Spekulera gör man alltid, går liksom inte att låta bli :) kan tyvärr inte så mycket om spolning och sånt så kan inte hjälpa till att spekulera :) hoppas ni slipper vänta så länge till iaf.
Tycker förresten om citatet längst ner, behövde lite sån pepp just nu
Ja pepp är det man behöver. 2 misslyckade FET igen...inom loppet av 3 månader. 2 ägg klarade icke sig så nu har vi "bara" 1 kvar i frysen. Bävar mig över ev mediciner igen & börjar känna mig rätt uppgiven. Snart når jag den magiska åldern...nä usch..vette fasiken..börjar tappa hoppet lite......
Nåja..Ha en fin sommar! Kram kram
Ja ibland funderar jag bara på att skippa fb eller bara skriva något klagande över min oförmåga att bli gravid. Men då låter man väl bara bitter, vilket jag verkligen kan vara vissa dagar.
Hej! Jag tycker att du ska vända dig till vården, jag kände precis som du att jag inte ville vara tjatig och ignorerade blödningar och andra tecken i nästan tre veckor. Även om det kanske inte är någon fara så kan det ju vara det. Krya på dig!
Vad tråkigt att höra :( hade också ont i hela kroppen dagarna efter operationen och var helt slut. Gick dock förvånansvärt snabbt att återhämta mig fysiskt, jobbigare psykiskt. Ta hand om dig nu och hoppas att det känns bättre om några dagar.
IVF-start i oktober. Har kvar den vänstra äggledaren så hoppas den inte suger åt sig ev embryo...
Hej hej!
Är också ny i tråden, har läst de första 120 sidorna något ;) Akut opererades för ett x för ca 2veckor sedan i v 7+6. Första gången jag varit gravid. Hade haft bruna flytningar och litet blod på pappret i 1,5v samt molvärk av och till. Hade dessutom haft "mens" som jag skulle några veckor tidigare så att gravtest blev positivt och visade 3+ var chockerande. Trodde att jag hade ett missfall men kunde aldrig föreställa mig att det var ett x.
Fick jättejätteont långt nere i magen och tror jag fick ett blodtrycksfall samtidigt, men smärtorna gick över efter ca 15-20min så jag tvekade till att åka in men gjorde det ändå. På VUL såg man inget i livmodern men någon sorts cysta/äggblåsa på vä sida. Blev inlagd för observation i väntan på hcg. Hcg var 19,000 så man beslöt sig för att skopera akut och tur var det för hade pågående blödning från vä äggledare och massa blod i magen. De var tvungna att ta bort vä äggledare och det satt även grav.vävnad på vä äggstock som man fick skära och bränna bort.
Nu följer de hcg en gång i veckan och i fredags var det nere på 60, så det verkar sjunka som det ska. Jag har fått kontakteksem av kirurgtejpen men såren verkar läka okej.
---> Har dock ett problem som är det största just nu och undrar om ni haft liknande: brännande/svidande smärta på den sidan ni inte opererat bort äggledaren på? Det bränner/svider några cm från naveln under huden och gör ont när man trycker på magen där. Gör mer ont när jag rör på mig men även i vila. Har känts så ett par dagar nu. Förstår inte vad det kan vara, om det är att det bildats en böld i såret under men jag tycker att det är för långt från navelsåret... Någon som haft liknande???
Jag är så jävla bitter på mitt x som slutade med en bortopererad äggledare.
Det har i efterhand visat sig att jag både har endometrios och pco så oddsen för att jag skulle bli gravid på egen hand var väldigt små. Så blev jag det och då skulle det givetvis fastna.
Nu gör vi ivf och jag är väldigt svåratimulerad och får inte ut så många ägg heller. Första försöket blev det ingen återföring. Nu i andra försöket fick vi ut två ägg och ett av dem ruvar jag nu på. Snälla kan det inte få gå vägen denna gång..
Ett försök kvar efter detta. Får inget till frysen heller när vi får så få.
Livet är orättvist. Kommer inte sluta kämpa. Vi ska ha ett eget barn!
Råka skicka,
Läste mycket här när jag för ca 4 månader sedan åkte in och fick reda på att jag var gravid efter kraftiga buksmärtor, fick dock även veta att den satt i äggstocken, så vart akut operation. Tog bort både äggledare och äggstocken på höger sida.
Var i en chock lång tid efter och läkaren sa att de kunde ta längre tid och bli svårare att bli gravid efter detta. Och att vi skulle Vänt 3 månader på att försöka igen. Läste här på familjeliv att många provat innan 3 månader gott och fått flera x. Så vi väntade tiden ut. Har precis idag efter att spytt hela morgonen ;) kollat och ja jag är gravid. Ska till barnmorskan imorgon..
