Medberoende...

Här är en (fd. medberoende) dotter till 2 alkoholister.. Även fd. medberoende till min kille. När vi träffades hade killen problem med droger och festande.. Jag var dum och blåögd och trodde att han skämtade när han sa att han hade drogproblem *haha*
Så naiv jag var!! Hade aldrig träffat ngn som missbrukat eller ens använt droger innan, så "i min värld" existerade inget sådant.

Det är en lååång historia hur jag efter lång tid i förhållandet insåg att han verkligen HADE problem!!! Och en ännu längre historia om hur vi tog oss ur det livet

Idag är han 100% ren, TOTALT nykter (är vi båda!!)
vi har 2 underbara barn tillsammans, han är världens bästa pappa och vi älskar varandra gränslöst.
Så ingenting är omöjligt

Mina föräldrar däremot verkar inte ha ngn tanke på att sluta.. Min far har druckit i nästan 20 år, och mor i nästan 15 år.. :-S
Jag var svårt medberoende innan, speciellt till min mamma, men med tiden när banden och förtroendet till min kille stärkts, så vågade han till slut ta upp ämnet och sade
"sluta upp med att leka mamma åt din egen mamma, du stöder hennes drickande.
Hon är vuxen och förväntas kunna ta hand om sig själv, det är inte sin sak att ta hand om henne. Det bästa du kan göra är att ta avstånd från henne och leva ditt eget liv. Du kan inte leva om du ska hjälpa henne, och du kan inte hjälpa henne om du ska leva ditt eget liv."

Det gjorde SÅ ONT att slita sig loss, men det var ett måste för att jag skulle få en chans att leva mitt eget liv. Idag har jag en sval, trygg och regelbunden kontakt till min älskade mamma.

Vill ge dig ett råd och ett tips..

Råd: Pressa honom inte, han MÅSTE vilja sluta ENBART FÖR SIN EGEN SKULL!!
Han kan inte bli och hållas nykter för ngn annans än för sin egen skull!!

Tips: Katerina Janouch har skrivit en bok som heter "Anhörig"
Rekomenderar den VARMT!!! En jättebra bok!
Sedan finns det ju också många böcker att läsa om att bli fri från medberoende..
Har läst en sådan, men den var så tråkig att jag inte vill rekomendera den :P

Ursäkta att det blev långt, men det är ett av mina favoritämnen att skriva om, därav går det några minuter med skrivande och jag har plötsligt ett långt stycke text framför mig som jag undrar var det kom ifrån 
Fortfarande använder jag skrivandet som en terapiform för att bearbeta sorgen efter de föräldrar jag mist till spriten.

Lycka till!! Hoppas att det går bra för er! Inboxa mig gärna om du vill diskutera vidare och utbyta lite tankar
Denhär texten är mer än tillräckligt lång så jag sätter punkt här    -> .

TS: Hmm.. Dethär kanske låter lite konstigt.. Men jag har lärt mig att vara typ "tacksam" för allt jag gått igenom pga missbruket omkring mig. Skulle det inte vara för den uppväxt jag haft så skulle jag antagligen inte vara så självständig och stark som jag är idag

Bra om din pojkvän kom sig iväg till sin psykolog idag!
Ja du.. Jag vet bara att en del amfetaminmissbrukare har ADHD. Det finns ngt ämne i drogen som lugnar ner tankarna i huvudet på dem, och därför fastnar de för just den drogen för att den ger dem ett lugn som inget annat i världen gör.
(vet jag för att det var fallet med min pojkvän)
Har dock inte hört talas om ADHD i samband med alkohol, men det låter nog logiskt tycker jag! Personer med ADHD är ju ofta väldigt intensiva och har svårt att stanna upp tankarna, så om man inte är så "drastisk" kanske man väljer alkohol ist för att ta amfetamin..? :-/

*skrattar* Vi sitter nog i samma båt ikväll isf
Min pojkvän är också ute nånstans och jag sitter hemma med två sovande barn.
Har ju inte lika bra "koll" på honom eftersom vi inte bor tillsammans.
Han dricker inte många gånger/år, men vi har kommit överens om ALDRIG.
Med mina gener och kunskapen om hur jag och sprit fungerar ihop(=DÅLIGT!!)
så VET jag, att om jag dricker en enda gång mer, så är jag antagligen fast efteråt..
Har suttit i skiten en gång när jag var tonåring, och det höll på att gå riktigt dåligt för mig. Och med tanke på hans bakgrund borde inte han heller dricka..
Man brukar ju säga att "ingen planerar att bli alkoholist/missbrukare, det bara blir så..." och det är nog sant!

Vi får höras och berätta hur det gick!
Behåll du din anonymitet så länge du vill
Är ju egentligen ganska anonym själv också
Ingen här vet vem jag egentligen är
Hoppas du haft en trevlig kväll, och jag håller tummarna för att din pojkvän var nyker och att han kom hem!

