• susieq82

    gör jag rätt tycker ni?

    Hej!

    Jag undrar hur ni andra föräldrar tänker kring om/när ditt barn får ett utbrott i en butik/på stan osv. jag brukar när min dotter på 2 år får ett spel när allt inte går som hon vill, prata lugnt med henne. Alternativt sätter jag mig ner och väntar ut hennes utbrott och visar att jag finns där. Struntar i om andra ser eller hör(oftast är det någon som ska kommentera, sååklart!) Skulle ni se det som att jag på något sätt vad ska jag säga?, kränker min dotter när jag försöker strunta i hennes vilja i sådana situationer som jag beskriver eller skulle ni tycka jag var elak?

  • Svar på tråden gör jag rätt tycker ni?
  • Mälaröbo

    Jag skulle titta avundsjukt och undra vart du fått ditt tålamod ifrån
    Själv skulle jag kanske prova din metod i 2 minuter och sen helt sonika bära ut "ungen"...

  • beccagranen

    Beror väl på om det fungerar. Fungerar det så är det väl rätt, det ger respons så att säga.

    Var själv och handlade idag, och jag höll på att få fnatt på en mamma och hennes dotter. Flickan var runt 3år åldern och ville ha något godis men mamman sa nej, det skulle hon få på lördag. Flickan ställde till ett jäkla liv och mamma satte sig på huk och försökte prata med henne, efter ca en halv minut ger mamman upp och fortsätter handla. Mamman ignorera henne och lät flickan gå runt och tjuta i ca 5 min. Dom stog sedan framför mig i kassan och flickan höll fortfarande på. Väl utanför så stanna flickan mamma drog lite i hennes arm och sa till henne och gick vidare. Flickan stanna kvar utanför och mamma gick ca 50m bort. Vänder och bär flickan hem, hon stortjät fortfarande. Då anser jag iaf inte att det är effektivt.

    Mina barn kan också få utbrott, då sätter jag mig på huk, frågar varför han är arg, förklarar varför han inte får som han vill och avleder till annat. Brukar fråga om han kan hjälpa mig att hämta vissa saker i butiken, eller säger att han inte får godis idag men vi kan köpa olika frukter och göra fruktsallad när vi kommer hem osv. I annat fall sager jag bara lugnt till honom att vi går ut från affären om han inte lugnar ner sig, slutar han inte så går vi raka vägen ut. Har fått göra det två gånger, så nu behöver jag bara lägga fram det för att han ska sluta.

  • susieq82
    Mälaröbo skrev 2010-02-04 22:09:58 följande:
    Jag skulle titta avundsjukt och undra vart du fått ditt tålamod ifrån Själv skulle jag kanske prova din metod i 2 minuter och sen helt sonika bära ut "ungen"...
    hihi. Det hände ju senast idag i butiken hemma där vi bor. Hon SKULLE bara ha "dickaaaa". Jag sa att vi har det hemma vi skulle bara handla lite mjölk och några bullar till våra fikagäster. Jösses, dottern lägger sig på golvet och gastar "dickaaaa, mammaaaaaaaa dickaaaaaa". Jag lade ner mina grejer på golvet och satte mig ner jämte henne och väntade lugnt och sa att vi kan inte gå hem och fika om vi inte betalar först(plus att du måste resa på dig gumman) tog typ 1 min sen var hon uppe på fötterna och kutade till kassan som ingenting:) Härligt när det går vägen!=)
  • vittra

    Jag inväntar dessa utbrott hos dottern med förskräckt spänning, hon är 2 år och 4 månader... dock verkar hon hittills ha fått rätt milda "utbrott" (kan knappast kallas utbrott, lite kink typ) som jag har kunnat avleda genom att prata på om allt roligt vi ska göra sen osv. Brukar försöka involvera henne i handlandet, visa vad allt är och prata om vad man ska laga för mat osv. Pratar på mycket med henne och låter henne bubbla på också för den delen

    Tycker ditt sätt är ett skolexempel på hur man ska göra, men shit att verkligen ha det tålamodet att alltid göra så! Jag skulle nog också försöka hantera det som dig, och jag tycker absolut inte det är kränkande! Tvärtom visar du ju att du respekterar hennes känslor genom att acceptera dem och låta henne löpa ut dem så att säga. Att hon sedan inte får som hon vill ändå, är ju inte kränkande utan bara en gräns hon helt enkelt måste lära sig.

