Du som har/ har haft en tvååring - hur hanterar du detta?

1. ettan klädde jag på skrikande, med tvåan går det inte hon sliter av sig ,så jag brukar klä henne i trapphuset då känner hon att det är kallt.

2.Nej du får inte slåss och bär in i annat rum och stannar där med barnet en bit ifrån mig.

3 försöker hitta en annan sak som är intressant nog

4 har aldrig hänt-vi har hund

5 tvättar av med tvättlapp så gott det går

Påklädningen föregås av massa lirkande, lek etc men när det bara inte går händer det som jag skrev däruppe.

Nu är det ju ganska stor skillnad på en 2- och en 3-åring, och därför får man kanske hantera dem lite olika också. Men ungefär så här:

1. Barnet vägrade klä på sig?
*Jag lägger fram kläder och låter barnet få en stund på sig. Vill h*n inte klä på sig, så tar jag med kläderna och låter barnet frysa tills h*n ändrar sig.

2. Slogs när h*n inte fick som h*n ville?
*Hindrar honom/henne rent fysiskt.

3. Tog syskonens saker?
*Det beror helt på syskonets ålder och vilka saker det rörde sig om.

4. Vägrade sluta jaga ett husdjur?
*Flyttar husdjuret i säkerhet (om inte djuret själv uppskattar leken) och predikar sedan om hur viktigt det är att vara snäll mot djur.

5. Inte ville tvätta händerna på toaletten?
*Lyfter upp barnet och hänger det under min arm. Då får jag ett bra grepp för att tvätta barnets händer. Handtvätten är icke förhandlingsbar.

1. Klädde på dem.
2. Frågar "hur var det nu - skulle vi slå varandra? Vill du att jag ska slå dig?" Svaret är ett buttert "nej", och så surar vi ett tag...
3. Tar tillbaks dem? Fast det fixar nog syskonen...
4.
5. Vi har inte varit så supernoga med sådant... Men om man tycker att det är viktigt så kanske man kan bestämma att man inte får äta innan man tvättat sig?

Vi har nog varit ganska förskonade från trots... Man får nog välja sina strider, och så skulle jag köra den hårda vägen om de saker jag tycker är viktiga. Jag har inte tålamod att vara pedagogisk och diskutera allt... så jag tar bara barnet under armen och fixar det som behöver fixas.

1. Barnet vägrade klä på sig?
-envisas med att klä på honom ändå, till slut går det.

2. Slogs när h*n inte fick som h*n ville?
-Säger att så där får man verkligen inte göra, var nu snäll och ge mamma en puss och bli en snäll kille igen. Då pussas han, ger mig en kram och är snäll igen.

3. Tog syskonens saker?
Har inget syskon....

4. Vägrade sluta jaga ett husdjur?
Har inget husdjur.

5. Inte ville tvätta händerna på
han brukar gilla att tvätta händerna, annars tar jag en våtservett och tvättar av händerna med.

Vår 2-3 åring har iofs hunnit bli nästan 3½ men jag utgår från hur det var för ungefär ett år sen

1. Barnet vägrade klä på sig? Lirkade en stund alt. provade göra det till en tävling, funkade inte det blev det påklädning trots protester.
2. Slogs när h*n inte fick som h*n ville? Hindrade handgripligen, tog oftast tag i händerna och sa "vi slåss inte i vår familj"
3. Tog syskonens saker? antingen tog syskonet tillbaks leksaken och då var det bara att förklara för en arg 2-3 åring att syskonet hade rätt att ta tillbaks sin sak, eller så tog jag saken och gav tillbaks till ägaren med orden "nej, den är inte din, du får fråga om du får låna"
4. Vägrade sluta jaga ett husdjur? en sak som det verkligen är noll-tolerans på, lyfter bort barnet om det krävs och varnar att katten blir arg (för det blir hon och barnen vet hur det känns)
5. Inte ville tvätta händerna på toaletten? tar barnet under armen och tvättar händerna

1. Barnet vägrade klä på sig?
Antingen fick de klä på sig själva eller så gjorde jag det... ibland, när det gick, så fick de gå ut i pyjamasen, fungerar liksom inte mitt i sommaren...

2. Slogs när h*n inte fick som h*n ville?
Jag har aldrig accepterat någon slå någon, slog de mig, varandra eller katten så var det hård markering direkt och gjorde de om det igen så fick de sitta i trappen en stund för att lugna ner sig så jag kunde prata med dem sedan.