Ååå, vad jag lider med dig!!! Om jag bara kunde göra ngt för dig..
Kommer precis ihåg känslan man får när de erkänner, man gråter, är förtvivlad och undrar varför ens förhållande inte är en tillräcklig orsak till att sluta..
Träffade inte min karl igår, så jag vet inte när han kom hem, men han berättar ALLTID om det hänt ngt och han sa ingenting idag, och såg mig ärligt i ögonen när han kom hem till mig och barnen.
Dessutom känner jag på mig om det varit ngt. Det syns på hans ögon om han döljer ngt för mig, så det är ingen vits med det

Detdär med att stänga av telefonen, det känns igen bara för väl.. Man får lust att krypa genom linjen och skrika på andra sidan där dom är!!! *grrr*
Min kille hade avstängd sin telefon en timme igår, och jag höll på att bli tokig med STORT T... Men senare ringde han och frågade om allt är okej (både jag och barnen har feber och är flunsiga) och jag sa att om han har TID får han gärna komma och hjälpa till med kvällsmat och nattning, och det gjorde han faktist

Har din kille kommit hem ännu då? Tycker att du ska ställa honom mot väggen, säga att du inte pallar mera.. Du berhöver tänka på dig själv.. Det är SÅÅÅÅ svårt, för man älskar så mycket och vill inte såra, men så länge man accepterar gör man missbruket möjligt, tyvärr
Önskar att jag kunde ge dig en trollformel för att få honom nykter, men tyvärr så finns det ingen sådan.
Rådet jag fick när det var som värst med min kille var att ALLA omkring honom skulle gadda ihop sig och säga att vi bryter kontakten om han inte slutar.
Min svärfar hade fått det rådet från behandlingshemmet där min kille senare var inlagd. Svärfar ringde mig, och jag grät och skrek att jag lämnar honom ALDRIG.
Efter att jag lugnat ner mig diskuterade vi iaf genom saken om jag kom fram till att det var det enda rätta..
Men redan kvällen efter det körde min kille rattfull och blev fast. Polisen tog honom i förvaring över natten, och på morgonen ringde hans bror åt mig (helt omotiverat, för han har inte gjort det varken innan eller efter!!) och jag sa att jag lovat att hämta upp killen och bilen vid polis stationen, men att jag inte visste om jag skulle klara av att göra det IGEN. Hans bror sa då åt mig att vänta där jag var, han ville komma och prata med mig.. När han kom sa han "jag kommer att köra honom till en Minnesotaklinik, vare sig han vill det eller inte. Ville bara informera dig så att du vet vart vi tar vägen. Stöder du mig i dethär?" jag grät och grät och grät... NÅGON som ville hjälpa!!!
tanken var inte att han skulle lägga in sig då, utan de åkte bara dit på besök och pratade lite med de anställda där (som hade blivit förvarnade av killens bror att de skulle komma)
En vecka senare åkte han dit, och på den vägen är vi
Jag tycker att även din kille borde ta in på behandlingshem.. Hur länge har han druckit?
Det bästa (enligt mig) behandlingshem som finns är Minnesotaklinikerna.
Vet ju inte var ni bor, och om ni har långt till en sådan klinik, men jag tyckte att de hade bra terapiformer där! Tror inte så mkt på dendär 10-stegs grejen, och Minnesota klinikerna använder helt andra terapiformer som är mer personliga, och faktist funderar på BÅDE missbrukaren OCH de anhöriga. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det..

Nu blev det långt igen.. *oops*
Hoppas du orkar kämpa vidare! Har du kontakt med ngn al-anon grupp?
De grupperna finns till för anhöriga till alkoholister!
Sköt om DIG nu Du kommer att fixa dethär!
//Styrkekramar

Tablettmissbruk är nog svårt att lägga märke till.. Min kille höll på med det också paralellt med det andra. Det är ju en väldigt svår sak att komma ifrån, eftersom det är just precis som du skriver, att man har recept på medicinerna. Min kille använde mest lugnande (i alltför stor dos).
Känner igen detdär med att rota igenom tillhörigheter i jakt på "bevis".
Men inget händer ju trots att man hittar sina bevis.. Ja, eller det som händer är ju att man själv börjar må ännu sämre pga att man får sina bevis.
När jag lärde mig att släppa kontrollen förändrades mitt liv totalt!
Idag skulle min kille antagligen kunna ljuga om vadsomhelst, för jag ifrågasätter inte hans ärlighet, jag rotar inte runt bland hans saker och jag lägger mig inte i var han är och vad han gör.
Känns rätt skönt faktist
Men iofs förstår jag inte hur man VÅGAR släppa kontrollen?!
Tänk om man missar nåt´ då?!
Man missar säkert mycket, men jag vet ju att jag inte kan missa om han tar ngt nu, och resten har inte så stor betydelse för mig längre

Nej, det går inte att skriva korta inlägg i detta ämne
Som jag skrev åt TS tidigare.. Man sitter och knappar på tangenterna några minuter, och sen när man tittar efter har man en lång text på skärmen som man inte har en aning om var den kom ifrån

Vi ska hålla tummarna för att det går bra för er, att ni kommer ur er situation och får bli lyckliga!!

