Inlägg från: vittra |Visa alla inlägg
  • vittra

    gör jag rätt tycker ni?

    Jag inväntar dessa utbrott hos dottern med förskräckt spänning, hon är 2 år och 4 månader... dock verkar hon hittills ha fått rätt milda "utbrott" (kan knappast kallas utbrott, lite kink typ) som jag har kunnat avleda genom att prata på om allt roligt vi ska göra sen osv. Brukar försöka involvera henne i handlandet, visa vad allt är och prata om vad man ska laga för mat osv. Pratar på mycket med henne och låter henne bubbla på också för den delen

    Tycker ditt sätt är ett skolexempel på hur man ska göra, men shit att verkligen ha det tålamodet att alltid göra så! Jag skulle nog också försöka hantera det som dig, och jag tycker absolut inte det är kränkande! Tvärtom visar du ju att du respekterar hennes känslor genom att acceptera dem och låta henne löpa ut dem så att säga. Att hon sedan inte får som hon vill ändå, är ju inte kränkande utan bara en gräns hon helt enkelt måste lära sig.

  • vittra
    trolltriss skrev 2010-02-05 19:58:01 följande:
    För oss / mej funkar inte det alltid, försökte vänta ut Trolla i 20 minuter idag, mitt på golvet vid utgången från IKEA, både soffköpare och stora pallar med möbler fick vejja för min strejkande dotter som pråmt ville sitta i vagnen ( hon kan gå till bilen 40 meter bort ! ) där lillebror tronade..... först låg hon där och gallskrek, sen blev hon mer ledsen och när hon inte lugnade sej efter så länge fiskade jag upp henne och fraktade ut henne, denna skrikande och fäktande två åring i sin grällfärgade overall.... , liggande tvärs över sufletten.... vad det måste sett ut !!!! TUR att de flesta människor VET hur trotsigt det kan vara .....
    Var hon inte trött då? Det kan ju vara rätt jobbigt att gå, särskilt nu på vintern, även om det är kortare sträckor.. brukar själv lyssna på dottern och lyfta upp henne om hon är trött..
  • vittra

    Tror det handlar om en ömsesidig respekt, respekterar man barnet och barnets känslor och bekräftar dem så är jag helt övertygad om att det fungerar på ett kick att göra som TS.

  • vittra
    susieq82 skrev 2010-02-04 23:22:19 följande:
    Jag tänker ju att när hon helt ändrar humör mitt i all ilska så får jag för mig att hon inte får utlopp för det hon känner. Att det tar abrupt slut lixom. Samtidigt som det måste vara skitjobbigt för henne att bli så arg som hon uttrycker det. Jag trycker att jag har ganska bra tålamod. Jag går ofta till mig själv i sådana situationer och tänker hur jag själv skulle vilja bli bemött och gör så. Roligt att så många ska kommentera när detta sker offentligt=)
    Jag tänker mer att hon ändrar sig så snabbt för att hon känner att hon nått fram till dig och det var ju det hon ville och behövde. Tycker det är så ett sunt samspel bör vara
  • vittra
    trolltriss skrev 2010-02-05 20:18:25 följande:
    det låter verkligen jätte vackert, det du skriver, och jag är såååå stolt att jag ( åtmínstonde ) kan se och förstå mitt barns känslor...
    Förstår inte riktigt vad du vill säga?
  • vittra
    Ejin skrev 2010-02-05 20:32:58 följande:
    jag tycker att det finns en gräns när man får ge upp sitt resonerande och sina försök att vänta ut sina barns utbrott faktiskt.. Iaf när man är bland andra människor... Man får helt enkelt respektera att efter en viss tid vill andra människor inte höra en gapskrikande unge faktiskt. Jag jobbar i mataffär och minns såväl en speciell gång när det var en mamma med en liten unge.. runt tre fyra år kanske, som vill ha choklad ... det fick hon inte och hon fick ett sånt enormt utbrott, grät, skrek , hulkade, lade sej på golvet, hängde i mammans ben o skrek... Trots att mamman försökte först tala lungt med henne o sen vänta ut henne gav hon bara inte upp.. hon skrek genom hela handlingen och genom hela kassan, hulkade och gapade och försökte med allt... Jag blev alldeles svettig och stirrig i kassan och typ alla andra i kön med... Ibland går det faktiskt till en gräns när man kanske helt enkelt får bära ut sitt barn ur affären ..... för omgivningens skull om inte annat.. Går det däremot på en minut att lugna, som i ts fall är det ju en annan sak..
    I det fallet hade man nog gjort även barnet en tjänst att helt sonika bära ut. Gränser måste ju finnas även för offentligt beteende, och det är en 3-4 åring rätt mogen att lära sig tror jag.. annars kan man helt enkelt inte följa med och handla.
  • vittra

    Men trolltriss, jag har ju ingen aning om hur er situation såg ut så jag förstår inte varför du tror att jag skulle kunna bedöma det. Och det var inte det jag kommenterade heller. Jag frågade bara om det inte kunde vara så att hon var trött när jag riktade mitt svar till dig. I övrigt förstår jag inte varför man inte kan respektera barnets känslor även fast om man inte kan bära eller låta barnet få sin vilja igenom.

  • vittra

    Det var du som skrev att det inte gick att visa henne respekt i den situationen. Vilket jag inte förstår. Helt enkelt. Kan bero på att jag aldrig varit i en sådan situation själv.

    Det du är inne på nu är något helt annat, vilket jag känner mig lite för trött för att diskutera nu... dock är sociologi ett ämne jag gillar
    Har iofs nyss skrivit i min kommentar om Ejins inlägg att man inte kan acceptera vilket beteende som helst vart som helst, men för den skull kan man enligt mig ändå bekräfta barnets vilja och barnets känslor. Men man måste också sätta en gräns för hur detta uttrycks.

Svar på tråden gör jag rätt tycker ni?