3. Tog syskonens saker?
De blev tillsagda att ge tillbaka det, och vänta på sin tur. De få gånger de inte har gett tillbaka leksaken har jag tagit den och gett den till den som hade den.

4. Vägrade sluta jaga ett husdjur?
Samma sak som på 2:an, våra djur har iofs löst den detaljen själva, hundarna har muffat åt dem och katten river dem.... och barnen får faktiskt skylla sig själva.

5. Inte ville tvätta händerna på toaletten?
Vissa saker kan jag ha överseende med, men tvätta händerna efter toan är inte en sådan sak, tvättar de sig inte själva gör jag det.

Jag är antagligen en hård förälder och är konsekvent, däremot har vi väldigt få konflikter. Antingen har ungarna fattat läget (och de har ändå en massa fritt spelrum) och vet vad som gäller eller så har vi perfekta barn <-- skämt alltså.

Vår 2½-åring är ju inne i en underbar ålder, har är omnämnd om artig på dagis.... det är han inte hemma

Tack för svaren! Det är intressant läsning! Jag märker att vi är väldigt överens om hur man hanterar trotset.

1. Barnet vägrade klä på sig?
Om vi var hemma och inne - jaha. Om vi skulle gå ut så öppnade jag dörren och bad honom gå ut utan kläder och känna efter, då ville han klä på sig. Han fick välja om han skulle hämta kläder eller om jag skulle göra det. Hjälp med påklädningen, då gick det bra.

2. Slogs när h*n inte fick som h*n ville?
Det gjorde han, och bet. Vi sa ilsket ifrån, tog honom därifrån, tog ifrån honom saker som han slogs med, och han var tvungen att säga förlåt - det avskydde han, det blev ju att erkänna att han gjort fel så det funkade utmärkt som straff. Däremellan övade vi på att leka, övade på vad man kunde göra istället när man blev arg, låssaströstade dockor och nallar som hade blivit slagna och bitna, tittade i böcker (tex "Vem blöder") och funderade över hur de olika figurerna kände sig och varför de kände sig så.

3. Tog syskonens saker?
Han har inga syskon

4. Vägrade sluta jaga ett husdjur?
Har aldrig varit aktuellt, men om han hade gjort det så hade jag plockat upp honom och burit honom därifrån - man får inte jaga djur.

5. Inte ville tvätta händerna på toaletten?
Tvättat dem på honom. Berättade om bakterier och att man blir magsjuk om man får bajsbakterier i munnen och därför ska man tvätta händerna när man varit på toaletten. Påmint om att man på dagis minsann tvättar händerna, eller hur?

Logik och enkla förklaringar har alltid fungerat bra hos oss, men man får upprepa dem tålmodigt.

1. Situationer där man måste klä på sig så klär jag på ändå, annars väntar tills det går över.

2. Hindrar från att skada någon, talar om att man inte slåss, visar hur man gör istället.

3. Försöka avleda med någon annat.

4. Visa hur man ska göra istället, och ge husdjuren en möjlighet att gå undan.

5. Tvätta med tvättlapp.

Att bli arg när man inte får som man vill, inte alltid vilja det föräldrarna vill eller vilja leka med sina syskons saker är förövrigt inte trots.

1. Barnet vägrade klä på sig?

Ettan, aldrig hänt förutom en gång då hon vägrade skorna. Då fick hon gå till bilen barfota i snön sen var det inget mer tjafs om den saken.
Tvåan, händer ungefär varje dag oftast i samband med ett hysteriskt utbrott. Tar henne i knä och klär på ändå.

2. Slogs när h*n inte fick som h*n ville?

Hindrar dem fysiskt. Säger att man inte får slåss yadayada.

3. Tog syskonens saker?

Det får dom reda ut själva sålänge det inte går till våldsamheter. Om lillasyster tar något ömtåligt av storasyrran när hon inte är hemma eller inte ser så tar jag det ifrån henne och berättar att det är ömtåligt och att N blir ledsen om det går sönder. Det hajar hon.

4. Vägrade sluta jaga ett husdjur?

Lyfter upp ungen och sätter i soffan. Förklarar att man ska vara snäll med djuren och att man inte får röra djuret igen om man inte tänker vara snäll emot det.

5. Inte ville tvätta händerna på toaletten?

Lyfter upp och tvättar. (Samma sak med t.ex tandborstning. Eller som i mitt fall, äckelungen vill inte tvätta bort bajs)