Har inte varit här på ett tag...
En snabb uppdatering från oss: Här har det inte börjat bra med livet som 2-barnsmamma... Allt började med att vi alla tre var jätteförkylda när L föddes. Han var för stor för mitt bäcken och kilade fast sig så efter 12 timmar blev det akut kejsarsnitt, och vi stannade 4 dagar på sjukhuset för det.
När L var en vecka blev han så klart förkyld han också, och då hade sambon och jag hunnit med varsin bihåleinflammation också ovanpå förkylningen. L hade svårt att äta så jag tog till pumpen och nappflaska för att få i honom mat. När han var knappt två veckor hade både han och storasyster fått ögoninflammation också, och då hostade och rosslade L så mycket att vi åkte till barnakuten. Blev inlagda med syrgas och adrenalin i lite över ett dygn. Väl hemma igen njöt vi av tillvaron och att L hostade mindre och var piggare.
Men... Den lyckan höll inte i sig! 1,5 dygn senare var han sämre och hostade tills han inte hade luft i lungorna och dykreflexen slog i, så vi mer eller mindre fick skaka igång andningen på natten. På förmiddagen sitter L i mitt knä och får helt spontant ett andningsstopp. De sekunderna och troligtvis minuterna var långa när jag dunkar honom i ryggen, vänder honom mer eller mindre upp och ner och vrålar på sambon att hämta nässugen. Efter nässugning och nässpray fick vi igång andningen igen, och L slutade vara så blålila... Så vi kastar oss i bilen och slänger av storasyster hos farmor och farfar och åker vidare till barnakuten igen, Väl där tar de blodprover och vi blir skickade på lungröntgen. Då konstateras lunginflammation på höger lunga... Så vi blir inlagda igen, med syrgas, tre olika sladdar och slangar på magen och bröstkorgen och en sladd i foten. Dessutom sätter de droppnål i handen på honom för att kunna få i två sorters antibiotika direkt i blodet. Vi blir tillsagda att vi kan räkna med en vecka på sjukhuset nu!
Efter 4 dagar där får L ingen syrgas, han är inte kopplad i någon maskin (en sådan som de kan bevaka honom från på expeditionen istället för på rummet) och ingen adrenalin. Han får en sorts antibiotika i munnen istället, och vi får äntligen åka hem!!!
Idag är sista dagen på antibiotikan, och han har fruktansvärt ont i magen. Inte så konstigt kanske...
Vi fick reda på av läkarna att de tror att han hade rs och som gick över till virusbaserad lunginflammation. Fick också reda på att om vi kommit till sjukhuset mellan 6 och 24 timmar senare hade vi troligen inte hat något barn!!!
Så utöver det fick jag ögoninflammation när vi låg på sjukhuset, och så klart början till inflammation i snittet lagom till vi kom hem... Så stackars L hade på 19 dagar tillbringat 10 av dem på sjukhuset!!!