Inlägg från: Anonym (medberoende) |Visa alla inlägg
  • Anonym (medberoende)

    Medberoende...

    Idag på min samtalsterapi öppnade jag ögonen och insåg att jag under en längre tid varit och är medberoende till min pojkvän som är alkolist. Jag fick med mig en del broshyrer om gränser, vad är medberoende, släppa kontrollen etc.

    Jag vill verkligen att det ska fungera mellan mig och pojkvännen. Sista tiden har vi pratat väldigt djupt med varandra och jag har även satt gränser och säger mer och mer vad jag tycker, tänker och känner. Han vill sluta. Han vill ordna upp sitt liv. Han vill leva tillsammans med mig. Både han och jag är övertygad om att vi kan klara det här tillsammans. Imorgon har han tid hos en psykolog. De tre tidigare gångerna har han avbokat eller inte dykt upp, men denna gång är han inställd på att gå dit.

    Jag har idag pratat med honom om en del av vad som kom fram under samtalsterapin och nu har även han fått lite mer insikt i varför jag sluter mig som jag gör, varför jag har lätt att bryta ihop, varför jag inte har någon energi att orka göra saker etc.

    Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med andra som har varit eller är medberoende.

  • Svar på tråden Medberoende...
  • Anonym (medberoende)

    en liten mamma: Tack så mycket för ditt svar. Det gör absolut inget att det blev långt. Jag är precis likadan. Skrivandet är en form av terapi för mig med.

    Jag beklagar för vad du fått varit med om som medberoende till tre personer som betyder väldigt mycket för dig och jag beundrar din styrka att slå dig fri från det. Jag känner att jag har viljan att slå mig fri från medberoendet, men jag antar att det är en lång väg dit.

    Pojkvännen var hos sin psykolog idag och det gick tydligen väldigt bra. Bla ska dom nu starta en utredning om ADHD, då han uppfyller de mesta kriterierna på standardmallarna. Mina tankar har cirkulerat om det också kan ha varit en orsak till att han missbrukar alkohol...

    Vilket fall som helst så är han nu, en fredag kväll, med sina vänner och känner en del oro inför det, MEN försöker låta bli att oroa mig utan lägga ansvaret helt och hållet på han, men det är oerhört svårt. Jag ska försöka tänka på mig och göra saker som jag vill på hemmaplan ikväll, så får jag helt enkelt se om han håller löftet om att han kommer hem ikväll.

    Jag vill inte släppa på min anonymitet än, så jag fortsätter att skriva här tills vidare, så får vi se sen om jag inboxar dig istället.

  • Anonym (medberoende)
    en liten mamma skrev 2010-02-06 00:19:24 följande:
    TS: Hmm.. Dethär kanske låter lite konstigt.. Men jag har lärt mig att vara typ "tacksam" för allt jag gått igenom pga missbruket omkring mig. Skulle det inte vara för den uppväxt jag haft så skulle jag antagligen inte vara så självständig och stark som jag är idag Bra om din pojkvän kom sig iväg till sin psykolog idag! Ja du.. Jag vet bara att en del amfetaminmissbrukare har ADHD. Det finns ngt ämne i drogen som lugnar ner tankarna i huvudet på dem, och därför fastnar de för just den drogen för att den ger dem ett lugn som inget annat i världen gör. (vet jag för att det var fallet med min pojkvän) Har dock inte hört talas om ADHD i samband med alkohol, men det låter nog logiskt tycker jag! Personer med ADHD är ju ofta väldigt intensiva och har svårt att stanna upp tankarna, så om man inte är så "drastisk" kanske man väljer alkohol ist för att ta amfetamin..? :-/ *skrattar* Vi sitter nog i samma båt ikväll isf Min pojkvän är också ute nånstans och jag sitter hemma med två sovande barn. Har ju inte lika bra "koll" på honom eftersom vi inte bor tillsammans. Han dricker inte många gånger/år, men vi har kommit överens om ALDRIG. Med mina gener och kunskapen om hur jag och sprit fungerar ihop(=DÅLIGT!!) så VET jag, att om jag dricker en enda gång mer, så är jag antagligen fast efteråt.. Har suttit i skiten en gång när jag var tonåring, och det höll på att gå riktigt dåligt för mig. Och med tanke på hans bakgrund borde inte han heller dricka.. Man brukar ju säga att "ingen planerar att bli alkoholist/missbrukare, det bara blir så..." och det är nog sant! Vi får höras och berätta hur det gick! Behåll du din anonymitet så länge du vill Är ju egentligen ganska anonym själv också Ingen här vet vem jag egentligen är Hoppas du haft en trevlig kväll, och jag håller tummarna för att din pojkvän var nyker och att han kom hem!
    en liten mamma: Så kan jag också känna ang min barndom och dyl, så jag förstår hur du menar.