Är livrädd att allt ska bli fel igen. Men känns inte som förra gången utan det känns normalt! :) sist hade jag en känsla av att något var fel..
Men tänkte bara sprida lite hopp att även fast hälften är bprtopererad så kan man bli gravid.
Fast de kändes bra tungt för 3 månader sedan och dom gick väldigt sakta.
Har fortfarande stickningar i ärren efter operationen och läkaren sa de var normalt för de var nerver som försökte "bli hel igen" kunde man ha upp till 1 år :)
Men ja kan säga efter operationen ringde jag nog läkare 50 går i veckan ;) men dom var tur nog väldigt glada och förstående:) så de är bara att ringa på om man har många frågor :)
Uppdatering för mig, fick mitt x januari 2012 efter många försök. Fick sedan plus i slutet på september 2012 igen. Hon är snart 2½ år gammal. Nu har verkstaden varit igång i snart ett år och vi har börjat med ägglossningsstimulering. Dock när jag var och kollade nu senast hur många äggblåsor som blivit så var det samma vanliga visa. Ägg på fel äggstock. Min äggstock som har en äggledare verkar inte göra ett skit, ingen aktivitet alls i princip.. Inte ens en pytte blåsa trots stimulering. Blev rekommenderade IVF. Sååå ja.. vi ska ta nån månad till med stimulering och sedan blir det IVF. Kul. Så jävla less. Trodde verkligen att jag var botad när jag väl lyckades bli gravid men det var tydligen bara en jävla lucky shot. Antingen pga stt vi gjorde en spolning precis innan och äggledaren ville dansa runt lite efteråt och fånga ägg från fel sida eller så vann rätt äggstock just den månaden. Less på att ha ätit mediciner, göra vul och se att de är på fel sida och ändå tvinga sig själv att ta en jävla spruta i magen för att få äggen att släppa på fel sida och man vet att det är typ lönlöst.. Trots det skickade vi in 5 trupper på 36 timmar... All for nothing. igen.
Sådär, det var min bitterhet! :P
Fick tillbaka ett 3-dagars idag och har ev 2 till frysen, vet nästa vecka.
Fick tillbaka ett 3-dagars idag och har ev 2 till frysen, vet nästa vecka.
Hej tjejer!
Hände en skum grej idag, har nämligen haft liknande smärtor där nere som jag hade vid mitt utomkveds, kom även lite, lite blod. Absolut inga kraftiga smärtor, mer ett obehag, men hade inte speciellt kraftiga smärtor vid x:et heller. Det jag känner nu kan inte vara utomkveds eftersom jag bara är 2 dagar efter ägglossning, så nu börjar tankarna spinna iväg. Kanske är det någon cysta eller endo? Någon som har någon erfarenhet av det här?
Förstår att ni inte kan svara på det här, men kände att jag behövde skriva av mig lite så hjärnan lugnar ner sig lite, den vill på något sätt alltid anta det värsta.
Hoppas allt är bra med er alla.
Hej alla,
Tittar in här på FL efter långt uppehåll. Var lite aktiv i den här tråden kanske två år sedan.
Jag vill verkligen peppa alla som gått igenom utomkveds, att förhoppningsvis förr eller senare går det!
Jag är nu gravid i vecka 23 och allt rullar på. Vi började försöka augusti 2012, fick X juli 2013, spolade sedan äggledarna på hösten 2013 (visade passage), ställde oss i IVF-kö juni 2014 och påbörjade första stimuleringen februari 2015. Efter två stimuleringsförsök och totalt 4 insättningen (2 ET och 2FET) tog sig den lilla i magen. Vi har en blastocyst i frysen och vi hoppas kunna använda den senare
Så totalt drygt 3,5 från när vi började är han beräknad!
Kan säga att jag länge undrade om det berodde på äggledarna om varför vi inte fick till det. I utredningen har man inte hittat något annat, så man spekulerade att problemet kunde ligga där.
Men....det intressanta är att jag tror att jag blev lurad av äggledarspolningen när den visade passage och efter det väntade vi ändå 1,5 år på att ställa oss i IVF-kö.
