Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Magdalena78: Så tråkigt!
För mig har det varit tvärtom. Jag var stel i vänster sida, men hade aldrig ont. Många dagar kände jag inte ens av det alls. Så därför fick jag också vänta 25 timmar med dropp sedan jag blev inskriven eftersom de ansåg mig för pigg och frisk... Till sist frågade jag om jag skulle simulera och tala om att jag hade ont för att få åka upp på operation...

leana: Jag är också tacksam över att ha hittat fler som råkat ut för samma sak! Skönt att få skriva av sig, samtidigt som det är skönt att veta att någon läser och har nytta av det! Jag önskar dig lycka till och känner du att du inte mår bra i helgen så åk till akuten!

pegazus: Man blöder klumpar vid X också, eftersom livmoderslemhinnan  är inställd på att det ska komma ett befruktat ägg och fastna där. Även om äggen inte fastnar i livmodern så ökar slemhinnan i livmodern eftersom hcg-hormonen i kroppen ökar.

Välkommen hit, och lycka till! 

pegazus: Här gör de inte heller utredning förrän efter tredje missfallet. Det enda de sa till mig var att jag inte skulle ha sex medan jag blödde, vilket jag inte gjorde mer än första dagen, och så har de följt mitt hcg-värde tills det var under 5, och det tog 2,5 veckor. Att de vill att man ska vänta tills efter mens är för att det ska vara lättare att räkna när man blivit gravid. Själv kommer vi att vänta tills efter första mens eftersom jag verkligen vill att min äggledare ska ha läkt helt innan ägglossningen och nytt försök.

Hoppas ni lyckas fort! 

Ting81: Så tråkigt! Jag beklagar verkligen, men du är välkommen hit!

Utomkvedes är egentligen alltid farligt, eftersom risken att äggledaren brister är stor och att då får man inre blödningar. Men hade de tyckt att det var allvarligt hade de inte skickat hem dig med beskedet att ta blodprov om två dagar igen, men får du ont så åk till sjukhuset direkt!!! 

Jag är förvånad över att de inte såg något foster eftersom du hade ett relativt högt hcg-värde. De brukar kunna se fostret när hcg:t är över 1000. Mitt såg de inte trots 7 VUL, 5 läkare och ett hcg på nära 1600...

Eftersom de inte är säkra själva så kan de inte ge dig så mycket information. De vill att du ska ta ett nytt hcg för att se om du följer normalkurvan eller inte. Är det ett X så har du de tre alternativen; cellgift, titthål eller större operation. Oftast använder de något av de två första alternativen om äggledaren inte spruckit.

Får du cellgift och det fungerar att driva ut fostret så får du behålla äggledaren, men får ungefär 3 månader ni inte får försöka bli gravida på igen för att medicinen ska gå ur kroppen.
Får du titthålsoperation så avgör de när de ser hur det ser ut om äggledaren är skadad eller inte. Är den inte skadat öppnar de den och tömmer ut fosterresterna, men är den skadad tar de bort hela äggledaren.
Spricker äggledaren så tar de bort den under en större operation där de också måste stoppa blödningen.

Själv fick jag titthålsoperation och fick behålla äggledaren. Efter 2,5 veckor var mitt hcg nere under 5 och vi får starta om redan efter första mens. Jag hade inte heller ont, utan var stel i vänstersidan till och från i 4 veckor. Jag hann på den tiden med att få diagnoserna: pågående missfall, MA (missed abortion) och sedan X (utomkvedes).

Jag hoppas du fått lite mer svar på dina funderingar! Och har du mer undringar så ställ frågorna! Lycka till! 

RaraS: Mitt ena sår är också svullet och kliar så jag kan bli tokig. Detta är ändå 3,5 vecka efter operationen. Hur såren såg ut den första en och en halv veckan vet jag inte eftersom jag hade dem övertejpade sedan operationen.

angio101: Vad underbart!!! Blev så glad när jag läste att ni väntar barn nu! Det ger hopp även till mig!

Ting81: Hoppas du fått sova, och att du får besked redan imorgon!

Och, så klart: Hej alla nya och välkomna hit, trots orsaken till att vi är här... 

