vittra skrev 2010-02-04 22:45:08 följande:
Jag inväntar dessa utbrott hos dottern med förskräckt spänning, hon är 2 år och 4 månader... dock verkar hon hittills ha fått rätt milda "utbrott" (kan knappast kallas utbrott, lite kink typ) som jag har kunnat avleda genom att prata på om allt roligt vi ska göra sen osv. Brukar försöka involvera henne i handlandet, visa vad allt är och prata om vad man ska laga för mat osv. Pratar på mycket med henne och låter henne bubbla på också för den delen Tycker ditt sätt är ett skolexempel på hur man ska göra, men shit att verkligen ha det tålamodet att alltid göra så! Jag skulle nog också försöka hantera det som dig, och jag tycker absolut inte det är kränkande! Tvärtom visar du ju att du respekterar hennes känslor genom att acceptera dem och låta henne löpa ut dem så att säga. Att hon sedan inte får som hon vill ändå, är ju inte kränkande utan bara en gräns hon helt enkelt måste lära sig.
Jag tänker ju att när hon helt ändrar humör mitt i all ilska så får jag för mig att hon inte får utlopp för det hon känner. Att det tar abrupt slut lixom. Samtidigt som det måste vara skitjobbigt för henne att bli så arg som hon uttrycker det. Jag trycker att jag har ganska bra tålamod. Jag går ofta till mig själv i sådana situationer och tänker hur jag själv skulle vilja bli bemött och gör så.
Roligt att så många ska kommentera när detta sker offentligt=)
