Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Det verkar som att flera blivit gravida efter ex. Och de sista kommentarerna är mest grattis. Har precis råkat ut för ett utomkvedshavandeskap, och skrev om det i en tråd. Jag har inte fått några svar alls. Är det nån här som kan hjälpa??? Klistrar in mitt inlägg här:

Jag är en kvinna på 37 år (snart). Min man och jag har försökt att bli gravida i 3 år. Gjort utredning, som inte visade större hinder för graviditet, och nästa steg är ivf, vilken var planerad i höst. Fram tills dess har jag i 2 år stått på pergotime och den senaste tiden metformin (har PCO och är överviktig). Så händer miraklet. Jag blev gravid. Detta slutade tyvärr akut operation då det var ett utomkved, opererades i v 9. Hela äggledaren togs tillsammans med embryot.

Detta var en stor sorg för mig och min man, då vi har försökt så länge. Nu sitter jag hemma, sjukskriven och det gör ont i magen och ont i själen. Troligtvis kan jag börja jobba nästa vecka eller veckan efter det (har ett tufft jobb fysiskt).

Är lite förvånad över sjukvården dock. Har fått lite instruktioner om eftervård. De handlar om att ta bort förbanden på magen efter 7 dagar. Smärtstillande i 3 dagar (gör fortfarande ont efter 6 dagar). Inget sex på 4 v. Och sedan ingenting mer. Ingen efterkontroll, ingen kontroll att man börjar menscykla normalt eller att livmodern renat sig ordentligt. Ingen plan för hur vi ska komma igång med gravidförsöken igen eller när vi ska börja med pergotime igen (har inte ägglossning utan pergotime).

Är det någon här som har varit med om utomkvedshavandeskap som vill dela med sig om sina erfarenheter? Hur går man vidare? Har ni blivit gravida och blivit föräldrar efteråt? Drabbats igen? När kom ni igång med menscykel och ägglossning igen?

Känner mig som sagt väldigt deppad över vad som har hänt och stressad. Jag fyller som sagt 37 om 2 v och känner att tiden börjar rinna ifrån oss. Vi vill bli gravida så fort som möjligt igen...

Börjar beta av landets akutenheter... Denna gången i Gävle efter att ett av op-såren gått upp och blödde/varade  rikligt. Så nu har jag fått sårinfektion i opsåret också... Förklarar att jag efter 8 dagar efter op fortfarande hade så ont att jag knappast kan gå rakt. Hade ett stort hematom i bukmusklen också ("lårkaka").
Annars har jag fått en telefontid till fertilitetsläkare iallfall. Är så frustrerad. När ska det vända egentligen??? Allt som kan gå fel den här sommaren går fel... Svärmor dog i cancer med begravning i fredags (därav besöket i Gävle), utomkved med komplikationer, måste avliva min gamla häst som jag har haft i 20 år... Vill att detta året ska ta slut. NU.

Jag har inte ens fått rådet att att ta prov på hcg efter mitt x. Tror inte att du behöver göra det när de har opererat ut äggledare och embryo (antar jag att man gjort när du blött så mycket). Antar att det är mer aktuellt om man blivit medicinskt behandlad och inte opererad? Eller om man gjort ett mindre hål? Man vill väl veta att det inte finns några moderkaks-rester i äggledaren. Men eftersom vi har fått äggledarna helt borttagna, bör det ju inte finnas rester kvar.
JAg hade väldigt rikliga vaginala blödningar, kom en hel del stora blodkoagel ca 1 v. Sedan sprack ju ett av opsåren upp och nu är det omläggning på vårdcentral 1 gång om dagen, vätskar fortfarande och är infekterat. Vi fick rådet om sex-förbud i 4 v. Därefter skulle tydligen mensen komma igång efter 4-6 v. Har inte fått några som helst råd om hur vi ska fortsätta, men då vi har infertilitets-problem och egentligen skulle börja med ivf när det oväntade och för oss magiska plusset kom, har jag en teltid med fertilitetsläkaren nästa v. Om jag får reda på mer matnyttligt, kan jag skriva det i tråden. Är sjukskriven ytterligare en vecka pga det stora hematomet och att såret spruckit upp. Totalt 3 v efter op med andra ord. Så får vi väl se sedan. Jag kan inte jobba så länge jag har ett öppet, vätskande opsår på magen... Lycka Till!

