• qenzo

    Hjälp! Min son är pervers!

    Varför inte ringa barnpsyk och fråga? De finns ju där av en anledning :) Oroliga mödrar är en av dom.

  • qenzo
    Anonym skrev 2010-02-02 11:34:34 följande:
    han måste få träffa en psykolog kämpa med bus eller bup som det heter men tyvärr har dem nog inga tider nu dra inte in skolkuratorn för det blri för mycket skvaller på skolan lovar från andra saker med dem att göra men ring runt ta det lugnt försök att lugna ner dig och börja annars med att ringa psykakuten för att se om dem kan hjälpa dig det är ju din son och han måste få hjälp
    ??
    Vaddå "de har nog inga tider nu"?
    Om mamman ringer BUP och talar om vad det hela gäller så fixar de en tid eller hjälper till att få annan snabb hjälp. Svårare än så är det inte.
    Och skvaller på skolan från en skolkurator? Tystnadsplikt har denne och bryts det (vilket du antyder skett förr) ska det anmälas snarast! Det är en vuxens jävla (ursäkta franskan) skyldighet, för att skydda barnen.
  • qenzo

    Anonym (tonårsmamma) -  Det är aldrig fel att rådfråga en prof enhet. I detta fall ex BUP.


    Bara för att man ringer och ber om hjälp/råd att hantera detta blir man inte automatiskt inskriven patient...
  • qenzo

    TS - Du själv kan stämma träff med BUP eller annan psykiatriker för att få råd och hjälp om hur ni ska gå vidare. Det beh du inte pappans medgivande för :)


    Om du bestämmer dig för att träffa någon, ta med det material du har tillgång till (som rör din son) och prata i lugn och ro om det som stör dig.
    Mitt första besök med BUP var utan min son och jag fick jättebra första-steget-hjälp om vår situation.
  • qenzo
    multivitaminjuice skrev 2010-02-05 17:44:00 följande:
    Men hur mycket bättre tror du att deras relation blir om hon skickar iväg honom till bup, en utbildad personal som är van att ta hand om en viss sorts mänskor behöver inte alltid vara den mest lämpade personen att ta tag i problemet (se bara på apekatt här ovan, vad tror du skulle hända om sonen träffade en människa med hennes värderingar som skulle utvärdera honom?). Jag tror att man iaf bör börja med att prata med sonen, skulle han dock visa tecken på att inte vilja kommunicera eller på att ha problem det inte går att lösa inom familjen DÅ kanske man kan gå vidare för professionell hjälp. Men jag tycker att det är respektlöst av föräldrar att skicka sitt barn till bup eller psyk utan att ens ge dem chansen att förklara sig till dom först.
    Man behöver inte skicka sitt barn till BUP bara för att man kontaktar dom. Det går utmärkt att som orolig förälder ringa och få råd och tips ändå. Om inte annat kan man få bra tips på hur man närmar sig sitt barn efter något liknande skett.
  • qenzo
    Anonym (50 plussare.) skrev 2010-02-05 07:50:08 följande:
    Hej ts. Jag förstår som mamma att det här är skitjobbigt för dig. Som människa kan jag dock förstå din son. Jag är en tänkande empatisk person som hela mitt liv jobbat med andra människor och som upplevs som en stark varm person. Jag är också en sexuell sadist, som sedan barnsben haft sexuella fantasier om att ge smärta, förnedra och kontrollera mina sexpartners. Det här är min sexualitet, jag lever ut den med min nuvarande partner och även med tidigare partners, men ALDRIG, utan deras medgivande. Det är det som skiljer mig från en person som begår ett övergrepp. Det har sagts på tråden att fantasier är inkörsporten till övergrepp, jag är det levande beviset på att det inte stämmer. Sen jag var 7 har jag fantiserat om sånt här, idag är jag 50 plus, och jag har aldrig ens varit i närheten av att känna mig sugen på att begå ett övergrepp. Tvärtom, när jag har mött människor som blivit utsatta,(i mitt yrke) som t ex våldtäktsoffer, misshandlade människor etc.......då har min sexualitet varit bortblåst, då tar den mänskliga empatin över och allt jag kan känna är medlidande, omvårdnad och äckel inför den som gjort det här. Och kunde jag skulle jag omedelbart stoppa ett pågående övergrepp, jag skulle inte tända på det. Men det hindrar inte att jag i min fantasi kan tända på en våldtäktsfantasi, för den händer inte på riktigt, den försiggår bara i mitt huvud, ingen verklig människa blir skadad av mina fantasier. Så det ÄR verkligen en stor skillnad på det man fantiserar om och vad ens värderingar är. Och vad det gäller mina partners så tänder dom på detsamma som jag, fast från andra sidan, annars skulle vi inte kunna matcha varandra sexuellt. Där blir det en form av rollspel. Om det här är så att det är din sons sexuella läggning vet inte jag, det kan det vara. Det kan också vara ett uttryck för ett dåligt mående. Det kan också vara ett uttryck för allmänn nyfikenhet, då försvinner det ju. Men om det är hans sexuella läggning vet jag att det finns ingen teraupeuft i världen som kan "bota" honom, lika lite som man kan "bota" homosexualitet. Försök inte ens, då skadar du honom. Jag tycker att du fått bra tips av Mandi och Tonårsmamma, lyssna på dom. Be din son om ursäkt för att du kränkt hans integritet, lyssna på honom utan att döma honom. Men börja med att säga att du älskar honom, från månen och tillbaka, för det tror jag han behöver höra från dig nu. Och ja, just det. Jag är kvinna och mamma till två vuxna barn, vars sexualitet jag inte vet ett vitten om, men det är ok.
    Jag kan inte annat än hålla med i det du säger. Jag ser inte det här som något problem heller egentligen mer än att mamman i detta fall inte kunde kontrollera sig när hon upptäckte vad som stod på i hennes sons rum.
    Och ingen kan klandra henne för det heller eftersom man lätt glömmer bort hur det var att vara tonåring. Det sexuella livet är dessutom tabu i Sverige, trots att "alla" anser landet för att vara så accepterande av allt.
    Jag har otroligt svårt att förstå hur människor kan sitta och döma ut en tonårig kille efter några ord från en icke sansad mamma. Har alla som yttrat sig i stil med "han är psykopat" kunskapen att efter en tråd på FL ställa psykologiska diagnoser?
    Nej läs "50 plussare's" inlägg igen och tänk efter! För man blir inte seriemördare och djurplågare bara för att man tänder på sadistiskt sex. 
  • qenzo
    Meadow skrev 2010-02-08 09:14:01 följande:
    TS Du har agerat precis som vilken mamma som helst. Det var inte vanliga "oskyldiga" porrbilder du såg, det var morbida grejer, och när ens son beskriver en lust att döda, då är det inte normalt. Oavsett om syftet är att provocera, eller vad det är, så gjorde du helt rätt som agerade. Du skulle dock ha hållt huvudet kallt och bara låtit din exman se allt på plats. Tror att det kanske hade varit lättare för er att samarbeta då. Men nu är det som det är. Det är också jätteviktigt när du väl pratar med din son igen, att du verkligen förklarar att du älskar honom, men är orolig över hans beteende, eftersom det verkligen inte är ok! Om det stannar vid fantasier, det är möjligt. Men så länge han bor under ditt tak, så är det faktiskt dina regler som gäller. Om det inte är ok för dig att han håller på med sånt på datorn, så får han vackert acceptera det. Hoppas allt går väl.
    Och om det nu är intresse för sad. sex? Fortfarande morbid och onormalt? Fortfarande en tillåtelse att sätta stämpeln i pannan på ungen?
    Och vem i hela världen kan styra en annan människas sexfantasier (om det nu skulle röra sig om det)? Det man inte får utlopp vid framför datorn har man ju fortfarande i fantasin. Hur ska reglerna styra det?
  • qenzo
    Meadow skrev 2010-02-08 11:26:58 följande:
    Det är väl en jävla skillnad att vara dominant, och att vilja stympa någon och sedan ha sex med? Att han fantiserar om att skada sina klasskamrater, helt ärligt, det hade då jag fan funderat över flera gånger om det är helt sunt!
    Sant, jag hade också funderat. Men jag förstår inte hur folk kan anse sig vara så kunniga eller högt satta över andra människor att de per automatik drar diagnosen "psykopat" rakt av.
    Fantasier är fantasier och det finns hjälp, både för barnen och föräldrarna, att hantera det här på ett snyggt sätt.
  • qenzo
    multivitaminjuice skrev 2010-02-08 14:23:18 följande:
    Klart att mamman kan få prata med bup för sin egen del om hon känner sig i behov av råd och stöd i hur HON ska göra. Det var att tvinga dit sonen det första man gör som vissa tyckte att hon skulle göra som jag reagerade över.
    Då har jag eller du missförstått varandra, för det tycker jag är en dålig idé med ;)
    Att tvinga ett barn gör verkligen inte saken bättre. Och i den här familjen ligger ju redan kontakten på noll sas.
  • qenzo
    annapanna111 skrev 2010-02-20 23:05:35 följande:
    Tror tyvärr inte att Sex & samlevnad är rätt forum att fråga om detta! I denna delen samlas många sexuellt udda & freakade människor, skriv i känsliga rummet isället, så kommer du troligen att få mer olika svar, från mer "normala" personer!
    Va? Så för att man inte kör endast missionären är man inte normal?
    Vad är normalt då? För det verkar som att jag och alla andra på just Sex & Samlevnadsforumet behöver veta det. Jag trodde att sex med en person som medtycker till det man pysslar med var normalt.
    Jeez, kliv ur bubblan människa!
  • qenzo

