Får jag vara med? 40+,4-6 missfall,inga barn,kämpat snart fem år,orkar inte längre. Finns det hopp? Tar redan Trombyl och proggisar ända från äl,det går inte ändå. Skylls på åldern,jag håller inte med. Missfall är inte det normala när man blir gravid vid 38.
Tack för välkomnandet! I en tråd ingen vill tillhöra... Har inte följt er alls så känner bara vagt igen några namn. Är jag äldst? Säkert,men det må kvitta. Blöder än efter senaste missfallet-kom till 4+5 denna gång. Senast för ett år sen 5+5. Var lovad Fragmin denna gång,men hann ju inte börja. Vet inte om läkaren vill satsa nåt mer på mig. Har ni testat allt ,d.v.s förutom ovan nämnda även Prednisolon t.e.x? Folacin? Har det gått vägen för nån som tillhört er tråd och haft minst 3 missfall?
Många frågor,hoppas på svar. Det är så frustrerande att veta att man kan bli gravid,men sällan och varje gång få missfall-i regel i samband med mensen. Fler som har alternativa planer? Om nån vill berätta förstås! Vi funderar starkt på embryoadoption,men kommer nog aldrig kunna lägga ner hemmaförsöken ändå.
Ta hand om er tjejer-i vilken fas ni nu än är!
*kram*
Är vi helt knäppa som haft namnen klara sen vi började försöka? Och ska "byta" namn om vi får en tjej för vi båda kände på oss att den vi förlorade via MA var en tjej. Båda kände samma sak,men ingen sa nåt förrän efteråt. Kan man veta sånt intuitivt? Känns som det ficknamnet "gått åt" på nåt sätt och att om vi får en flicka tar vi hennes namn. Fåniga funderingar man får ibland...
Hur eller hur... Magkatarr, äl på g,förkyld make= ingen hit. Och svinkallt ute!
Håller själklart tummen för McYama!
Vilken tur att ni är lika "knäppa"! Så många säger ju att man kan inte bestämma namn innan för det kanske inte passar när ungen kommer ut- h*n ser inte ut att heta så typ. Det anser jag vara ett märkligt resonemang,vi har ju valt namn vi tycker är fina och självklart kommer de namnen passa på just våra barn. Annat med andra och tredjenamn,där har vi tänkt ta släktnamn,men med 7 syskonbarn och två kusinbarn som "tatt" de flesta släktnamnen återstår inte så många. Förutom kära pappas namn även om han aldrig hade en chans att få uppleva sina barnbarn...
McYama: grattis och lycka till i fortsättningen!!
Här luras äl med mig,jag har nästan inga tecken på den,men maken säger att den är på g kanske idag (av döma av gårdagen). Hmfp,ja vi ska kanske inte gå in på detaljer! 
Sen äl i vart fall,dag 16 idag,men beror väl på missfallet. Blödde ju längre än vanlig mens.
Jag får bara inte iväg mejlet till min läkare... Att det ska vara så svårt! Jag vet att han lyssnar och säkert kommer hjälpa,han har ju t.o.m lovat mig insemination fast man inte gör det på så gamla som jag. Men modet har svikit mig totalt i denna barnlöshets/missfallshärva. Vågar inte göra FET eller ED heller ifall jag inte får fler mediciner. Och ovanpå allt krånglar kroppen. Första gången på alla dessa år jag inte kan säga när äl var utifrån äl-flytningar-hade inga nämligen i rätt tid. Maken påstår jag hade äl ändå,jag blir så otroligt annorlunda inuti( ursäkta uppriktigheten) och dessutom har jag vrålömma bröst.som jag knappt nånsin har,definitivt inte vid äl och inte före mens utan bara lite som gravid. Suck,dagens gnäll,men jag är så LESS på allt! Spyr snart på alla proggisar och ångest inför BIM...
Mejlet skickat. Nu är det bara vänta och se vad han tycker. Jag tror det är meningslöst att göra insemination,FET eller ED om jag inte får extra stöd. Han brukar aldrig vara omöjlig,men min höga ålder börjar ju spöka lite för mycket för att ö.h.t få nån hjälp-i detta land vill säga...