Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Kanske dax att ge ett livstecken från mig igen =)

Grattis till tösen Lycka!

Här går det inte så bra, inget har hänt alls.
Räknade nu och det har gått 20 månader sen X. Missfall för 8 månader sen.
Har släppt X nu och även missfallet och brottas med faktumet att vi är ofrivilligt barnlösa. Det har gått så långt att jag tycker det är riktigt jobbigt med gravida och småbebisar. . Det är ju småbebisar precis överallt och för de flesta är det självklart att det bara är att skaffa barn. Snart har vi försökt i tre år.

Har ringt till sjukhuset och hon som jobbar med fertilitetsutredningar hade semester så det dröjer nog ett tag innan hon hör av sig. Jag hoppas verkligen det hinner ta innan dess för jag askyr allt med sjukhus och undersökningar. Men vad gör man inte för att få ett barn.....

Med ett heltidsjobb och ett jordbruk hinner man inte tänka så mycket och det är min räddning =)

Kanske dags att visa att jag finns igen....

På torsdag ska jag och mannen på första besöket i en fertilitetsutredning, usch vad jobbigt det känns men det är nog ett måste att göra det eftersom jag inte blir gravid. Snart har det gått två år sedan X med ett missfall efter det...

Jag gillar verkligen inte sjukhus och inte att folk rör vid mig så det blir nog ganska tufft på torsdag men det är bara att bita ihop antar jag... Efter felbehandlingen vid X litar jag inte alls på de heller. Men jag är duktig på att spela glad och oberörd =)

Tack för peppningen, det ska nog gå bra hoppas jag. Är nog mest rädd att det ska bli något strul igen, att prover kommer bort, att vi blir bortglömda, att inte alla tester tas mm... allting blev så fel vid X att jag litar verkligen inte på de tyvärr.

Det känns skönt att äntligen få komma igång även om det nog kommer att ta lång tid med utredning. Men samtidigt känns det som ett misslyckande att inte ens kunna bli gravid som är det mest naturliga i världen.

Lemis- Nepp ingen spolning är gjort. Har haft ett missfall efter X så ledaren som är kvar funkar.
Återkommer när jag varit på sjukhuset vad som händer....

Ja nu har vi varit till sjukhuset och jag inte inget annat säga att det var en katastrof.

Vi hamnade hos en osympatisk medelålders man som mest snackade i skäggen och lyssnade inte alls.
Han tyckte inte alls att vi hade något problem utan vi skulle återkomma om något år eller så.... Eftersom jag blivit "gravid" två gånger så funkar systemet så det är bara att försöka vidare. Visst kunde han ge oss en "biljett" till IVF om det var det att vi har bråttom att få barn. Men jag vill inte göra IVF först utan det måste ju ändå finnas andra vägar eftersom vi ändå kan bli gravida.

Han gjorde ett snabbt ultraljud som såg jätte fint ut men inga andra prover...

Jo förresten han ville skicka mig till kurator för jag har inte kommit över utomkvedet, det såg han på mig....

Behöver jag tillägga att jag inte är så glad nu, känner mig totalt knäckt och förtroendet för sjukvården steg inte direkt. Ska prova att ringa en privat klinik tror jag någon dag. Skulle bara vara intressant att få testa hormoner och simmarna hos mannen.

Tack alla ni gulliga =) så skönt för ni förstår verkligen.

Ja det känns så surt när jag äntligen tagit mig mod och åkt till sjukhuset och så trycker de ner mig direkt i skorna. suck.

Tycker också att det är jätte konstigt att vi kunde få IVF utan utredning, helt sjukt. Bara för att jag har regelbunden cykel behöver väl inte alla hormoner vara rätt. Att jag blivit gravid två gånger betyder väl inte att mannen alltid har bra simmare osv...

Jag har aldrig varit hos någon kurator och är rätt skeptisk till sånt tyvärr. Efter X mådde ju hur bra som helst och var helt oberörd men det kom ca sex månader efter. Får se om jag går till en kurator nu. Jag är ju tyvärr lagt åt det hållet att jag klarar mig bäst själv (förutom när det gäller min älskade man) och det mesta går bättre bara man jobbar lite hårdare och ökar tempot, i mitt fall jordbruket.... vilket oftast ses konstigt men för mig är det nog bäst.

Tror det finns en privat klinik bara 8 mil härifrån som verkar vara bra. Ska ta mod till mig och ringa någon dag och hoppas allt bemötandet iaf är bättre.

Nu har gårdagen sjunkit in och jag smält det som hände, igår var jag rejält ledsen, idag är jag däremot mest arg.
Vilket stoplskott vi hamnade hos, jag hoppas verkligen att han vanligtvis inte tar emot barnlösa och ska göra utredning för det här var verkligen ingen utredning....

Jag kommer nog att prata med de igen för de måste få veta hur den här karl beter sig och hur tokigt det kan bli. Men jag vill inte tillbaka dit även om vi får en annan läkare.
Får se om jag vågar ringa till en privat, är så rädd att bli nerstampad i skora igen....

Har ert humör ändrats sen X?
Jag har haft/har riktigt jobbigt humör och hormonsvängningar som inte är att leka med. Från glad till att allt bara är skit och jag gråter floder. Och då är jag inte ledsen över barnen som inte blev utan allt verkar vara fysiskt och hormonellt...

Mmmbop- jag tror också att privata generellt är bättre på att ta folk än sjukhusen. Jag ska ta mig mod om ett tag och ringa, är rädd att bli avvisad igen.
Problemet är att det inte växer privat gynmottagningar på träd i norrlands inland så det blir lite mer bök att leta runt och byta om jag inte är nöjd....

Nä nu är det snart dax för helg och packa ihop på jobbet =)
Först hundträning och i helgen ska jag  ta hem fåren från betet, alltid lika roligt =)

Kan bjuda på en bild ifrån i somras när de gick på skogsbete =) visst har de härlig färger?

Kul att höra ifrån dig Mika!

Jag läser en del men skriver ganska sällan här och har nog varit här längst nu tror jag, mars 2010.
Fortfarande inte gravid dock ett missfall för ett år sedan.

Kommer att söka privat nästa år efter att blivit nerstamad i skorna när jag tillslut vågade mig till sjukhust här för utredning.

Men jag tycker det är jätte roligt att läsa om er alla som lyckas, jag glädjs verkligen men visst känns det i hjärtat varje gång...