Missed abort

Spännande! Jag håller mina tummar!

Skickar också en massa peppkramar!

Har så sjukt ont i svanken idag... Brukar aldrig ha ont i ryggen typ men hade det när jag var gravid/fick MA:t så det får mig att fundera lite...

Borde ha BIM på onsdag.

du som starta tråden - hur kunna du misstänka att de var något ?
jag har inte alls lika ont i brösten som i v.7 typ. men de måste väl vara vanligt att smärtan avtar? till mig sa barnmorskan att mellan v.13-18 är det dötid. man mår hur bra som helst, och jag är i v.15 nu. men har inte alls lika ont som tidigare, men klart jag är lite öm ..

nu vart jag orolig nör du skrev sådär :/

kram

Hey!
Jag hänger inte här så mycket längre, kikar in ibland för att se hur det går för er bara :)
Jag mådde väldigt illa och var jätteöm i brösten sen försvann det nästan över natten och då sa läkaren att det ofta var något fel när symptomen bara försvinner tidigt, om det var vecka 9 de försvann för mig.

Nu sparkar min lilla bebis för fullt i magen!

NEGATIVT!!! Är så himla besviken, arg och ledsen. Har inga menssymptom längre och dne brukar alltid vara regelbundet. Mannen sa att har den inte kommit på Onsdag så köper han med sig ett CB-digital så jag kan testa på torsdag morgon men jag avskyr den här ovissheten.
Känns verkligen som om alla är gravid i min omgivningen eller precis fått barn och de verkar inte behöva försöka särskilt länge heller.
Gör så ont i hjärtat, då jag vet att vi skulle göra allt för att våra barn ska ha det bra, jag vet att min man skulle vara den mest underbara pappan.
Jag kan inte låta bli att tänka på att jag har valt att avbryta två tidigare graviditeter när jag var yngre och på nåt sätt känns det som att det här är mitt straff nu...
Jag har blivit gravid två gånger när jag ätit p-piller, senast då jag blev gravid med flickorna och det var då jag verkligen kände att jag skulle klara det här och ville bli mamma. Men tji fick jag!!
Avskyr att jag ska vara hemma ensam dom här dagarna så mensen inte kommit och inte har det blivit ett plus heller...

Nu är mensen ett faktum men inte blev jag gladare för det... 'suck*

visst är ny härligt, vi var där i våras jag och min sambo, fast vi tyckte faktiskt bättre om boston... men det är kanske för att vi är lite lantisiga och känner oss lite bortkomna i stora staden

Jag förstår precis vad du menar med att man är trött på tips och råd... hade ju som du kanske såg en bit upp i tråden ett bryt häromdagen, och känner igen mig så väl i det du skriver. Är även i percis samma sits med kompisarna, det är i princip bara vi kvar nu som inte har en liten eller snart ska få en... Vi har ifs inte hållit på att försöka lika länge, men det snart 1 år sen vi började, och eftersom redan det känns tungt kan jag inte ens föreställa mig hur jobbigt det kan kännas med ett år till på det.... Jag hoppas hoppas att storken snart fattar att det är vår tur, för det är orättvist, hur orättvist som helst! 

sköt om dig och leta upp ditt hopp igen, det finns där inne, även om det gömmer sig väl ibland.

Det finns människor här för dig!tack för dina peppande ord, de hjälper! jag tror egentligen inte heller att den har gjort det, men vissa dagar så är bara allt fel, spelar ingen roll vad man tror eller tänker....
 
stora kramar till dig!

Ska bege mig till min nya tillflyktsort, gymmet, där ska jag försöka rensa tankarna innan jag har en jobbnatt framför mig och imorgon ska jag bara ha en ta hand om mig själv dag och njuta av att vara ensam hemma och ta mig ett glas vin...
Ska inte deppa ihop, det har jag lovat mig själv, får se det positivt, får fortsätta ha mycket sex

och jag sitter här och ler när jag läser ditt svar, inte för att det är roligt men för att det är så skönt, och samtidigt så ledsamt  att veta att man inte är ensam.

hoppas din dejt blev trevlig!

Kram till alla! 

Mamaobabba fina vännen! Du är så stark och tuff att det där hoppet inte har en chans att komma undan! Du har snart ÄL igen också och då jävlar alltså! Stor kram till dig...

Jag borde ha BIM på onsdag om cykeln tänker börja komma i ordning med 28 dagar igen, det gjorde den ju dock inte förra gången utan dröjde till 32 dagar.

Kommer nog testa mig imorgonbitti iaf. Vill vara på den säkra sidan innan jag ska på cellproveriet. Suck. Jobbigt känns det inför morgondagen, vet ju inte vad jag ska hoppas på riktigt och det känns konstigt. Skulle det, även om det ju inte är så troligt, vara ett plus så vet jag inte vad som händer iom cellförändringen och kommande tester och operation. Ja ni, livet alltså.. Ibland så undrar man när turen ska vända..

Igår var jag på H&M och kunde inte låta bli att titta på bebiskläder. Fy vad mycket sött det finns... att man ska plåga sig själv så.. Suck igen..