Johanna5 skrev 2012-01-02 22:22:47 följande:
Hejsan,
Jag hoppas in lite mitt i här känner jag. Jag opererade bort vänster äggledare för ca 6 veckor sedan. Kissade positivt på ägglossningssticka i fredags, men vet ju såklart inte om det är ägglossning på "rätt" sida. Tycker ändå att jag har känt ganska mycket (lite smärtor/hugg) på höger sida. Tänkte att det kanske är ett gott tecken. Men innan operationen har jag inte känt av ägglossning så mycket.
Hur som helst är det många tankar som snurrar. Jag vet att det är ganska orimligt att vi ska lyckas på första försöket efter operationen, men jag hoppas så mycket att jag nästan blir rädd för hur jag ska reagerar om det inte går.
Samtidigt är jag också jätterädd att "missa" en ägglossning och vet inte hur jag ska planera mitt övriga liv. Ska åka utomlands på en kurs i en vecka i början av februari, precis när min nästa ägglossning är beräknad. Tänk om det är den chans vi har på flera månader. Jag vill inte att jobbet ska påverka mitt liv så mycket. Blir tokig av att tänka så här.
Undrar också lite angående er diskussion om ultraljud och ägglossningssprutor. Har ni blivit erbjudna hjälp och får gå och se när ägglossningen 'är på gång för att öka chanserna? Samma sak med ägglossningsspruta? Eller gör ni det privat? Vi vill gärna bli gravida så fort som möjligt efter allt som hänt, och funderar mycket på om man kunde få gå och se när ägglossningen verkligen sker och om det är på rätt sida...
och sen säger alla att man ska vara avslappnad och inte tänka för mycket....

Tycker inte att det är så lätt!
Hej och välkommen hit. Jag känner igen det där med alla tankar du pratar om och att man vill att det ska gå fort. Jag hade väl mentalt lyckats förbereda mig på att det inte skulle ta sig på första försöket så då var jag bara lite besviken men jag var nästan helt knäckt när mensen kom på försök två och tre. Har precis fått mensen efter försök nummer sex och nu börjar hjärnan förstå att det måste få ta sin tid. Jag kommer p.g.a. jobb nu att missa försöket denna månad, något som jag också upplevde som jobbigt till en början, men nu börjar se som en positiv paus, en månad då jag inte behöver känna efter symtom och hoppas på att plussa så mycket att man blir skenis.
Så mitt råd är, även om det är skitsvårt, försök att ställa in dig på att det kommer ta ett tag, då blir det bara en positiv överraskning om det tar sig fortare.