• Mika1980

    Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

    Hej till er som undrar över metrothrexat - om ni har hcg över 1000 säg för Guds skull till att de opererar i stället! Jag hade 5000 i hcg och fick detta cellgift eftersom SöS har en benägenhet att välja denna metod framför op. De har en hcg-gräns på 10 000 medan många andra kvinnokliniker (bl.a. Huddinge) har 1000 som gräns. Jag bad om op eftersom jag hade läst att man kunde dö om äggledaren sprack, men de envisades och jag gav med mig. Fyra dagar senare sprack mycket riktigt min äggledare och jag fick stora inre blödningar. Var på akuten med ambulans på 5 min, hade jag bott längre bort hade jag dött - var nära döden när jag kom till sjukhuset. Så snälla, låt den inte experimentera på er hälsas bekostnad, metrothrexat kan säkert vara effektivt i en väldigt tidig graviditet men inte sen. Dessutom får man inte bli gravid inom 3-6 mån efter den behandlingen eftersom cellgiftet sitter kvar i kroppen och kan ge fosterskador.

  • Mika1980

    Jag var i v 9 ungefär, embryot/fostret var 2x2 cm och hade tickande hjärta. Jag kände av mitt x från vecka 5-6 och visste exakt var den satt - men läkarna gissade på pågående missfall för att de inte såg ngt på ultraljud. De hittade den på stället jag hade pekat ut ca två veckor senare. Men innan den sprack var det bara ömt och lite obehagligt, samma dag som den sprack började jag få lite mer värk..åkte till akuten men de skickade hem mig med värktabletter. Några timmar senare sprack den, den smärtan är svår att beskriva, jag lade mig bara ned och skrek rakt ut. Jag var inte i stånd att ringa ambulans själv, min mamma var som tur var hos mig och ringde. Det som hände mig är relativt ovanligt när man får x, många blir inlagda för observation och/eller opererade i ett tidigare skede. Äggledaren behöver inte vara förstörd efter x, och man behöver inte ta bort den utan kan bara göra ett snitt i den. Men innan man försöker igen är det nog bra att kolla om man har passage, annars kan man ju få ett nytt x. Metrothrexat ska ju bevara äggledaren, vilket är en bra tanke när cellgiftet gör det det ska. Min varning gäller er som har kommit längre i graviditeten och när de ändå föreslår cellgift, har man otur blir det som i mitt fall. Jag har anmält SöS till socialstyrelsen i hopp om att deras rutiner ändras så att fler slipper vara med om detta, en stor utredning pågår och jag har fått läsa "ursäkter" från flera läkare.

  • Mika1980

    Jag fick höra att jag inte skulle lyfta ngt som vägde 6 kg eller mer på en månad efter op. Jag hade väldigt ont i ärret ca en månad, träna kunde jag väl börja tänka på efter ytterligare ngn månad. Men det är nog olika om man opererats med snitt (som jag) eller titthåls. Man borde ju kunna träna när man är relativt smärtfri, men kanske ta det lugnt med situps till en början :)

  • Mika1980

    Hej Johanna, jag träffade ungefär fyra olika läkare på SöS i olika omgångar, och jag vet att de har riktlinjer som de följer eftersom socialstyrelsen skickade en kopia på dem till mig. I den står det att man effektivt kan behandla x med metroterxat tills hcg-nivån har kommit upp till 10 000. Men är glad att höra att det åtminstone finns en läkare där som inte vill chansa, och det är möjligt att de kanske har tänkt on lite.. Jag opererades i augusti 2010, när var du där? I övrigt var sjuksköterskorna väldigt gulliga, låg inne i 5 dgr och kände mig väl omhändertagen. Men läkarna upplevde jag som oempatiska och att de "körde över" mig + att jag knappt fick någon info om mina framtida möjligheter att kunna bli med barn eller vad de egentligen hade gjort under op. Om jag behöver uppsöka gynakuten igen kommer jag i alla fall att åka till Huddinge. Hoppas att du får ett plus nu då - jag är bara på äl + 5 men inbillar mig redan stickningar i livmodern..:)

  • Mika1980

    Tusa: om du är i v 8 och känner en förändring, att du känner av x:et mer tycker jag är anledning nog att åka in. Ring sjukvårdsupplysningen om du vill - men känner du smärta i dag också tycker jag att du ska åka in. Hoppas att det går bra!

