Grattis till alla bebisar, man hinner inte riktigt med. Men jag har märkt att det är många som föds, då det är överfullt på barn4. Men vi har ju permis nu, så det är skönt i alla fall.
Igår kväll bestämde jag mig i alla fall för att sluta pumpa, jag orkar inte. Vissa sköterskor på barn4 tycker att jag i princip ska trycka mitt bröst i Mollys ansikte, för hon SKA ammas. Men barn med ds är slöa, jag har försökt amma henne, men det är för ansträngande. Då orkar hon bara lite ur flaskan och sedan måste resten sondas. Sedan bestämde jag att vi skulle prova flaskan, och jag pumpade var 3e timma, då åt hon jättebra och har gort det sedan dess. Jag har pumpat, men det tar så lång tid vid varje måltid. Det tar lång tid för henne att äta flaskan då hon är slö, hon kan hinna somna 5ggr innan hon ätit sina 65ml. Sen har jag knappt nån mjölk i vänster bröst sedan min kraftiga infektion. Att sitta och pumpa som en tok orkar jag inte längre. Det viktigaste för mig är att Molly får mat, och slipper sondas. Att hon växer och mår bra, och det gör hon. Det är sån hysteri kring amning och lite prestige med. Jag ammade Jonna utan problem, hon fick ersättning en gång och jag hade hur mycket mjölk som helst. Visst suger Molly bra, det rä verkligen som ett vakum, men orken finns inte. Då underar man om det är värt det, och jag tycker inte det. Det blir ju människor av "flaskbarn" med. Det är annorlunda med ett barn med ds. Hon sover nästan hela tiden, inte mycket rörelse och ja, hon är slö. Så här trappas det ner på pumpandet så att även jag kan må bra. Känns bara jobbigt att säga det idag då vi ska till sjukhuset för vägning. vissa sköterskor förstår medan andra dömmer. Ja, jag var bara tvungen att skriva av mig, kanske för att rättfärdiga det jag gör, att höra att det är okej. Har faktiskt lite dåligt samvete, känner mig lite självisk, men det är så mycket runtomkring, så jag orkar faktiskt inte. 
