Time out

jag tycker du gör helt rätt!time out metoden fungerar!efteråt är det viktigt att man berättar VARFÖR barnet fick en time out,och detta ska ju såklart inte ske för minsta lilla, då mister det "effekten" direkt.   micalela.blogg.se

Vi sätter vår snart 3-årige son på sängen i gästrummet vid extrema situationer. Vi ser inget fel i detta. Det är ditt barn och gör det som fungerar hos er. Håller med! Man ska sätta ner foten och inte mesa runt.

jaja tur man får göra som man vill.... här i detta hemmet funkar timout o det kommer jag fortsätta med. för nu lyssnar mitt barn på miG!!

Vaddå bestraffningsmetoder?!? Värst vad det ska tas i.  Om det inte går att diskutera (mesa runt) med ett barn måste man ta till det som funkar. Vår son har blivit mycket bättre i humöret sen vi börjad med time-out. Det tar vi till i extrema situationer, inte varje dag. Vår son får alltid förklarat varför han får sitta i time-out och han förstår efter ett tag och vi blir sams igen och kramas.

Jag förstår att det får ditt barn tyst, och får slut på trotset. Men på vilket sätt hjälper det henne att lära sig hur man löser konflikter? Vad har hon för nytta av din metod när hon bråkar med en unge på dagis? Kommer hon att kunna använda time-out när hon är åtta år och förbannad på någon i klassen, eller tycker att fröken behandlar henne orättvist?

Vi använder det i extrema situationer, när vi försökt allt annat. Vi använder trappan och den är centralt placerad, dvs vi lämnar inte barnet själv på rummet osv. Vi använder time out på några i förväg bestämda beteenden, som barnen vet om (exvis slåss, puttas i trappan, skrika och bete sig illa vid matbordet). Tanken med att använda time out är ju att beteendet ska upphöra så att man inte behöver använda time out när barnen lärt sig. Vi har en son som har väldigt humör och beter sig illa (kastar sig, sparkar osv) och hans beteende har blivit mycket bättre sedan vi började med detta.  Självklart varnar vi flera gånger innan vi sätter honom i trappan och berättar för honom vad som kommer att hända osv. Han har också tidigare haft svårt att lugna ner sig, men även detta har blivit bättre. Däremot "hotar" vi aldrig med trappan utan de vet när och varför de hamnar där. När tiden gått, ca 2 minuter, pratar vi aldrig om "felet" igen utan säger bara "Nu gör vi ett nytt försök". Det fungar jättebra och barnen vet som sagt vad som gäller. Vi har läst mycket i boken "De otroliga åren" och valt ut de delar som passar oss. Dessutom kanske jag ska skriva att vi berömer barnen massor när de gör något bra, så att de får uppmärksamhet för bra beteende och inte för dåligt. Vi märker även att de börjat beröma varandra, vilket är jättekul att höra! Mitt tips är att läsa boken, den ger många praktiska exempel!

Ja, jag tycker det är fel. Sedan finns det olika typer - typen då man utesluter barnet helt ur den sociala närvaron (ignorerar) är helt fel. Barnet behöver hjälp och ingen bestraffning i stil med time-out (och självklart är det en bestraffning. Barnet får inte vara med längre och får sitta på en stol/hörn/i sitt rum x antal minuter) när det håller på att flippa ur.  Däremot kör vi ibland med "när du beter dig så här så kan du inte vara med (t.ex. om dottern slåss med kompisar eller beter sig för illa vid matbordet) och då får du gå in i vardagsrummet och leka istället eller göra något annat". Det är en bestraffning på ett sätt och lite typ time out men man lämnar inte barnet själv, man förklarar och man följer inte en fånig (och helt obelagd av psykologer) metod där ett barn skall få en minut per år den är gammal.  Barn har inte den typen av konsekvenstänkande.  Dessutom reagerar jag på det ni som är för skriver "ja, sedan kramas vi och allt är ok". För vem är det ok? För er? Vad lär ni barnet då? Jag skulle vilja säga att man lär barnet att man kommer undan med kramar. Att man är tvungen att krama och säga förlåt för att slippa vidare bestraffning. Inte att krama för att man vill eller säga förlåt för att man menar det.  Helt enkelt är time-out, som metod, för enkel! Active Parenting och Lars H Gustavsson (som någon länkade till tidigare) har mycket vettigare, men svårare, vägar att ta för att faktiskt LÄRA sitt barn något, visa respekt och vägleda istället för att styra uppifrån och straffa och hota sitt barn till lydnad. Inte lika lätt - men kanske bättre i slutändan. 

Nä du måste väl ha änglar till barn. Good for you! Då vet du inte heller vad som krävs i "extrema situationer". Jag "mesar runt", försöker diskutera, ett tag jag med min son men sen går det till en viss gräns och då tar vi till time-out.Time-out kommer främst från USA och de måste ju ha en massa hemskt traumatiserade vuxna barn idag. Hela nationen verkar ju f***ed up!

helt otroligt hur ni föräldrar står ut med era barn..jag äslkar mina barn högt dom är verkligen mitt liv..MEN trots och att tramsa o förstöra det accepterar jag IKKE!!och att prata med en 3 åring som är helt inne i sitt esse hahahaha jo visstlycka till!!!!vi har försökt men ikke..Men Pallen den gör då faen nytta!!och på den kommer hon åka tills den dagen hon inser att det är bättre o vara snällOch faktikst när i säger till henne..***** sluta nu! nu är det bra.Då såger hon själv mant att hon skall sitta på pallen!!

Okej här var det mycket åsikter... Jag står precis i startskede.. Jag tänker precis införa time-out pallen/mattan/whatever i vårt hus..Därför att en 4-åring i sitt esse går INTE att resonera med. Men om man däremot får henne att sitta still o lugna sig en stund så kanske det går att prata med henne sen, och förhoppningsvis leder det till att onödiga utbrott minskas i framtiden... Jag vet inte, men det är klart värt ett försök!Så nej, jag gör inte detta för att straffa henne, utan för att bryta ett dåligt beteende och lugna ner henne. O självklart får hon känna vilka känslor hon vill.. Men det är inte acceptabelt att tex slå sin mamma för att hon inte får titta på film...