Vinterbebisar i Umeå 09/10 - #4

Vi hade -23 igår vid 9-tiden på morgonen, och i Obbola var det -26 igår morse... så kallt var det. Men det varierar så frukoatsnvärt beroende på var i Umeå man bor. Jag tror de mäter temperatuern vid flyget.
Idag är det typ storm, och de skulle vara ute på förskolan. Hoppas Jonna inte blåser bort, haha. Jag hoppas att de inte är ute så länge i alla fall.

Ja, nu är vi väl några som står på tur att föda, nog för att jag är bland dem sista med mitt bf 21/2. Jag tror dock på 2-3 dagar tidigare, och sambon önskar att bebisen skulle komma redan 12/2, för då börjar ju OS, och då har han sagt att han kan ta ALLA nätter, haha. Jag har rätt mycket molvärk om nätterna, både i mage och rygg. Dessutom sover jag lite sämre nu igen. Men BB väskan är packad, förutom kameran, så det känns riktigt bra. Ska bara maila instruktioner till mummi, om allt som har med FK och förskolan att göra, det är skönt att ha mummi som tar hand om Jonna då vi åker in. Men det är ju ett pusslande då man har sen tidigare

Nä, nu ringer telefonen.

Grattis tokhannah!

Hej, här kommer en kort uppdatering. I måndags efter att jag inte känt fosterrörelser, trots vila, åkte jag till mvc för min tid hos bm kl 13. Hjärtljuden låg på 130, men hon fick inte igång någon aktivitet. Hon ringde förlossningen, och det var så lugnt där, så jag skulle åka direkt på koll. Jag ringde sambon och sa att jag skulle på koll, och sen ringde jag min syster då jag gick från parkeringen till förlossningen. Efter att jag varit kopplad till ctg’n i 15 min gick hjärtljuden ner, och de kom in en massa personal. De bestämde för att göra ett ultraljud för att kolla flödet i navelsträngen, jag fick en 3:a (det sämsta). Kl 14.50 ringer en barnmorska till sambons jobb och ber honom komma direkt för det blir förmodligen snitt. Han ringer min mamma, och ber dem hämta Jonna på förskolan, åker hem för att hämta BB-väska och lämna hemnycklar i brevlådan. Han kommer till förlossningen kl 15.35, då är jag redo för operation. Jag hinner få iväg ett sms till min syster, och sambon förbereds för op. Kl 16.25 föds Molly, 2206g & 44cm. Det tar 15min innan hon rör sig, hon är ca 35min gammal då jag får se en glimt av henne och får veta att vi fått en flicka. Jag sys, och efter det körs jag till förlossningen igen. Sambon följer upp till barn4, och vid 20.30 åker även jag upp. När vi träffat Molly får vi träffa en barnläkare, och de säger att de misstänker kromosomfel, downs syndrom. Det är nu bekräftat att vi fått en liten flicka med downs syndrom. Vår älskade lilla solstråle. Hon sondmatas, men slipper andningshjälp och kuvös. Hon blir kvar i minst två veckor, och sen får vi se vad som händer. Jag blev utskriven igår, men är hemma för att mysa med Jonna och sova i egen säng. Sambon åker upp med sin mamma ikväll. Mina föräldrar och min syster har redan träffat Molly.

klockan 8 åker vi tillbaka till barn4, och jag vet inte när jag kan komma hem igen. Tydligen var en sköterska lite irriterad att jag åkt hem, eftersom att Molly hade sökt bröstet vid måltid. Visst, det är jättebra, men Micke försvarade mig och sa att jag faktiskt har ett till barn som behöver mig, och att jag faktiskt kommer tillbaka för att stanna. Det är svårt att ha ett barn hemma och ett på sjukhus, jag känner mig fruktansvärt kluven, och tack vare sköterskan har jag dessutom jättedåligt samvete. Har sovit 00-04.30 för jag var tvungen att pumpa. Kunde inte somna om då det snurrar alltför mycket i huvudet. Snart ska jag duscha och sen se till att packa så att jag inte glömmer nåt, ni vet, mat, kläder, bröstmjölk... Dessutom hade Jonna feber igår kväll, 38,3, så har hon feber när hon vaknar, måste vi ringa in barnvakt (som tur är Micke mamma ledig), men eftersom att de suttit barnvakt senast i somras, så har jag såklart hunnit skriva lite info om tider och så, telefonnummer, alvedondosering..... ja, som ni förstår är det mycket just nu, speciellt då jag absolut inte får bli förkyld. Stackars storasyster Jonna, för hon har inte ens fått träffa sin lillasyster än. Och hon är lite arg på mig för att jag varit borta. Tänk om livet bara kunde vara lite enklare just nu *pust*

Jag får väl säga tack och hej för denna gång, så får vi se när jag kan logga in nästa gång. Det var i alla fall skönt att komma hem, berätta nyheten om vårt andra underverk och få sova (lite iaf) i egen säng.

