Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Verkar vanligt att man inte oroar sig förrän efter något hänt. Har heller inga minnen av att jag oroade mig något nämnvärt under graviditeten med sonen. Men nu tror jag att jag genomgått alla stadier av oro som man kan ha innan v.25. Rörelserna som gjorde mig tokig under första graviditeten är mest lugnande nu...

Åh så bra, Petra! Men det är ju helt otroligt att man kan se något så litet och dessutom med ett tickande hjärta. Våran var 7mm på vul och jag förundras fortfarande över hjärtslagen...

Supers typiskt med mens. Men skönt att den kom så du slipper oroa dig. Och ha nu en bra shoppingdag!

Vill inte skrämmas men jag opererades på vad som efter senaste mens var 4+6. Men jag ska också tillägga att jag känt stickningar och ibland mindre hugg under den här graviditeten som sitter rätt. Sedan känner man ju allt när man får plus efter x, så du ska se att allt är okej. Men man är orolig och det är okej. Försök att inte låta det ta över för mycket bara (lättare sagt än gjort) men du får tänka på att spolningen gick bra vilket borde ge dig optimala förutsättningar.

Mina smärtor i samband med x-et var så kraftiga och kom som ett blixtnedslag så jag hade ju inga mindre smärtor som förvarning så att säga. Därför är jag fel person att svara på vad det du känner kan vara. Men när det gäller att oroa maken så är det väl bättre att prata av sig än att gå och bära på oro. Hjärnan är bra på att skissa upp värsta senarion vilket också kan motarbetas lite av att få prata och sätta ord på sina känslor och tankar.

Grattis Alexandra!

Vad nyfikna ni är då här var vi helt överens om att vi inte ville veta vad det är för kön och sonen har inga problem med det. Men vi har ju förebilder av båda sorter som gör att han tycker att både lillasyster och lillebror låter bra.

Grattis till dottern Lemis! 
Det är orättvist och väldigt tråkigt att hon inte mår bra, men det verkar ju ändå som det finns mycket att göra åt det och att många överlever (sökte lite på nätet). *styrkekram*