På IVF-kliniken visade det sig sen att min vänster äggstock alltid var svår att hitta, så läkarna där misstänkte att de satt ihop på något sätt och därför har ju inte äggledare inte kunnat fånga upp ägget från äggstocken. Det är ju bara en hypotes och jag vet inte riktigt hur anatomin ser ut där. Men om vi äggledarna visade passage men att vi aldrig fått till det förutom med ett utomkveds så kan det ju vara en trolig förklaring. Antingen om metroxoat gjorde en sammanväxning efter mitt X eller om jag kanske haft något oupptäckt klamydia innan...Jag kan nästan komma ihåg att det var svårt att hitta min vänster äggstock även på tidigare undersökningar...så kanske den senare förklaringen.
Ja, ja..spelar ingen roll nu. En läkare sa där iallafall att förr i tiden när kvinnor fick X gjorde man även tittålsundersökningar för att konstatera hur det ser ut (iof ser man ju vid operation också). Men det är något som sjukvården sparat in på senare tid enligt honom...
Hursomhelst ångrar jag lite att vi väntade med IVF så länge. Även om allt är bra nu Är 35 år nu.
Vill bara säga till alla som funderar om man ska eller inte. Jag tyckte inte det fysiska var så jobbigt. Det var jobbigt psykiskt dels för att man inte visste hur långt tid det skulle ta eller hur det överhuvudtaget skulle gå..Men IVF an ju vara enda möjligheten för en del av oss..Det är ju så underbart när det äntligen går efter så lång tid
Styrkekram till alla er som kämpar! Det finns hopp!
Hur lång tid tog det innan ni plussade igen ?
Vi har hunnit med 2 försök efter x.. men utan att plussa.. det är ju inte länge men blir lika ledsen varje gång mensen dyker upp. .
Är rädd för att vi ska ha jättesvårt att bli gravida igen :/ innan har det tagit nästan direkt..
Nu är det drygt ett år sen jag op. mitt X . Har däremellan haft 1 missfall och därefter påbörjat en Letrozolbehandling.
Nu är min mens lite sen och jag har tagit 2 tester som jag är så osäker på om det är + eller ej.. ska vänta några dagar till innan jag börjar med primolut..
Vad tror ni?
Hej, får man fråga er här inne om era erfarenheter?
Jag fick mf för drygt två veckor sedan, men kan inte riktigt släppa tanken på X. Har inte tillräckliga smärtor, men hugg i hö ljumske, typ.
Testade positivt 1 sept CB 1-2
En vecka senare CB 2-3
8 dagar senare CB 2-3 jag fattar att det kommer skita sig och på tisdagen kommer klumpen. På Onsdagen åker jag till KK p.g av huggsmärtorna. Hon gör vul och konstatwrar mf.
Efter det känner jag att mitt illamående stegrar och för att sluta nojja tar jag på söndagen nytt CB 3+
Tycker det är märkligt och ringer BM.
På måndagen får jag ta blodprov 1900
Måndagen efter har jag tid på KK. De kollar livmodern med vul och säger att det mesta är ute. Jag kan se att det inte längre finns något utrymme där graviditeten suttit. Hon tar blodprov. 1296. Bra tänker jag, men damen i telefonen låter inte nöjd. För långsamt. Googlar mig till att det ska halveras på två dagar och nu har det ju inte ens halverats på en vecka...
Igår gick min temp upp igen efter att ha dalat sedan mfet. Fortfarande hög idag.. Hoppas på att det är äl, men hör att det inte ska gå med så höga hormonhalter... Blir nervös att hormonerna är på väg upp igen...
Så efter denna långa redogörelse: kan det ändå vara ett x? Eller nojjar jag i onödan? Borde jag kräva ett till blodprov? Eller bara släppa det? (Ska testa vanligt g test igen om en och en halv vecka sa tanten i luren, men jag testar hela tiden, det ser precis lika dant ut, ingen minskning alls, men det ääär ju så höga nivåer ännu...)
Hur länge efter missfallet testade du positivt?
Jag testar ju här hemma med vanliga gravtest och ser nu efter 3 veckor fortfarande ingen direkt skillnad:
Jag har ju hittils själv krävt alla undersökningar och prover. Känner mig ganska tjatig... Har det inte slutat visa positivt om en vecka så tänker jag tjata igen...
Blöder lite, har inte haft någon jätteblödning alls.
Typ så här:
Måndag: lite rosa på pappret.
Tisdag: en stor klump ( typ som min handflata i längd och 2cm i bredd) sedan max en binda.
Onsdag-Onsdag: blöder max en binda. Ev ett trosskydd eller två per dag
Vecka 2: blöder när jag torkar mig
Vecka 3: blöder ibland när jag torkar mig. Imorse hade det ökat lite så jag hade kanske behövt trosskydd igen...