Är hemma igen, har mjölkstockning. Igår kväll ilade det till i bröstet något fruktansvärt. Micke var beredd att rusa och hämta en sköterska. Efter det kom huvudvärken och ljudkänsligheten. Efter att vi varit hos Molly för sista gången, gick vi och la oss vid midnatt. Jag vaknar 2.30 av världens frossa, vrider upp elementet, men fryser bara mer och mer. Så jag gick till Mollys sal och fick hjälp. Satt vid värmelampa i ca 1 h. Vid 7 imorse var det värre och jag blev skickad till förlossningen, de misstänker kraftig infektion, och har tagit odlingar. Mjölken i amningsinlägget var grönt! Har legat i sängen hela dagen, men 3 täcken, och Micke har flaskmatat Molly. Vid 17 kom mina föräldrar med Jonna, och vi åkte hem. Jag åker tillbaka imorrn, vet inte om jag blir själv, för Jonna har feber. Jag hade ingen feber när vi kom hem, men nyss tempade jag och febern är tillbaka. Det är verkligen INTE kul. Jag har aldrig känt mig så sjuk i hela mitt liv, kan knappt lyfta vänster arm då stockningen är i vänster bröst. Hade aldrig några problem med Jonna, men det är ju annorlunda då jag pumpar 7ggr/dag, och när jag ammar Molly kanske hon får i sig max 10ml/måltid.... resten sondas... bortsett ifrån idag då hon har flaskmatats.

Imorgon ska jag ringa BB-hemvård för att få provsvaren på odligen. Förhoppningsvis får jag antibiotika så att det går över. För tempen går ner när jag pumpat, och sen har jag rätt hög feber när det är dags att pumpa. Har en febrig tös bredvid mig, hon hade 40,1 för en timma sedan och är inne på sitt 4e dygn med feber.
Nä, nu ska jag snart sova, ska upp kl 2 och pumpa, igen.

Hej hej! Jo, jag mår mycket bättre idag, är feberfri just nu. Jag har pumpat var 3e timma sedan jag kom hem igår, så det har verkligen hjälpt. Snart kommer min syster och tar hand om Jonna och hennes två egna barn, medan Micke och jag åker till Molly. Det är verkligen guld värt! (Tack Miia )

Linaenn: Grattis! S skickade dock ett sms till Micke redan igår, så jag visste redan. Så härligt att ni har en lilla pojke här, och dessutom före bf, inte illa!

________________________________________________________________________

Jag har nu lagt upp bilder på Molly i mitt galleri ifall ni är intresserade av att se hur hon ser ut. Jag är hemma igen, har en kraftig infektion och har påbörjat en 10dagars antibiotikakur. Har haft feber i 5dygn, så jag kände att jag behövde komma hem, gosa med Jonna som jag inte hade träffat sedan måndags och bara ta det lugnt. Det är så jobbigt att vara på sjukhuset. En glad nyhet är i alla fall att molly slipper övervakning (i foten, som kollar sysesättning, puls etc), detta innebär att vi kan ta henne till vårt rum, så det är riktigt skönt. Nästa mål är att bli kvitt sonden, för när hon slipper den så kommer vi nog att få åka hem. Men hon kämpar på med flaskan, jag har inte kunna amma pga min höga feber och infektion.

Hej hej!
Nu är jag hemma igen. Åkte lite tidigare idag, Micke hämtade mig vid 15-tiden för jag ville köpa kläder till Molly. Snabbt iväg till strömpilen, men de har ju inga kläder i 44. Så på barneshus hittade jag 2 bodys och ett par byxor, på rea. Men det är inte billigt med prematurkläder... 260kr fick jag betala för det, och det var halva priset.
I alla fall, anledningen till varför jag är hemma, är för att vi ska få dagspermis i veckan. Så jag ville fixa fram babyskyddet, lite varma kläder och filten, till Molly. Men det var som tur i oturen. Micke drabbades av migrän, så jag fick inte en lugn stund förrän Jonna skulle sova, vid 19, för Micke la sig direkt vi kom hem. Jag som inte lagat mat på 2 veckor, jag svängde ihop en pastagratäng, gjorde lite matlådor, städade i köket, dammsög, plockade leksaker. Sedan har jag hunnit med att tvätta och hänga två maskiner tvätt. Det är annat än att vara som en zombie på barn4 ska ni veta. Jag kommer att sova gott i natt

Jag håller med om att det kan vara mycket. Just nu är det extremt mycket, ett barn hemma, ett barn på barn4... en oro över nuet, nästa vecka, framtiden. Hur länge kommer Molly att bo hemma, kommer hon någonsin att kunna bo själv, kommer hon att ha blöja tills hon är sju, när kommer hon att börja tala/om hon gör det.... behöver jag säga att känslorna stundvis löper amok, det är mycket tårar, ilska, rädsla... nu sitter jag med gråter i halsen, för att jag blir så arg över att vårt liv inte blev som vi hoppats. Misstro mig inte, jag älskar Molly över allt annat och skulle aldrig byta bort henne, detta var meningen, men varför måste allt bli så komplicerat? Varför var hon tvungen att få en extra kromosom? Ja, tårarna rinner och jag är så kluven i allt detta. Jag vill ha svar, men jag vet att det inte finns, tiden kommer att visa vad som väntar oss.