Carlanderskatöserna del 19

Hejhej!

Apropå det där med när man testar.. Jag och min sambo vågar inte riktigt testa tidigt. Det är så sabla jobbigt varje gång det blir minus och då känner vi att vi inte vill riskera att få ett minus i onödan, så att säga.. Vi orkar inte med att få ett minus och peppa oss själva att tänka typ "men imorrn kanske det blir plus". Vi vill lixom känna att när vi testar då vet vi. Det är antingen plus eller så är det minus. Så behöver vi inte känna oss osäkra. Hänger ni med på hur vi tänker? :) Fast nån dag tidigare än testdag vågar vi allt ;)

Hur gör ni när ni testar? Jag får ofta uppfattningen att många kvinnor testar på egen hand, eller testar ni tillsammans med era sambosar/män/fruar (får förresten lesbiska par gå till CA och få hjälp?) För mig och min sambo känns det jätteviktigt att vi delar det. Min sambo vill ju vara med, det är ju lika mycket hans barn, och så tröstar vi och stöttar varandra om det blir minus och den gång vår son blev till så grät vi av glädje tillsammans när pluset kom fram :)

Jag vågar knappt skriva det.. Men jag tror att det kan luta åt plus den här gången. Vid de misslyckade försöken hade brösten gått ned till normal storlek vid det här laget, men nu är de svullna och ömma fortfarande (12 dagar efter ÄP). Och jag mår en del illa, är trött som 17 och det känns som om livmodern håller på å jobbar lite där inne för att förbereda sig på att bli stooor. Hu, nu har jag skrivit det.. Skrev faktiskt häromdagen också, men postade inte för det kändes så läskigt och overkligt. Vi har testdag på söndag men vågar oss nog på att testa på fredag. Vi är föräldralediga båda två på fredagar så om det är ett plus då så kan vi fira hela dagen lång :) Eller så får vi trösta oss med godsaker om det inte går som vi vill. Skönt att inte testa på en arbetsdag iaf, tycker jag.

Kramkram!

Loppanlängtan: Å, jag blir alldeles tårögd av att läsa det du skrev :) Så fint! Och vilken lycka! :) Och inte långt tills ni får träffa det lilla miraklet heller. Det är ju en sån upplevelse så det går inte att beskriva. Sån kärlek!

Sötisa: Håller tummarna för att det ska bli ett litet syskon inne i dig den här gången! Och vad skönt att ha två små i frysen också! Vi fick inga alla till frysen så vi hoppas lite extra att det ska gå nu. Vi har gjort fyra försök helt från början, och bara en gång fick vi ett till frysen. Det gick bra att tina, men ville inte stanna där inne. Men, ibland räcker det ju med enbart ett enda finfint embryo! :)

Suck. Nyss var jag nästan helt säker på att jag var gravid. Det kändes så precis som när vår son blev till. Och inte alls som de gånger vi misslyckats. Spända och ömma bröst, illamående och trötthet. Och den där speciella känslan i livmodern. Och allt bara blev starkare och starkare ju fler dagar som gick. Men nu känns det som om brösten gått tillbaks till vanligt igen. Och som att känslan i livmodern mer är som inför mens. :( Känns som om jag bara vill ligga på sängen å gråta hela dagen. Tänker att det var ett litet frö som satte sig därinne men som kanske ångrat sig..

Jag ska försöka hoppas lite till.. imorrn är det två veckor sedan ÄP. Får se om vi testar då.

Kramar till er alla.. Och stort lycka till. Det är ju dags för en massa plus här ju!!!!

Vädur 78: Jo, så kan det ju vara.. Grejen är att alla gånger det misslyckats så har det typ 10 dagar efter ÄP börjat märkas tydligt på brösten att det inte varit nåt. Och den här gången var det som att dag 10 innebar att de blev en storlek större, typ. Och att alla tecken bara blev starkare, istället för att vända åt fel håll, som det gjort tidigare. Men det kanske är annorlunda nu när jag tar Crinone istället för vagitorier också? Hm.. så svårt att veta. Får hålla tummarna.. Inte mycket annat att göra. :(

Hemflyttad och Vädur: tack för peppande ord! :)

Happ, nu kom det lixom brunlilafärgat crinonejox. Ser ut som det brukar göra nån dag eller två innan mensen kommer igång.

Varför blir det inga plus här nu?? :(

Ikväll ska jag proppa i mig godis å mysa i soffan, så gott det går. Så det så.

Kram och hoppas någon av er plussar snaaaart!

majsanna: Tappa inte hoppet ännu, kära du! Ni ska ju plussa ju! Jag håller tummarna hårt, hårt för er! :)

Tack för alla kramar! Idag har mensen kommit igång ordentligt. Det känns skit, men samtidigt har vi ju vår lilla son som är det underbaraste vi har och det går inte att vara helt nere när man tittar på honom. Han säger och gör roliga och fina saker mest hela tiden. Vi har ju haft sån tur som fått ett barn. Kan känna mig orolig över att det inte ska funka alls nu, men vi kämpar på och ska minsann lyckas. Så det så. Nu var det ju tredje gången gillt.. men vi får vällan säga fjärde gången gillt då..

Kram till er alla!

mmiaa och Vädur: Åååå, vad trist med alla dessa minus :( *kramar om i massor*

Jag håller tummarna för nästa försök.. Ska prata med Margareta imorrn och ska fråga om de tycker att jag borde få den äggledare jag har kvar bortopererad eftersom det sett ut som om den varit vätskefylld vid alla tre syskonförsöken. Dock har den inte varit det hela tiden, men vid samtliga återinföranden. Kanske stör den? Hm.. Får se vad Margareta säger. Om hon inte tror på op så vill vi nog helst köra på Menopur och med långt protokoll, eftersom det var när vi körde på det som vår son blev till.

Stora kramar till er alla. Håller tummarna för er, majsanna!!!

Hejja Majsanna! :) Jag håller tummar och tår :)

Idag har jag pratat med Margareta om hur vi ska gå vidare. Jag frågade om hon tyckte att jag borde låta operera bort min äggledare eftersom den varit vätskefylld vid alla tre syskonförsök. Inte vid riktigt alla ultraljud, men vid insättningarna åtminstone. Hon sa att studier visat att det ökade chanserna om man tog bort vätskefyllda äggledare så hon skulle ordna remiss till Sahlgrenska på studs. Hon hoppades att det skulle kunna gå så pass fort att vi kanske skulle kunna hinna med en behandling innan jul. Hoppas, hoppas!!! Jag ooooorkar inte vänta!!