Anonym (dotter) skrev 2010-01-28 11:03:58 följande:
Kan inte citera allihop så jag svarar så här, i ett inlägg. Nej hon är inte döende, men det är hon själv som skrev ett helt inlägg om arv och vad hon ska göra med sina saker när hon går bort, inget som jag tagit upp eller tänkt på innan jag läste detta inlägg. Vi är 3 systrar på mammas sida. Den ena är 32, andra 20 och jag 18, om det är till någon hjälp... Sen har jag en syster från min pappas sida också som är 30 men hon räknas väl ändå inte in nu när man pratar om arv från min mamma. Hur som helst så är det min mamma som tog upp hela grejen om hur mycket värd samlingen är, att endast en mynt är värd femsiffriga belopp. Tror ni på allvar att en människa som kanske får samlingen bara ska ha den att titta på, nej, intresset i såna samlingar är självklart pengar och det har hon själv sagt. Så varför ska nån utomstående få den och ha som en slags försäkring i framtiden medan vi ska stå utan nåt,? Jag och mina systrar samsas bra och bråkar sällan, så vi skulle nog inte ha något problem att dela upp samlingen om vi fick den. Jag har borderline och social fobi. Jag vågar knappt gå till skolan, missat hela förra terminen så nu har mitt csn blivit indraget också, samt en försörjningspension från min pappa, som jag fått varje månad sen han avlidit. Jag skulle nog aldrig kunna jobba offentligt med folk så det är inte bara så lätt att "skaffa ett jobb". Hur som helst handlat inte tråden om min arbetskompetens... Två saker stör mig. 1) att en främling utanför ska få en samling som varit i våran familj så länge, ja det retar mig oerhört att hon tror vi är så inkompetenta att förvalta något, att hon hellre ger till någon annan 2) att om någon av oss i framtiden behöver ekonomiskt stöd så har vi inte i nödfall samlingen att sälja för att kunna få in pengar, dom flesta har väl sparkapital men hur fixar man det när man inte har jobb?
Men i slutändan så handlar det väl ändå om girighet? Att du/ni vill har pengarna? Som någon annan påpekade ovan så finns det samlare som kan tänkas vilja ha samlingen, inte pga värdet, utan för själva samlingen! Och det är väl detta som er mamma kanske känner. Varför kan du inte förska sätta dig in i din mammas sitatution och försöka förstå att det kanske är bättre att samlingen går till någon som verkligen brinnder för ämnet i fråga? Jag kan nog tycka att du har ett litet egoistiskt tänkande, och det skriver jag inte för att vara elak, utan för att du verkar bara se pengasidan av det hela och inte din mors sida.