Hjälp! Min son är pervers!
Jag hoppas att ni (och även du, TS) inser eller kan komma att inse att det är en milsvid skillnad mellan att fantisera om (och därmed skriva om) en del råare sexuella upplevelser och att faktiskt leva dem?
Det finns de som fantiserar om något så (i sammanhanget) relativt oskyldigt som att strippa och onanera framför en webcam, men som backar när de börjar fundera på att faktiskt göra det.
TS, att din son tittar på en del perversiteter nu, vad tror du det kommer att leda till? Är det bättre att han inte får reda på något eller att han skärskådar det som finns och sedan göra ett eget val? Litar du på att han faktiskt kan göra ett val som är sunt för just honom, är något han mår bra av?
Jag kan förstå att det här är skrämmande om det inte är något du varit i närheten av eller tar avstånd ifrån... men grabben är 16, han kommer att utveckla det han utvecklar. Frågan är om han ska vara rädd och skamsen för det, speciellt inför sin mamma, eller ska kunna få känna sig bekväm med sig själv?
Det står ju klart att det finns en del att fundera på. Jag skulle inte bli förvånad om din son funderar en hel del, speciellt över sig själv.
Mvh,
Richard