  • susieq82
    vittra skrev 2010-02-04 22:45:08 följande:
    Jag inväntar dessa utbrott hos dottern med förskräckt spänning, hon är 2 år och 4 månader... dock verkar hon hittills ha fått rätt milda "utbrott" (kan knappast kallas utbrott, lite kink typ) som jag har kunnat avleda genom att prata på om allt roligt vi ska göra sen osv. Brukar försöka involvera henne i handlandet, visa vad allt är och prata om vad man ska laga för mat osv. Pratar på mycket med henne och låter henne bubbla på också för den delen Tycker ditt sätt är ett skolexempel på hur man ska göra, men shit att verkligen ha det tålamodet att alltid göra så! Jag skulle nog också försöka hantera det som dig, och jag tycker absolut inte det är kränkande! Tvärtom visar du ju att du respekterar hennes känslor genom att acceptera dem och låta henne löpa ut dem så att säga. Att hon sedan inte får som hon vill ändå, är ju inte kränkande utan bara en gräns hon helt enkelt måste lära sig.
    Jag tänker ju att när hon helt ändrar humör mitt i all ilska så får jag för mig att hon inte får utlopp för det hon känner. Att det tar abrupt slut lixom. Samtidigt som det måste vara skitjobbigt för henne att bli så arg som hon uttrycker det. Jag trycker att jag har ganska bra tålamod. Jag går ofta till mig själv i sådana situationer och tänker hur jag själv skulle vilja bli bemött och gör så.

    Roligt att så många ska kommentera när detta sker offentligt=)
  • Snuttetass

    Nu har inte min grabb fått nått utbrott i nån affär än.
    men det kanske kommer han är bara 18 månader..
    Men måste berätta vad min mor gjorde när jag var liten.
    Jag hade väldigt mycket temperament och fick väldigt många utbrott oftast på lite obekväma ställen, på mataffären och liknande.
    En gång kastade jag mig på golvet och gallskrek för att jag inte fick vad det nu var jag ville ha.. Då kastade sig min mor oxå på golvet och skrek. Jag reste mig och gick därifrån och höll säkert på att skämmas ihjäl för min mor. Men jag gjorde aldrig om det igen...
    Vet inte riktigt om jag skulle fixa att kasta mig på golvet på ica och göra likadant...
    Det är inte direkt skolexempel på hur man ska göra, men det fungerade tydligen.


  • susieq82
    Snuttetass skrev 2010-02-04 23:29:18 följande:
    Nu har inte min grabb fått nått utbrott i nån affär än. men det kanske kommer han är bara 18 månader..Men måste berätta vad min mor gjorde när jag var liten.Jag hade väldigt mycket temperament och fick väldigt många utbrott oftast på lite obekväma ställen, på mataffären och liknande.En gång kastade jag mig på golvet och gallskrek för att jag inte fick vad det nu var jag ville ha.. Då kastade sig min mor oxå på golvet och skrek. Jag reste mig och gick därifrån och höll säkert på att skämmas ihjäl för min mor. Men jag gjorde aldrig om det igen... Vet inte riktigt om jag skulle fixa att kasta mig på golvet på ica och göra likadant... Det är inte direkt skolexempel på hur man ska göra, men det fungerade tydligen.
    Det kan jag skoja med henne om hemma. Inte kasta mig på golvet...men låta lite löjligt och grimasera då brukar hon börja skratta åt mig istället, så det blir väl en form av avledningsmanöver. Whatever works=)
  • Lilla V

    Jag tycker det låter bra TS. Antingen kan man tänka på vad andra tycker, att inte störa andra, eller så kan man tänka på att göra så bra som möjligt för sitt barn. Ska man tänka på vad andra tycker skulle man väl få lämna affären eller ge med sig, men ska man tänka på vad man tror e rätt för ett barn kanske det är att bara hålla fast på vad man tror på, oavsett om barnet inte lugnar sig. KAnske funkar det inte idag men nästa gång. Jag vet inte heller hur man ska täka, det e stressande när det e folk runt som störs. JAg hade nog också börjat försöka förklara, sen vet jag inte om jag hade gett med mig nån gång för att folk inte skulle bli sura på gapet. MAn får göra vad man tror på o står ut med. Det blir nog inte riktigt fel  eg. E ju en speciell sits just i affären.

