Vi var på inskrivning igår. Kändes bra! Är idag i v 9+3. Vi får samma barnmorska den här gången som förra så det var kul att jämföra värden mot varandra. Förra gången jag var där hade jag en infektion i urinen, den här gången var det ingenting så det känns skönt.
Tog även blodprov för KUB och hon skulle skicka remissen igår så någon gång inom tre veckor borde vi få en kallelse till UL.
Hoppas att ni alla får en härlig torsdag! Kram!
, mäta 
.... spännande som alltid...
Nu har vi fått kallelse till KUB UL. Den 2 februari är det dags. Läskigt men bra...
Själv börjar jag känna rätt rejäl ångest inför vårt KUB/UL nästa vecka. Det var ju vid den här tiden förra gången som vi fick reda på att allt inte stod rätt till och jag kan känna den där paniken när man tittar på ultraljudbilden och förstår att den där lilla bebisen inte är tillräckligt stor. Tittar i en augustitråd där folk lagt upp ultraljudbilder på sina bebisar i typ vecka 13 som faktiskt är riktiga bebisar och känna såndär magoro för att jag inte ska få se det dom ser. Vet ju att det är idioti att oroa sig för något jag inte kan påverka och jag vill inte vara en såhär nojjig människa men kan inte hjälpa det. Blir rädd varje gång jag får ont i magen och petar på brösten stup i kvarten för att se om dom fortfarande är lite ömma. Haha. När ska oron gå över?
Önskar vi fick göra ultraljudet idag så man hade det gjort. Känns som eeeevigheter tills nästa torsdag. Sen ska man oroa sig för KUB-resultatet också.. Vojne vojne..
Min man har nämligen sagt mer eller mindre rakt ut att om jag halkar eller nåt och nåt händer bebis kommer han klandra mig, är rädd att han kommer klandra mig om nåt går fel även fast jag inte gjort nåt. Känner mig dessutom så kluven då jag vill ut och promenera i solen och enligt bm ska jag göra det, men då kommer tanken, tänk om det händer nåt... Klandrar mig fortfarande emellanåt för att flickorna slutade leva... Är snart i samma vecka som dom dog i...
Förlåt för mitt tjat om oro men...vi ska ju på KUB-UL på torsdag och jag är så nervös. Har en känsla i kroppen som säger mig att något inte är som det ska. Det känns som förra gången och då var det också en känsla som kom från ena dagen till den andra. Vågar man hoppas på spökveckor? Jag är så himlans orolig...