Jobb för blyg??

Hej.
Det finns väl yrken där man inte behöver prata så mycket. Lastbilschafför är ett. Men är du säker på att du vill välja yrke p.g.a det?
Har ett par frågor.
- Är du blyg i närheten av både folk du känner och folk du känner?
- Upplever du att du är blyg eller är det andra som säger det till dig?
- Har du lättare eller svårare i olika situationer. Fikabordet, möte etc.
- Pratar du när du har något att säga, eller håller du tyst trots att du har saker att tillföra?  (Altså jag menar skillnaden att inte kallprata resp att inte våga säga en ide)

Hej!

Det är klart att man får vara tyst och blyg! Däremot passar det inte på alla arbetsplatser, speciellt inte sådana där man måste prata med andra. (dagis - föräldrar - personal, butik - kunder i mängder etc.)

Jag har haft problem med både blyghet och social fobi. KBT, arbetsträning och en stark vilja tog dock bort det mesta av det här, och nu kan jag i alla fall vara så pass social att jag fungerar i skolan. Mår inte dåligt av att prata med andra längre och kan delta i diskussioner osv.

Däremot känner jag att jag faktiskt måste få ha mina tysta stunder ibland. Jag öppnar inte munnen om jag inte måste, och bryr mig inte om vad andra tycker om det. Alla är inte socialt lagda och det får de acceptera, helt enkelt.

Åter till dig TS: Försök leta efter jobb som passar dig som person, och som kanske innehåller lite av dina intressen/hobbys? Det är mycket lättare att prata med folk när man pratar om nånting man kan! Då ökar självkänslan!

All lycka till dig TS!

Hade turen att intervjun var rätt snabb och simpel. Typ att vem som hellst kunde få de, inte för att de spelade mig nån roll :P Men skönt att man fick ett jobb man kunde träna sin blyghet på..
Efter de har de gått lite bättre på intrevjuer man varit på också.

Hur gammal är du?

Ska du välja utbildning eller handlar det om att ta ett kneg vilket som helst?

Det är inget ovanligt att folk som är lite tysta och tillbakadragna, rodnar lätt och har svårt att komma till tals i grupper osv när de är runt 20 utvecklas och inte alls är lika blyga när de är runt 30. I 20-årsåldern är man så självmedveten och tänker på hur andra uppfattar en men så orkar man inte hålla på när man blir äldre. Man accepterar sig själv och tanken på att göra bort sig blir inte lika skrämmande.

Om man har varit blyg sedan barndomen så är det troligtvis medfött (och ärftligt). Man kommer antagligen inte bli världens pajas som 30-åring, men tänk efter, det är vanligt med blyga barn och ungdomar men i vuxen ålder träffar man inte på lika många. De blyga vuxna (30+) tänker man snarare på som lite tysta och det är ju ett personlighetsdrag som vilket som helst. När man är bland andra vuxna så är det ok att rodna osv, folk håller inte på och kommenterar och gör allt jobbigt för varandra som när man var barn. I alla fall om man är bland väluppfostrat folk!

Jag tycker att du ska plugga till det du själv är intresserad av. Om du tror att du (om 3-5 år) kan fungera bra med kollegor och vanliga möten så finns det massor av saker du kan jobba med. Min sambo är lite småblyg av sig och pluggade till civilingenjör data, sitter och programmerar hela dagarna. Men även då finns kollegor runt fikabordet och möten där man ska presentera vad man jobbar med för tillfället. Det finns en massa andra utbildningar som ger rätt normala kontorsjobb. Om du tror att du ska jobba ensam så kanske det kan passa med översättare t ex, men även där kommer du måsta ha viss kontakt utåt med bokförlag osv. Man kan ju vara egenföretagare och översätta vad som helst, inte alls bara romaner. Finns en massa annat man kan göra i egna företag utan att ha supermycket kundkontakt också, och då gäller det nog bara att va väldigt intresserad av något och skaffa den utbildning som behövs.

Annars kan man jobba som städerska, det har jag gjort en period och det var verkligen ensamt. Folk försöker prata lite med en men man har inte tid och de är egentligen inte intresserade av vad man svarar. Det räcker att le. Ännu bättre, städa lokaler efter stängningstid.... öde...

Nej seriöst jag tycker verkligen att du ska tänka efter vad du vill göra med ditt liv utifrån vad du har för intressen och vad du har fallenhet för. Att vara blyg är bara ett av många personlighetsdrag. Det finns folk som uppfattar sig själva som blyga överallt i samhället, det är inget drag som man ska bygga ett helt yrkesliv på! Tänk istället om du är en analytisk person som passar för matte, data osv, eller språkintresserad, samhällsintresserad, konstnärlig....

Jag tycker inte att du ska leta efter ett jobb där du kan vara tyst, du måste få hjälp med att våga prata! Lycka till!

Jag är blyg, och har haft kontorsjobb. Ska du plugga ska du nog främst fundera vad du är intreserad av. Antagligen är du ändå inte intresserad av sånt som kräver att du är utåtriktad. Sen kan du försöka välja inriktning och studieort lite efter hur utbildningen är uppbyggd. Jag fick lov att läsa studieplaner osv innan för att se att jag skulle klara allt. När du sen söker jobb varierar ju arbetsuppgifterna även inom samma yrke, så man får försöka undvika arbeten där det ingår muntliga framträdanden helt enkelt.

För mig har varken utbildningen eller yrkesvalet varit något större problem. Det absolut största hindret, som är i princip oöverstigligt, är att lyckas få ett kvalificerat jobb som blyg.