willsam skrev 2012-03-27 19:23:52 följande:
Felicia blev tvungen att operera bor halva tunnarmen när hon föddes. pga att den inte utvecklas som den skulle i fosterlivet, hon hade flera stopp. den såg ut som en radda prinskorvar.
Felicias hjärtop blev senare pga att dom blev tvungen att op tarmarna först. vi fick inte åka hem emellan utan åkte hem på permission fösta gången när hon var 5 veckor. Vi har alltid fått stå på oss för att få åka hem, dom har alltid velat att vi skulle stanna ett tag till... =) den första op blev inte riktig så bra som dom hoppats på, utan hon låg väldigt lågt i saturation. och var blå mest hela tiden. vi hade sygas och saurationsmätare hemma.
den andra op gjorde dom när hon var 8 månader, de gick bra och vi var inskrivna på sjukhus i 3 veckor.
den sista op var oxå lite strulig. den gjordes när hon var 1år och 7 månader. hon samlade hela tiden på sig vätska i lungor och bröstkorg, och dom fick sätta tillbaka dränage flera gånger. den sista op var tuff eftersom Hon själv var så medveten om vad som hände runt henne. hon blev depprimerad och det var omöjlig att ens få ett leende första tiden, hon liksom tittade på en men ändå så gick blicken igenom en.. kusligt och hemskt. Men vi hade med hennes syskon ner till Lund så dom lyckades tillslut få henne att skratta, gissa om de var härlig att höra! =D
den sista op var vi i lund i 4½ veckor. ovanligt länge...
usch, vilken prövning för er som föräldrar! Det måste vara tufft att stå hjälplös bredvid! jag ser verkligen inte fram emot operationerna, men ändå gör jag det för att få dem "överstökade"
Jag avskyr att vara hemifrån, och har nu precis förlorat ena katten (har/hade 2 systrar), så jag är stressad över att lämna henne i så många veckor då hon aldrig varit ifrån sin matte mer än 1 natt.
Det låter så ego, men jag hoppas att operationerna ska gå bra och fort så man kan åka hem så fort som möjligt, men samtidigt vill man ju ha den bästa vården möjligt!
mådde din dotter bra idag sa du?