samma gång orolig, varför hade jag blött då i över en vecka? Några dagar till gick och jag började få ont i svanken samt högra sidan av magen, det kändes inte bra, och jag började blöda klarrött...Jag åkte till akuten, blev undersökt och lämnade blodprov, ingenting syntes i livmodern, men det kunde ju varit på grund av att jag bara var i runt vecka 4-5. Jag åkte hem och fortsatte oroa mig över smärtan i magen samt blödningen. Fortsatte gå till jobbet och blicka framåt, tills då det började blöda riktigt mörkrött blod, och jag fick rejäla magsmärtor. Jag bokade tid hos gyn, och besökte gynekologen några dagar senare, som på 10 min kollade mig och skickade hem mig med ett "Du har nog haft ett tidigt missfall" på ett igen efter nästa mens bara...

Helgen gick och jag hade det jätte jobbigt med att försona mig med tankarna om mitt missfall, jag var så ledsen så ledsen men försökte hoppas på bättre lycka nästa gång, tänka på vad läkaren hade sagt. Gick till jobbet måndagen efter och väl på jobbet får jag åter ont i magen på samma sätt som tidigare, huggande i högra äggstocken, och klarrött blod, jag kunde inte hålla mig mer, och fick berätta för min chef och åka hem. Låg i soffan och funderade om jag skulle åka till akuten igen och samtidigt får jag ett samtal, från Akuten, där dom frågar varför jag inte återkommit för återkontroll, varför jag inte hade återvänt efter att ha varit där senast och lämnat blod som vi hade kommit överens. Efter att ha konstaterat att vi måste ha missförstått varandra, bad läkaren mig att komma in så snart som möjligt eftersom hon trodde det här handlade om ett X, eftersom ingen någonsin hade sett någon graviditet i livmodern, och jag har blött/haft ont så länge.

Sambon och jag åkte in lämnade blod, blev undersökt och fick åka hem igen. Hade under väntetiden lyckats bli av med smärtan och läkaren sa att jag kunde åka hem så länge, jag fick remiss för en extra UL sån som ser mer än vanliga UL dagen efter.  Jag skulle just ut från sjukhuset som jag fick sjuka smärtor igen, kändes som att jag skulle svimma av. Men efter ett tag släppte det igen. Dagen efter var jag tillbaka för extra UL, där läkaren konstaterade en koagel i höger äggledare, med vätska i buken. Jaha vad betyder nu detta tänkte jag??? Två timmars väntan och blodprov så fick jag träffa läkare igen, uppföljningen på dom tre blodprov jag lämnat visade på en sänkning av Hcg hormonet, från ca 600 första gångn till runt 500 och sen 400 andra gången, så vi jag skulle få återkomma några dagar senare för att se om det fortsätter sjunka och om kroppen sköter Xt själv. Väl där i fredags igen, lämnade jag prov och blev undersökt, fortfarande vätska i buken, lite mer blödningar, och ett HCG hormon som var på runt 270. Sjunker långsamt nedåt. Ska dit igen på fredag och är super orolig för allt detta, känner mig psykiskt i botten.

Läst lite runt i tråden och känner lite hopp om att allt detta ska lösa sig trots att det känns som ett enda mörker just nu. Men dom flesta här inne ser ut att ha plockat bort dom felande äggledare som gör mig mer orolig, är det smart att jag får behålla denna som det redan fastnat ett ägg i?? Hur länge kommer denna X att fortsätta. När slutar blödningarna? Om nu kroppen tar hand om det själv hur länge tar det för kroppen att läka, och när vågar man försöka igen?

Är det någon annan som inte behövt operera sin X och fått behålla sin äggledare? Ledsen för det långa inlägget, men kände bara att jag ville få ur mig allt detta, för det känns som att man blir galen av alla tankar och all förtvivlan inombords. Ingen jag känner har någonsin gått igenom detta och kommenterar med "tiden läker alla sår", det löser sig och försök att se på det positivt. Men det hjälper inte särskilt bra.... Uh, jag vill så gärna tro att allt ska lösa sig och bli bra snart, att jag återigen får tillbaka min kropp och att vi ska bli föräldrar en dag.... 

En till sak. Hur länge kommer brösten att värka? Kan knappt ligga på magen. Känns så onödigt, kroppen stöter ju ut X et men ändå känns det som att brösten ska sprängas. Det är dom som gör mig mest orolig, för borde inte ömmandet försvinna tillsammans med sänkningen av hormonnivån??

Hej... imorgon är det dags för återkontroll av mitt x. Hoppas Hcg nivån har sjunkit ytterligare och att det ser okej ut på UL. Vill så gärna få bra besked så jag kan koppla av och börja blicka framåt.

Hej på er. Tänkte uppdatera er efter gårdagens kontroll. Lämnade blod, och blev undersökt, hcg nivån har sjunkit sen förra fredagen från 270 till 90 (igår). Ännu ligger allt kvar tydligen i äggledaren 2cm stort ungf, och vi bokade in återbesök om två veckor. Jag är glad att hcg sjunker, men undrar lite över hur länge det kommer vara kvar i äggledaren. Läkaren sa att kroppen ska lösa upp det och att det kan ta tid. Men hur länge? Hur kan jag vara säker att kroppen kommer att "lösa upp det"... låter konstigt. Men är ialf något lättad nu då det känns som att det inte är långt kvar innan kroppen stabiliserar sig.

Ingen annan här inne som inte behövt behandla sitt X? O vars kropp tog hand om det själv?

Hej på er dagarna går framåt och imorgon är det exakt 5 veckor sedan jag började blöda första gången och trodde jag hade fått min mens. Återbesöket är inte först fredag nästa vecka men jag känner mig ganska lugn, idag kände jag lite ont i sidan, hade ju den lilla 2 cm stora klumpen kvar i äggledaren förra fredagen och gyn sa att det kan ta ett tag för kroppen att lösa upp det, nu mera kommer det ut en del med hinnor osv, inte vanligt blod, så det kanske är det som "löses" upp.

Tog grav test idag, för jag följer upp att det minskar med hjälp av dom hemma, och idag var den så ljus som den kan bli och fortfarande vara synlig. Misstänker att jag runt söndag inte kommer att se något alls på stickan. Idag såg det nästan ut som ett spökstreck.

En vän fick barn igår, och en annan berättade om sin graviditet för några dagar sedan. Är så glad för deras skull men känner sån jobbig tyngd i hjärtat, önskar tiden kunde gå fortare, och kroppen bli återställd, att jag vågar försöka igen och att det inte blir några fler X.

Önskar bara att det ska bli bra igen...