Missed abort

Här är en till som har förlorat sin skatt, sin längtan..

Åkte in till gynakuten i onsdags och fick reda på efter en blödning på eftermiddagen att jag har fått MA. Hjärtat slog inte..
Skulle ha varit i v 14 idag. Känner mig så tom

Läkaren trodde att fostret slutade växa i v 9. Har gått nästan 5 veckor och trott att jag har varit gravid, tagit magbilder på växande mage m.m.

Fick en tid för att sätta igång det med cytotec igår men den tiden behövdes aldrig.
Började få ont vid livmodern redan torsag morgon och långsamt men säkert eskalerade smärtan tills den var olidlig på fredagskvällen.

Mitt missfall satte igång av sig själv i fredags kväll.
Fick så vidrigt ont och hög feber fort så efter att ha pratat med min svärmor som är sjuksköterska och ringt vårdguiden bestämde vi oss för att åka in till gynakuten. Blödningen startade när jag la på luren och jag fick rusa till toa. Har aldirg sett så mycket blod och så alla stora klumpar..

I bilen på väg in hade jag så ont att jag var på väg att svimma flertalet ggr.

Fick värktabletter på sjukhuset och ligga på brits i ett par timmar och vänta på läkare. Fick göra VUL och läkaren sa att fostret redan var ute och undrade om jag hade sett det men det hade jag inte.
Blev inlagd över natten och sambon blev hemskickad ().
Något hade fastnat och dem ville inte skicka hem mig innan det var ute, vilket jag nu är glad för.
Fick en morfintablett och en säng och sen var det bara att vänta. Det tog fyra timmar av svår smärta och småblödningar innan det sista kom ut och jag förstår att det hade fastnat, det var så stort..

Nu har det gått några dagar och jag blöder fortfarande och har ont, men nu är det mer som mens och mensvärk. Men vad jag har förstått är det bara normalt..

Är så ledsen och sambon är orolig, han undrar om jag inte vill prata med någon men det vill jag inte. Kom ju hem från sjukhuset i lördags så det har ju inte gått så lång tid..

Styrka till alla som går igenom/har gått igenom detta, det är en mardröm..

Kramar till er nya som går igenom det här, det är verkligen inte lätt..

Anonym (Ett förmodat MA) Fy vad jobbigt att behöva vänta två veckor på at få veta!

Själv börjar jag må lite bättre, både psykist och fysikt. Har knappt ont längre, kan komma en liten stund på kvällen/natten bara.
Föröker rycka upp mig och göra saker och då blir det lättare. Ska tillbaks till jobbet på måndag.

Nu vill jag bara att hormonerna/hcg:n går ur kroppen så man kan börja om.
Beställde hem gravtest och Äl-tester och gjorde ett gravtest imorse. Två streck på stickan :\
Det får gärna förvsinna nu så man kan börja om..

Kan ÄL-tester visa positivt när det finns hcg kvar i kroppen?

Fick positivt på gravtest imorse, strecket var inte lika starkt som kontrollstrecket och det är ju bra.. Då verkar det ju som att hcg:n börjar försvinna.. Tog senare ett ÄL-test som blev svagt positivt.
Tror ni ÄL-testet reagerade på hcg?

Har fortfarande flytningar/blödningar men dem är bruna och inte röda.
Sambon är i England tills på tisdag så lagom kul om vi skulle missa ÄL.. Men samtidigt ska man väl inte ha sex vid bruna flytningar pga infektionsrisken?

Skulle vara så skönt om man kunde få gå vidare nu.. Det har gått en vecka sen det började och det är väl inte så länge men man vill ju gå vidare..

*suck*
Har bara haft ljusbruna flytningar i ett par dagar och inte haft ont i magen sen i torsdags.
Men imorse, rött blod, rester och typ mensvärk

Deppig idag.. Dessutom första dagen på jobbet efter missfallet så det känns extra tungt.

Sambon kommer i alla fall hem från london imorn kväll/natt, så har något att se fram emot.
Men hade ju vetat sluta blöda tills han kom hem så man kunde börja försöka igen. Eller åtminstone vara nära varandra..