Vilken bra tråd, den ska jag följa. Ska ha min andra i maj, hon föddes med akupunktur och lustgas. Den här gången vill jag inte ha lustgas, eftersom den gav mig stooora minnesluckor. Den här gången vill jag skippa all medicinsksmärtlindring och se om jag klarar mig med akupunktur och TENS. Ska börja läsa på lite andning och om dyktekninken.
HAr nu varit och lånat två böcker som verkar bra. "Rädd att föda" av Susanna HEli och en annan som jag tror heter att möta förlosningssmärta av Gudrun Abascal. Nu vill jag bar att dottern ska leka själv en stund så att jag får mysa med mina böcker:)
Madragora: humm lite trög här, men nu ser jag min felskrivning. Tog ett tag innan jag fattade 
Frivolten: Jag haar hittat cd och laddat ned den så jag kn ha den i ipoden, ska börja lyssna på den så snart jag hinner.
Nu har jag bokat in mig och maken på en kur som Susanna Heli har och den är redan nu på söndag. Ser fram emot det! Är det någon annan som ska gå hennes kurs eller någon annan spännande kurs för att vara bättre förberedda för en förlossning utan ms?
Nu har jag varit på kursen "föda utan rädsla" med Susanna Heli och Liisa Svenson. Jag känner mig mycket nöjd med kursen och är glad att jag gick den. Den var kort och intensiv, fyra timmar, där de på ett inspirerande vis berättade om andning, avslappning, rösten och tankens kraft vid födandet. Jo, lite massage gick de även igenom Vi fick även öva mycket praktiskt på att slappna av.
Linfra: Jobbigt att behöva välja. Du kanske får välja utifrån vem som verkar erbjuda den bästa vården för dig och din nyfödda. Lycka till!
Mammageno: Kollade också på filmerna i går samt lite andra detaljerade förlossningsfilmer. Dåååååålig idé. Nu ska jag bara hämta hem lite ny kraft och styrka:)
Monsterpankaka: Har börjat fila så smått och försöker hitta en trevlig ton som inte låter allt för krävande
Hej! Skulle behöva en del stöttning och peppning och hoppas att ni kan hjälpa mig. Gravid i vecka 35 och har hela tiden varit övertygad om att föda utan ms. Lyssnar på avslappningsskiva varje dag och har gått Susanna Helis kurs Föda utan rädsla och den var super bra och peppande. Har känt mig stark och positiv inför en förlossning utan ms.
Har inte varit så aktiv i tråden men men nu är jag lite nervös inför morgondagen. Ska till BB i morgon kl 9 för att bli igångsatt, det känns lite speciellt att veta att i morgon smäller det! Ska ta det lugnt ikväll och tänka positiva tankar om att jag är lugn och tung medan jag har mina värkar. En värk i taget och sedan ska jag äntligen få träffa min lilla flicka! Hoppas på en lugn igångsättning den här gången, förra gången gick det hela på knappt tre timmar och det var intensivt. i min packning har jag, vetekudde och tens, sedan ska jag satsa på avslappning och dykning.
Tack sparvöga! Jag återkommer och berättar om hur det avlöpte!