    Mina farhågor besannades igår kväll. Han erkände att han hade rökt hasch. Det är något han också missbrukar. Han bad om ursäkt och var väldigt ångerfull. Jag bara grät i telefonen. Jag kände och känner en enorm maktlöshet. Jag går så fullständigt upp i hans mående att jag glömmer mig själv. Jag fick även reda på inatt att han hade druckit. Av någon anledning bröts telefonsamtalet och nu har han telefonen avstängd, vilket jag vet då jag inte fått sms rapport på mina 2 senaste sms som jag skickade inatt. Han har inte kommit hem. Vi bor på sätt och vis ihop, men ändå inte. Svårt att förklara.

    Jag hoppas din pojkvän skötte sig igår kväll eller inatt.
  • Anonym (medberoende)

    Nu har det varit lugnt de senaste dagarna och mitt i alltihopa så har jag plussat, med andra ord bf i oktober. Både han och jag är glada och visst det kan väl låta märkligt i och med missbruket i sig. Jag hoppas dock att han fått en extra drivkraft nu till att bli fri, då hans högsta önskan är att bli pappa.

  • Anonym (medberoende)
    Anonym (smilla) skrev 2010-02-24 15:57:56 följande:
    jaha då har min man fått återfall. eller fått och fått, han verkar inte ha slutat alls med en slags drog jag trodde han slutat med. krypton heter den och är nån slags pulver man blir hög av. vad fan ska jag göra.... ska föda om två veckor :(
    Jag är så ledsen för din skull! Jag förstår den maktlöshet du känner.

    Jag ser det absolut inte som att dukapat tråden. Min mening med tråden var att finna andra som lever i den här matlösheten, oron och ångesten.

    Jag är orolig för hur helgen ska bli...
  • Anonym (medberoende)
    Anonym (smilla) skrev 2010-02-25 20:08:37 följande:
    Hur går det för er? Jag konfronterade min man med påsarna när han kom hem. Först blev han arg, sen sa han att han hade velat berätta (låter troligt med tanke på att han lagt dem på en av sina vanliga "gömmor") och att han ville sluta med det också men inte trodde han klarade det.  vi bestämde att han skulle berätta för sin behandlare som han ska till imorgon och så får vi se vad hon kan hjälpa till med. Ett problem med den här drogen är att den är så dyyyr och eftersom min man är sjukskriven och jag nu tar f-dagar har vi inte så gott om pengar. så nu har vi sagt upp hans kredit, fört över våra besparingar till mig och jag ska ha hand om vår ekonomi tills vidare. Det känns bra. Jag tror han kan klara det här, han har ju klarat att sluta med alkoholen så varför skulle han inte klara det här också. Hur tänker du - har du någon tidsgräns för hur länge du står ut osv? Jag har satt upp en gräns för mig själv att om det är lika illa om ett år får jag fundera på om det är värt att stanna kvar. Men, som min kontakt på beroendeenheten sa, får man nog tyvärr räkna med att det blir några återfall.  Förresten, du plussade väl nyligen också - spännande! Hur går det? Ta hand om dig, kram!
    Han hade något återfall på alkoholen nyligen. Jag har börjat anteckna det i min fickkalender. Igår var det släktmiddag och tja alla där verkar glada i alkohol. Han skulle sova över hos en sk kompis som jag inte litar på överhuvudtaget. Jag sa till killen min att jag tänker försöka lita på honom och han fick inget annat återfall igår än att han drack lagom mängd alkohol.

    Han och jag pratade en hel del igår ang den sk kompisen han sov över hos. Han känner att dom börjar glida ifrån varandra och att den där sk kompisen romantiserar drogerna. Det känns skönt att killen har öppnat ögonen om både sig själv och sina sk kompisar.

    Jag plussade relativt nyligen och det känns både bra och dåligt. Ibland undrar jag vad jag gett mig in på. Ibland funderar jag på abort även om jag är extremt mycket emot det för att andra stunden, allt som oftast, se framemot det något enormt.

    Det låter bra så som ni lagt upp allt. Jag är övertygad om att alla människor kan förändras. Nu känner jag inte din kille, men det känns som att han vill och när dom själva vill så är det först då dom kan.
  • Anonym (medberoende)

    Hur har det gått för er?

Svar på tråden Medberoende...