  • t0va

    Jag såg på supernanny för ett tag sedan om en mamma som var i en affär med sitt barn, denne gjorde något som inte var ok och blev tillsagt men fortsatte med det som den nu gjorde. Då tog mamman och satte barnet på timeout mitt i affären och väntade ut tiden. Jag blev riktigt imponerad av mammans sätt att faktiskt genomföra sitt "hot" och pratade med barnet när det hade lugnat ner sig. 


    Många andra vågar ju inte utan man tittar sig omkring lite generat och ger med sig eller försöker hyscha lite mesigt. Ungar är knappast dumma och fattar ju att "hoten" i affären aldrig genomförs. 
    Själv har jag inte barn än, men det är pågång, hoppas att jag blir så som TS och har tålamod och mod att faktiskt ta tag i situationen där den sker. Är övertygad om att det skapar trygghet hos barnet, istället för förvirring om man som förälder beter sig på ett sätt hemma och ett annat ute. 
    De jag "störs" på ute är de föräldrar som mesar där man så tydligt ser att de skulle vilja agera annorlunda men inte vågar genomföra den uppfostringsmetod man använder sig av. För man är så rädd för vad andra ska tycka, villket jag kan ha förståelse för. 
    Jag jobbade med en scoutgrupp ett tag, där de hade ett barn som troligen hade adhd, han var överallt samtidigt och det fanns inga som hellst regler i gruppen som gällde honom. Jag hoppade in i denna grupp en gång och han förstörde för alla andra genom att springa runt och ta deras saker. De andra vuxna sa till och gav ultimatum men ingen genomförde det. Så jag tog med barnet utanför lokalen och satt på golvet i kapprummet tills han hade skuttat klart. Sen förklarade jag vad jag krävde av honom. Några månader senare åkte vi på läger och de behöver extra hjälp så jag åkte med som ledare. Detta barn fortsatte vara överallt och inte lyssna förutom på en och det var jag. Han fattade direkt att det var mina regler som gällde eller så fick han stå över vissa aktivteter. 
    Nu fick han tom. använda yxa, trots att han bara var 7år. Men han fattade vad som gällde. 
    Kontuinitet eller hur det nu stavas tror jag stenhårt på, ska tillägga att jag själv har adhd och jag har saknat tydliga regler i min uppväxt, även jag har legat på golvet och skrikit och tjatat mig till att slippa dagis osv, har jag fått berättat. 
    Så stå på dig och kör ditt race det är nog det bästa. 
  • susieq82
    Lilla V skrev 2010-02-04 23:42:51 följande:
    Jag tycker det låter bra TS. Antingen kan man tänka på vad andra tycker, att inte störa andra, eller så kan man tänka på att göra så bra som möjligt för sitt barn. Ska man tänka på vad andra tycker skulle man väl få lämna affären eller ge med sig, men ska man tänka på vad man tror e rätt för ett barn kanske det är att bara hålla fast på vad man tror på, oavsett om barnet inte lugnar sig. KAnske funkar det inte idag men nästa gång. Jag vet inte heller hur man ska täka, det e stressande när det e folk runt som störs. JAg hade nog också börjat försöka förklara, sen vet jag inte om jag hade gett med mig nån gång för att folk inte skulle bli sura på gapet. MAn får göra vad man tror på o står ut med. Det blir nog inte riktigt fel  eg. E ju en speciell sits just i affären.
    Ja alltså det beror ju vilken situation vi är i. Om vi är på restaurang café osv så tar jag ju såklart hänsyn till de andra som är runt omkring och går ut om det nu skulle gå så långt att hon inte slutar. Men det har faktiskt aldrig hänt. Oftast har det hjälpt med att jag sätter mig ner och bekräftar henne, då verkar hon bli lugn med en gång..man tror ju att de ska hålla på i evighet när det väl börjar gastas=)
Svar på tråden gör jag rätt tycker ni?