    Herregud, en del människor är ju helt rubbade i sin tillit till expertis av psykiska problem Oo


    Den här killen vet ni inget om mer än några ord från en hysterisk och (i mitt tycke) överreagerande mamma. Ändå ställer ni diagnoser hej vilt, kors och tvärs!
    OM det nu är så att killen tänder på sadistisk sex, vilket ju inte är ovanligt öht, vad spelar då det för roll? Haffar folk likt honom folk på gatan, släpar med sig hem och utför ritualer? Har han sadistisk sex med andra utan deras medgivande?
    När ni går på gatan, in på banken eller lämnar era barn på dagis - kan ni då se på en person vad för typ av sexuell inställning de har? 
    Jag fattar inte hur ni kan ge råd till TS att hon ska utesluta sin son ur familjen, låsa in han på hem osv utan att ha det MINSTA aning om vad som händer med den här killen eller hur det ligger till! Hjälp henne till vettiga och ffa SUNDA lösningar istället. Lösningar som INTE innefattar en massa dravvel!
  • qenzo
    Anonym (Blyg) skrev 2010-02-20 23:26:13 följande:
    Men visst. Det kan ju också vara så att han verkligen behöver hjälp och att han är på väg åt fel håll i livet. Men det kan också bara vara harmlösa fantasier av någon som känner sig otillräcklig och svag. Jag antar att det behövs lite psykologhjälp för att kunna reda ut vilket av det som det är frågan om. Och kanske också för att bearbeta att hans mamma har läst hans sexfantasier. Men i båda fallen så behöver han ju ditt stöd och känna att du älskar honom lika mycket som innan.
    Men äntligen en person som kan se båda sidor av myntet. Ni är banne mig inte många i trådar likt dessa!
Svar på tråden Hjälp! Min son är pervers!