Jag älskar inte mitt bonusbarn.

Hej.

Som rubriken säger så har ja ett stort problem, jag älskar inte mitt bonusbarn. Min killes son är 5 år och jag har vart i pojkens liv i 2år. Till en början kändes allt jätte bra. klart att det var tufft och en stor omställning, men han var go och jag kände att detta kommer bli bra bara jag ger det tid och visar att han kan känna sig trygg med mig. Ja det gick väl bra antar jag, min sambo tyckte det också.. det tycker han än idag. Men på senare tid känns det bara jobbigare och jobbigare för varje gång han är här. Jag får ont i magen och ångest dagarna innan han ska komma. jag vet inte riktig när det började kännas så här jobbigt. Jag har verkligen gjort allt i min makt för att vara en bra bonusmamma, men vi har helt enkelt ingen konektion. Han har heller ingen som helst respekt för mig.. saker jag talar om för honom verkar han inte en höra att jag säger.. tyvär är inte min sambo särskillt stöttande när det gäller detta. Jag tycker han "curlar" sin son, det håller han förståss inte med om.
Nu på senaste har jag även börjat störa mig rejält på pojken. Jag kämpar verkligen med att inte göra det men jag klara inte av honom emellanåt. Det kan vara skit grejer som dåligt bordskick och ällmänt slarv men även saker som helt klart är han personlighet. Jag har sån hemsk ångest över detta. Jag vill älska honom och bli glad när han kommer hit.. men det går inte. Vad ska jag ta mig till?!
 Ibland funderar jag på att lämna min kille på grund av detta även fast jag älskar honom mer än något annat.
Snälla någon som är i samma sitts som tagit sig ur detta och kan ge mig tips hur man hanterar sånna här situationer.
Kunde aldrig tro att det skulle bli såhär. Vill verkligen inte vara den hemska styvmamman! :(