Jag KAN alltså INTE bli gravid på naturlig väg.. *snyft*

Vet inte vad jag ska skriva.. det Ni skriver hjälper mej i detta, verkligen!

Jag kan bara inte fatta det ännu. Steril!?.. ordet klingar så illa, men på nåt vis känns det inombords som att jag alltid vetat om det?? förstår inte det heller..

IVF är en superbra metod som jag vet har hjälpt många barnlösa par, jag hoppas av hela mitt hjärta att det skall hjälpa även oss.. det kommer bli en fruktansvärt jobbig resa för mej/ oss mentalt. Kommer jag fixa det? Jag har nämligen haft en massa annat jobbigt omkring mej sista 2 åren också.. ( som VI trott påverkat att vi inte lunde bli gravida såklart ) flytt, stress.. mist nära anhörig: läs mamma. Ja kära nån.. det har liksom rullat på.. och nu detta? Alltså det kan väl inte bli värre nu.. ? Jag ska tänka framåt och vara positiv.. en sten lyftes från mitt bröst och att mina äggledare är som de är kan jag inte göra något åt.

Längtan att få bära vårt barn är så vidrigt enorm.. jag längtar såå..

Just nu önskar jag kunde ringa just.. mamma. *snyft*

Ni är så goa! Tackar för att familjeliv finns!..

Vad tror ni min första tanke var när jag slog upp mina blå i morse? joo.. "herregud jag kan inte få barn naturligt" *suck*... jag har inte gråtit en enda gång?!.. trots att det svidit som bara den bakom ögonlocken, fråga mej inte varför.. jag har inte ens orkat tagit tag i sorgen efter min mamma som ja miste i November ännu. Orkar bara inte.. Jag orkar inte sätta mej ner och bara gråta, är rädd att det inte skulle finnas någon ände och.. jag blir så jobbigt täppt i näsan ; (

jag ska sörja.. men inte just nu, inte just idag.

Jag ser fram emot at få börja med ivf:en så fort som möjligt.. Jag ska minsann se framåt och vara positiv! Det är ju enda räddningen.. annars går man ju under. Min sambo har nog inte heller förstått hur illa det egentligen vartit för mej i dessa försök, bvad man eg gått igenom. Man har försökt förklara sitt vidriga humör och känslomässiga bergochdalbana, men det har känts som en dålig ursäkt.. förhållandet har fått sej hårda smällar minsann. Men NU förstår han.. och det känns verkligen jättebra att ha hans fulla stöd just nu. Vi går ur detta starkare tillsammans..

Hur fungerar det om man säger att vi skulle vilja ha en till liten senare, säger OM vi lyckas få till en bebis nu? I vårt län så får man bara ett försök.. hur funkar det då? Måste man betala det själv sen vid bebis nr 2?
Ja, får jag bara en bebbe så är jag evigt tacksam!!.. om jag säger som så, jag har stora förväntningar på ivf =) Kanske lite föööör mycket.. att det kommer ta sej på första försöket! Det bara måste de göra..

Kramar till er alla!

Jag har funderat jättemycket på det här endometrios som någon nämnde? Har jag det eller? nää.. det är ingen som sagt någonting om det iallafall.. hur vet man det då? Har läst om att operationer i buken kan orsaka detta?.. jag op bort blindtarmen när jag var typ 10 år.. hmm..

Dagarna har gått, tankarna kommer över mej ibland och jag blir så jäkla deprimerad. Ingen riktigt att prata med.. trots att jag kanske har vart lite för öppen till många med det här att vi försöker få barn.. men folk har ju frågat och jag känner att ja vill inte hymla om det.

Det känns verkligen som en oändligehet tills vi får sätta igång.. =/ Många runt omkring kommer säkert hinna få sina småttingar/ bli gravida.. på nytt el nåt.
Jobbigt det.. man går och gruvar sej vem härnäst som ska berätta att dem ska ha smått..

Mrs Sophie: oh ja, jag har undvikit MASSOR av bekanta som fått barn till höger och vänster! Jättejobbig situation, därför har jag berättat som det ligger till för dem som frågat.. jag vill undvika den här skamkänslan av att det är något fel på mej.

Värst var det med min fd "bästa" vän som visste om att vi försökte och hur dåligt jag mådde! Hon ringde mej förra sommaren en kväll och berättade att dem skulle ha smått,  (innan dess hade vi haft dålig kontakt då jag flyttat till en annan stad dessutom ) Jag önskar hon kunde väntat med att berätta det vid ett "bättre" tillfälle. Eg fattar jag inte ens varför hon ringde mej?  Marken försvann under mej, bad henne i stundens hetta ungefär att fara och flyga, bröt ihop totalt och bara grät i fleeeera dagar..bad henne om ursäkt och försökte förklara men hon svarade mej inte ens så.. vi har ingen kontakt efter det. Önskar dem all lycka med sitt nya liv.

Jag önskar bara jag fick tala om för henne nu hur det ligger till och varför jag inte klarade av hennes besked. menmen. sånt händer, vi var nog inte spec bra vänner trots allt... hon gottade sej när jag i förtroende berättade för henne.. det kallar jag yta.

MEN..
Jag har en massa underbara människor omkring mej nu, både privat och i arbetslivet som förstår.. och finns där! För att inte tala om fL =) =)

Jag börjar se ljuset i tunneln.. väntan är väl den jobbigaste biten just nu, annars har detta fört mej o sambon mkt närmare varann! Ett tag så knakade det rejält i fogarna.. pga att det aldrig ville ta sej..jag mådde verkligen dåligt.  

När jag försöker blanda mej i trådarna på svårt att få barn / ivf forum ser det bara ut som ren grekiska i mina ögon =) inte så insatt i FET? ET? ISC...nånting?  osv va de nu betyder ; )