Lillasyster var beräknad till den 18 maj, men lät vänta på sig. När jag var hos barnmorskan den 19 maj gjorde hon en hinnsvepning och konstaterade att jag var två cm öppen. Vi kom överens om att jag skulle sättas igång när jag gått en vecka över tiden, eftersom jag blivit gravid med hjälp av IVF behandling. Sedan var det bara att gå hem och vänta och hoppas att det skulle dra igång. Det enda som hände var att jag fick mera onda förvärkar, ingen bebis kom och den 26 maj åkte vi spända och förväntansfulla in till BB Stockholm för att sättas igång. Blivande storasyster var hemma med sin farmor och jag vinkade av henne med massor av känslor. Tänk att min lilla flicka skulle bli storasyster! Vi var på BB Stockholm strax innan kl 10 och blev väl mottagna av en barnmorska som snabbt konstaterade att hon kände igen oss. Det visade att hon var med på en del av min första förlossning för snart två år sedan. Ett annat sammanträffande var att vi fick samma förlossningsrum som vi den gången födde i. Ja, allt började kännas hemtamt med andra ord. Vi småpratade lite kring mitt förlossningsbrev och att jag ville föda utan medicinsk smärtlindring och att min tanke var att använda dykmetoden, viket kortfattat innebär att man är mycket avslappnad i hela kroppen, stänger av allt som hände runt om i rummet och vågar möta värkarna. Inte fly värken utan känna in hur den faktiskt känns. Jag var så klart mycket förväntansfull på om jag skulle klara av att slappna av så pass att det skulle fungera. Därefter tas en CTG kurva som visar på lite höga hjärtljud hos barnet och mitt blodtryck visade sig också vara för högt och jag får lite senare blodtryckssänkande medicin. På grund av detta tillkallades en läkare och även henne hade vi träffat tidigare. Hon beslutar att sätta en skalpelektrod på barnets huvud för att få en effektivare övervakning och då gick ju även vattnet. Vi väntade sedan en stund för att se om värkarna kom igång av sig själv, vilket de inte gjorde och ett dropp kopplas på för att starta på förlossningen. Vid 13 tiden känner jag hur det molar lite svagt då och då, hade jag inte känt efter hade jag inte ens noterat det. Kl 14 är det skiftbyte och en ny barnmorska kommer in. Känner omedelbart att det känns bra med henne och hon hade erfarenhet av dykmetoden och det kändes tryggt. Värkarna är ännu inte så mycket att tala om men jag slappnade av varje gång jag kände minsta sammandragning och blev tyst och gick in i mig själv. Det kändes bra och maken och barnmorskan var under tiden stilla och tysta, efter värken pratade vi som vanligt. När kl är 15 undersöker barnmorskan mig och konstaterar att jag är öppen tre cm. Okej tänker jag, det är lång tid kvar, men å andra sida hade det inte börjat göra speciellt ont. Barnmorskan föreslår att jag ska ligga lite på sidan en stund för att jag skulle slappna av lite mer och det var skönt att få ligga ner kände jag. Strax efter jag lagt mig känner jag att värkarna börjar göra ont och jag får kämpa med att vara avslappnad och dyka under värken. Nu börjar det bli jobbigt och jag är illamående men fortsätter att dyka in i värkarna. Maken sitter på en stol bredvid sängen och han frågar naturligtvis vad han kan göra för mig. Känner att jag bara vill att han ska sitta där, kan inte koncentrera mig om någon rör vid mig. Säger efter en stund till maken att jag funderar på om jag ska ta akupunktur för att få hjälp med min avslappning. Men jag är ändå tveksam och tänker att det kanske är lite tidigt att ta det redan nu. Maken ringer efter barnmorskan som förbereder nålarna och nu börjar det göra ont! Inte en chans att jag kan slappna av och dyka. Otroliga krafter river i hela min kropp och jag känner ett enormt tryck nedåt och nu går det inte att vara tyst. Tänkte att hur ska jag klara utan smärtlindring om det ska kännas så här. Barnmorskan frågar om hon får undersöka mig, men det vill jag absolut inte. Trotts mina protester tittar hon ner och utbrister ”halva huvudet är ute”. Där efter trycker hon på larmet för att få in hjälp. Jag baxas under protest upp på knä och får en värk till och flickan glider ut och jag plockar upp och tar min fina lilla bebis i min famn och säger hej min lilla flicka. Klockan har blivit 15.35 och jag är nu tvåbarnsmamma.
Tack för grattis! Jag måste säga att det var en drömförlossnig! Den gick precis lika bra och som jag hade hoppats på och jag tror att det lönade sig att jag lyssnade på min avslappnings cd varje dag i flera månader.