Anonym (smilla) skrev 2010-02-25 20:08:37 följande:
Hur går det för er? Jag konfronterade min man med påsarna när han kom hem. Först blev han arg, sen sa han att han hade velat berätta (låter troligt med tanke på att han lagt dem på en av sina vanliga "gömmor") och att han ville sluta med det också men inte trodde han klarade det. vi bestämde att han skulle berätta för sin behandlare som han ska till imorgon och så får vi se vad hon kan hjälpa till med. Ett problem med den här drogen är att den är så dyyyr och eftersom min man är sjukskriven och jag nu tar f-dagar har vi inte så gott om pengar. så nu har vi sagt upp hans kredit, fört över våra besparingar till mig och jag ska ha hand om vår ekonomi tills vidare. Det känns bra. Jag tror han kan klara det här, han har ju klarat att sluta med alkoholen så varför skulle han inte klara det här också. Hur tänker du - har du någon tidsgräns för hur länge du står ut osv? Jag har satt upp en gräns för mig själv att om det är lika illa om ett år får jag fundera på om det är värt att stanna kvar. Men, som min kontakt på beroendeenheten sa, får man nog tyvärr räkna med att det blir några återfall. Förresten, du plussade väl nyligen också - spännande! Hur går det? Ta hand om dig, kram!
Han hade något återfall på alkoholen nyligen. Jag har börjat anteckna det i min fickkalender. Igår var det släktmiddag och tja alla där verkar glada i alkohol. Han skulle sova över hos en sk kompis som jag inte litar på överhuvudtaget. Jag sa till killen min att jag tänker försöka lita på honom och han fick inget annat återfall igår än att han drack lagom mängd alkohol.
Han och jag pratade en hel del igår ang den sk kompisen han sov över hos. Han känner att dom börjar glida ifrån varandra och att den där sk kompisen romantiserar drogerna. Det känns skönt att killen har öppnat ögonen om både sig själv och sina sk kompisar.
Jag plussade relativt nyligen och det känns både bra och dåligt. Ibland undrar jag vad jag gett mig in på. Ibland funderar jag på abort även om jag är extremt mycket emot det för att andra stunden, allt som oftast, se framemot det något enormt.
Det låter bra så som ni lagt upp allt. Jag är övertygad om att alla människor kan förändras. Nu känner jag inte din kille, men det känns som att han vill och när dom själva vill så är det först då dom kan.