Jag älskar inte mitt bonusbarn.

Jag har ett bonusbarn, kille på 10 år som jag aldrig får någon helt och hållet topp relation med. Känner igen mig i det du, förlåt glömde av namnet, skrev om att backa undan och inte delta alla gånger. Det gör jag till och från med men jag är ändå inte nöjd inombords när jag gör det för jag vill ju bara eg vara tillsammans allihopa och ha det bra! Min man och jag har ett barn tillsammans, en flicka på 19 månader och hon får all min tid upmärksamhet ovillkorslöst - för jag älskar henne, hon är Mitt barn. Men mitt bonusbarn som jag nu haft i mitt liv sen han var 6 år varann vecka kan göra mig vansinnig till och från- genom att bara vara han. Det kan göra mig så ledsen och förbannad. För jag vill verkligen att han ska se mig som någon. Men i hans ögon är det pappa. Var är pappa, när kommer pappa, pappa hit pappa dit. Jag är inget. Och det faktum att han är bortskämd och tjurig i pappans sällskap gör allt svårt att bara se på. Så då blir jag tyvärr den där elaka rak på sak personen som kräver ett bra respekterande uppförande. Det är skitjobbigt ibland och toppen ibland men aldrig aldrig jämt bra... :(