  • Mika1980

    Tusa: jag beklagar att du behövde uppleva den smärtan..det är fruktansvärt. Tur i oturen var väl att den inte hann spricka, blod i buken gör obeskrivligt ont. Och vilka idioter till sköterskor sen..! Man borde göra en namninsamling och skicka in till socialstyrelsen & media där vi sin upplevt detta kräver att alla som jobbar på skutintag, sjukvårdsupplysningen mm får ordentlig utbildning i hur livshotande x kan vara. Hade män drabbats hade vården garanterat varit bättre. Usch blir så upprörd att detta får hända om och om igen! Men skönt att det gick bra och att din andra äggledare såg gin ut. Är du kvar på sjukhuset? Krya på dig!

  • Mika1980

    Seriöst, kan inte vi författa ett brev, göra en namninsamling eller vad som helst..för att vi kvinnor som drabbas av detta ska få rätt hjälp, i tid och utan att bli ifrågasatta eller dåligt bemötta? Är det någon som har ngt förslag? Jag har som sagt gjort en anmälan till socialstyrelsen för min felbehandling - men de behöver höra från fler att vården inte funkar som den ska. Visst finns det många som blir väl bemötta, får hjälp i tid osv, men det räcker ju eg med att ett par st nästan får sätta livet till. När det finns brister inom äldreomsorgen pratas det ju om det på nyheterna i veckor - vi måste nog också kräva att bli lyssnade på.

  • Mika1980

    Kanske 4:a: jag tycker att alla som har negativa upplevelser av vården i samband med x skriver ned sin historia. Om vi kan få ihop ett gäng vore det bra, ni skulle kunna maila dem till mig så sammanställer jag. Men underskrifter kan bli knepigare - men om man skriver fullständigt namn och personnummer under sin berättelse kanske det räcker? Sedan tycker jag att man skickar in en anmälan mot landstinget (antar att det inte bara är Stockholms, så det kan ju också försvåra det hela lite) till Socialstyrelsen och samtidigt hör efter om nyheterna är intresserade. Annars någon kvällstidning. Om man känner någon annan, som inte är med i den här tråden, som också vill berätta sin historia, kan de också maila den till mig. Det här är bara ett förslag, men jag erbjuder mig att hålla i det. Min mail är i alla fall: mikaela_clarke@hotmail.com

  • Mika1980

    Grip: det är nu snart en vecka sedan inseminationen och jag känner en del grejer som säkert bara är inbillning - jag har varit skengravid förut :/ Dels kände jag för två dgr sedan stick i livmodern, som sedan har kommit och gått blandat med lite värk..i natt vaknade jag av att jag hade ont. Och så kissat jag oftare och har sedan ett par dgr ihållande huvudvärk. Om jag är gravid kan värken i livmodern kanske ha att göra med att de fick skära bort en liten bit av den under op - så jag kanske är "känsligare" där nu. Men förmodligen är jag skengravid eller har fått ngn infektion vilket jag verkligen inte hoppas! Angående mitt förslag så förstår jag att ni som fått bra hjälp inte vill vara med, och kanske inte alla som har negativa erfarenheter heller - tycker bara det vore bra om det kommer fram att vården inte alltid funkar som den ska. Så att sjukvården får krav på sig att öka kunskapen. I nuläget vet vi nästan mer än många som jobbar inom vården, vilket beror på att det forskas väldigt lite om "kvinnliga" åkommor.

Svar på tråden Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3