Hej! Ville bara säga att för din egen skull mår nog du bäst av att släppa kontrollen..
Försök att tänka såhär.. Oavsett hur du försöker, så kan du inte påverka om/när han får återfall, så då borde du försöka lägga din energi på ngt annat istället!
Ingen skillnad hur "snäll" eller "duktig" man är så kan återfall komma ändå  Diskutera gemensamt/med en teapeut vad ni ska göra om/när återfall kommer. Till mig sa personalen vid behandlingshemmet "fundera inte på OM han får återfall, utan NÄR de kommer, och VAD ni ska göra då.."
(Finns säkert även de som klarat sig utan återfall också.. Men jag vet tyvärr ingen)

-Men på något sätt hade jag ju ändå förväntat mig att han var "botad" och visste inte vad jag skulle ta mig till när han kom hem onykter första gången.. Andra.. Femte.. Tionde..
Det tog LÄNGE innan han slutade dricka efter att han kommit hem (Hans problem var ju inte alkohol, utan droger och blandmissbruk, men det ena leder ju till det andra..). Det tog nog faktist ca. ett år innan han slutade dricka "helt", mao innan återfallen slutade att komma regelbundet. Ännu idag kan det komma återfall, men kanske 2-4 i året, och vad är det i jämförelse med hur livet var förut, och att barnen faktist HAR en pappa?! Han är en helt underbar pappa!!
För mig känns några gånger i året som väldigt lite, men jag har ännu kvar det att jag blir AARRGGG på honom när jag får veta vad han gjort.. Skillnaden på då och nu är att nu sticker han inte iväg igen pga att jag blir arg, och han ångrar sig verkligen

Man borde ju komma ihåg att inte börja ta deras nykterhet förgiven.. Men det är inte heller så lätt efter några år..
Man skall ju inte särbehandla någon som blivit nykter/ren, för då blir det ju lätt fel, men ändå berhöver man ju tänka efter.. Eller? *förvirrad*

Hoppas iaf att det ska gå bra för er nu och att ni orkar igenom dethär tillsammans!
och lycka till med bebisen och dottern!!
Kramar från en liten mamma

Skulle jag välja om idag, skulle jag inte vara så tolerant heller
Jaa.. Hur hanterar man återfall? Jag vet inte, men har själv gått över från gap/skrik/hata till kall/tyst/sårad. Det tar hårdare på min karl att vara så..
Om jag vill göra honom arg ska jag ropa åt honom, men det vill jag ju inte så därav  attitydbytet :-/
Jag tror att det kanske kan vara bättre att inte vara så tolerant, för om man har en icketolerant attityd går ju budskapet lättare fram.
Du låter absolut INTE kall, du låter mer som ngn som tycker att hon sett/fått tillräckligt med skit och börjat säga ifrån att det räcker nu!

Finns det ingen möjlighet till att byta samtalskontskt då? Tror att det skulle vara viktigt och bra för dig att ha ngn som är utbildad som kan svara på alla viktiga frågor man har.. Vid behandlingshemmet som min kille var på så ordnade man en "anhörigas helg" och de gav då information om hur det skulle komma att bli när alkoholisterna/missbrukarna kom hem, hur man skulle få vardagen att fungera, hantera konflikter osv, så jag fick ganska bra svar på det jag undrade under den helgen. Har även gått på al-anon träffar, och på enskilda samtal med en terapeut och de samtalen gjorde mig gott! Men det är viktigt att det är ngn som är utbildad inom området, för går man till en "vanlig" terapeut kan det vara att personen inte har en aning om vad man menar, och då är det ju svårt att få de "rätta" svaren.
Jag gjorde det  misstaget och blev ju jättebesviken när jag inte fick några svar

Vi får hålla tummarna för att det går bättre för din kille nu än det gjorde för min när han kom hem från avgiftningen

             Lycka till!!!!

STORT GRATTIS TILL ER!!!!
Ja, det kan verkligen bli en vändning med ett barn!!
Hur går det med hans samtal? Extra viktigt nu när han ska bli pappa och kanske har lite extra motivation att han skulle prata med ngn
Så att han ska få de BÄSTA förutsättningarna för att lyckas ta sig ur sitt missbruk!