Superss, vad tråkigt, lider med dig... Vet exakt hur det känns med känslomässiga berg och dalbanor. Kallar mensen för det röda monstret som slår till varje månad. Man får försöka ta nya tag och försöka igen, det är det enda man kan göra. Hur fungerar det med ivf? När gör man nytt försök? Håller alla tummarna att nästa gång...

natta78: VAd kul att höra att det går bra med en äggledare! 8 barn.... jag blir glad om vi kan få ett eller allra helst 2-3. Tyvärr har vi något annat som stör fertiliteten i botten, vet inte vad än. Vi hade ju försökt i 3 år innan det efterlängtade plusset som slutade med ett utomkved. Lycka till med den 8-de! :)

Tack. Men det där med när det är meningen vet jag inte om jag håller med om. Jag är 37 år, vi har försökt i 3 år, utredningar har inte visat någonting. Skulle precis börja med ivf när plusset kom. Tyvärr har vi inte tid att vänta i ytterligare 3 år på att det kanske kan komma en graviditet spontant. Då börjar jag bli för gammal. För vissa är det svårare att bli gravid än andra, och då behöver man hjälpa naturen på traven.

 Ha det gott! :)

Är det något du har sökt gyn för? Annars kanske det borde kollas upp?

Vet inte hur det fungerar med människor, är hästveterinär, men ston som förlorar sin dräktighet efter dag 45 kan få hormonstörningar, och det kan ta ett tag, ibland flera månader upp till ett år innan de är "normala" igen. Ibland kan man behöva medicinera för att komma igång ordentligt? Som sagt, vet inte hur det fungerar på människor...

Det där med sorgearbete... Tyckte att jag ändå tagit nya tag och börjat testa med ägglossningstester, planera för att försöka igen, gå ner i vikt... Kändes ganska bra, och det ska bli kul att börja arbeta igen. Att bli påmind genom det infekterade operationssåret eller ärren eller suturerna på magen var helt ok.

Men i natt drömde jag. Jag drömde att jag var gravid, och att min man och jag var inne för förlossning. Det blev kejsarsnitt och barnet var livlöst. Vaknade i morse kallsvettig. Och jätteledsen. Låg och grät en halvtimme, gick inte att stoppa. Grät över vårt förlorade barn. (jag vet att det bara var ett embryo, men det är det närmaste vi kommit på 3 år) När ska det sluta göra så ont? Tänk om denna graviditeten var vår enda chans? Får smått ångestkänslor och är väldigt nere just nu... Och jag som trodde att allt var ok, bara vi kunde börja försöka igen...

Jag vet att det är en liten grej, men stor för mig, då det strulat innan utomkved och jag har fått ta hormoner, men igår hade jag lh-höjning (ägglossning)! Känns skönt att kroppen börjat fungera igen! Tyvärr kommer alltid ägglossning och mens tillsammans med migrän (som jag inte haft sedan juli), och jag låg nedbäddad hela förmiddagen. Nu håller vi tummarna att det ska gå bra! Trotsar sexförbudet den sista veckan och kör på...

Gyn sa sexförbud 4 v efter op. Har läst  (pålitliga internet-sidor, typ internetmedicin osv) att det är ok när det slutat blöda. Så jag tänkte att det nog ska vara ok efter 3 v, och det var ju 2 v sedan det slutade att blöda. :) Jag opererades torsdag 3 v sedan, ägglossning 3 v + 1 dag efteråt. Och då har jag haft 2 spontana ägglossningar (utan hormoner) över huvudtaget på 3 år!