Mika: Tack!!! Försöker så gått det går eftersom såret är vid naveln, och jag har en ganska djup navel. Dessutom har jag fått blåsor i huden av plåstertejpen, så man dra sig lite för att ta bort plåstern...

Idag har det varit en väldigt bra dag!!! Hade en bra dag på jobbet, och fick sådan energi när jag kom hem kvart i fem i eftermiddags. Tror det var för att det var solsken och vackert väder. Gick ner på stan igen och mötte upp sambon som var på ärenderunda där. Och istället för att gå och bugga tillsammans ikväll så valde vi en och en halv timmes promenad i skogen där jag plockade mossa, svampar, pinnar och blad och medan sambon lagade mat så fixade jag till ett ljusarrangeman till vardagsrumsbordet, en korg med mossa, svampar och pinnar att ha ute (den är finare än det låter) och gjorde två dörrkransar (en till ytterdörren och en till friggebodsdörren) och hängde upp dem. Fick höstfint både inne och ute!!! Har inte haft sådan energi sedan första läkarbesöket för över 7 veckor sedan...

Sambon hade varit på Hälsokostbutiken idag, och de visste om att vi väntade barn. Efter att de hört hela berättelsen så hade de sagt: Hur orkar ni, och hur orkar ni gå vidare efter detta?!?

Men... svaret jag kan ge är att livet går vidare ändå! Jag har en underbar sambo och två mysiga katter, och katterna är makalösa på att märka när man inte mår bra. Mår inte jag bra så mår inte katterna bra, och två deprimerade innekatter är inte att leka med!
Och är jag deppig så går det ut över mina elever på jobbet, och de kan förgylla ens dagar till det oändliga (samtidigt som de också kan förpesta dem...)! 

Ting81: Lycka till imorgon! Jag tänker på dig!

Lycka82 och Mika1980: Det enda jag fick som råd efter operationen var att låta kompressen sitt tills den ramlade av själv. Tror den hade kunnat sitta kvar än, eftersom plåstertejp sitter som berget på mig och att jag alltid får svarta märken på huden som är svåra att få bort vid vilket plåster som helst...
Håller med er om att de borde ge bättre råd, eller se till att man ska träffa en sköterska efter en vecka som kollar såren. 

Sunflower: Jag mår hittills ganska bra, men visst finns oron... Jag och sambon har varit väldigt öppna med vad som hänt både mot varandra och mot vår omgivning och det känns skönt att de vet varför man från och till inte är riktigt lika glad och sprudlande som vanligt. Senast i eftermiddags var jag tvungen att berätta för min kiropraktor när han frågade hur jag mådde. Han fick svaret att ryggen var mitt minsta problem just nu... och att jag opererats för X. Blev helt paff när han svarade att han visste hur jobbigt det är eftersom de också gått genom samma sak. Men precis som han sa så tror jag att man inte pratar så mycket om det och att det oftast är så tidigt i graviditeten att man inte berättar ens att man är gravid...
Jag hoppas att mitt humör håller i sig trots allt som hänt...

Hoppas att ni andra också mår ganska bra i alla fall! 

RaraS: Jag tror att du snart är så frisk att du orkar ta tag i saker! Visst går mitt humör upp och ner, men jag är tacksam att jag har ett jobb där jag inte hinner tänka på så mycket annat än just jobbet, och då jobbar jag 45,5 timmar i veckan... Och går in i en av de tuffaste perioderna under hösten på jobbet...
Jag har inte läst så många böcker som jag gjort sedan jag opererades, och det är jag glad för. Länge sedan jag hade sådan ro att bara ligga och läsa. Och det trots att trädgården behöver göras iordning inför vintern och städningen i huset ska vi inte tala om just nu. Är tacksam att jag är ledig vecka 44!
Projekt är bra. Själv lovade jag mig ett nytt broderi när jag var frisk nog att orka ta mig till affären och att mitt första hcg-prov efter operationen visade att det gått nedåt. Där är mitt nya projekt för ett tag...

Jag tänkte också på statistiken men kom på att istället för att tänka att det är 10-20% risk att det ska hända igen eftersom jag har äggledaren kvar, så tänker jag att det är 80-90% chans att det ska fungera nästa gång!