• Krake

    För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring

    Hej på er!


    Jag ska föda nån gång i juni, eller början på juli om det drar ut riktigt långt på tiden, och känner inte heller någon nskan om medicinsk smärtlindring.
    Ska absolut följa denna tråd!
    -----
    Mina planer och tankar hittills ser ut såhär:
    Jag skulle gärna föda hemma men väljer sjukhus med ettan eftersom 1. jag inte har någon särskilt bra bostad att föda i. 2. mamma och syster har haft komplicerade förlossningar och jag vill veta hur jag funkar först.
    Dock har jag valt att ha en "personlig barnmorska" - det finns i Tyskland - som gör min mödravård, föräldra/förlossningskursen, plus förlossningen. 
    När det är dags kommer jag att ringa henne, så kommer hon hem till mig och kollar hur mycket jag är öppen. Sen åker vi in till sjukhuset tillsammans, och hon tar hand om mig tills barnet är ute. 
    Jag tror på dyktekniken av tidigare erfarenhet. När jag mår dåligt fysiskt eller psykiskt brukar jag gå in i mig själv, känna av, bekräfta och acceptera hur jag känner. 
    -----
    Ni omföderskor: borde det inte vara så, att om man inte vill ha medicinsk smärtlindring, så måste man inte vara lika länge på sjukhuset? Det finns ju ingen anledning att åka in innan man är nästan helt öppen isf, eller har jag fel?
  • Krake

    Och en fråga till alla i tråden: har ni tänkt på den andra biten också, alltså eventuella bristningar och vad ni önskar där?


    Dvs klipp/hålla emot/massage och sy/undvika att sy, etc?
  • Krake

    Hej alla! Det här är en jättebra tråd. Känns bra att läsa era tankar och erfarenheter.


    Undrar om det är någon här som testat/tänkt på/hört talas om att sjunga, eller jag vet inte hur jag ska översätta det från tyska, 'tönen'? Det är jättevanligt i Tyskland, tydligen, att följa värkarna med ett aaaaaAAAAaaaaa eller mmmmMMMMmmmm. BM kan hjälpa till och sjunga med. I den tyska förlossningsbok jag läst står det t o m att man ska åka in/ringa BM när man känner 'behov av att sjunga med värken med ett öppet AAAAA', inget om så-och-så många sekunder och minuter.
    Kanske hjälper det att, som Mandragora var inne på, att hänga med i värktoppar och dalar? Partnern kan ju även hjälpa till och vara delaktig i detta.
  • Krake

    Just det ja, ljuda är en mycket bättre beskrivning/översättning på 'tönen' än att 'sjunga'. Det är alltså ingen skönsång jag syftar på utan det där primala


    Ska också försöka fixa 'Föda utan rädsla', kanske kan beställa den eller få ngn i Sverige att köpa och skicka.
  • Krake
    mamma till F

    Tack, supertips! Det låter som något som man kan förbereda partnern på så kan vederbörande hjälpa till också. Min gravidbok, eller den är ju inte min utan snubbens, pratar också väldigt mycket om en förbindelse mellan vaginan och munnen, som man kan utnyttja. Det låter som det är det man gör om man släppr ut krystvärken i andra änden, s a s.
  • Krake

    Ang. att gå över tiden: 


    Jag håller med om att det är en väldig fixering vid dagar hit och dit. Det byggs nog under av vården också. Tycker det är helt sjukt när man hör att folk fått sitt BF flyttat med en dag vid UL. Hur tänker den som ger ett sånt besked? Att man baserat på UL kan avgöra att 'nej, den kommer nog inte den 18e, det blir nog snarare den 19e'? Tillåt mig skratta!
    MEN jag förkastar inte huskurer för att sätta igång en förlossning, för det finns faktiskt flera anledningar att vilja göra det. Vissa barn blir 'överburna', vilket kan vara en hälsorisk. Då skulle iaf jag hellre försöka sätta igång på naturlig väg, än på medicinsk.
    Vissa gravida mår oerhört dåligt. Vissa av dem blir igångsatta medicinskt - se ovan. Andra har inte 'skäl nog' för det, men mår ändå riktigt, riktigt uselt. T ex vet jag en som fick sån otrolig klåda över hela kropen, 24 timmar om dygnet, som inget hjälpte mot. Då förstår jag att man blir desperat! Och att bara slappna av är väl uteslutet i det läget också...
    För egen del är jag inställd på att det kommer ta längre tid innan barnet bestämmer sig för att komma, än vad uträkningarna säger. Snarare skulle jag bli väldigt förvånad om det kom före eller nära BF! Och jag hoppas på att må anständigt hela vägen, så att jag kan möta förlossningen avslappnad.
    Dock vet jag att det inte är alla förunnat...
  • Krake

    Håller med om att trots att "Föda utan rädsla" är bättre än "Rädd att föda" så förutsätter det liksom att man ska vara rädd att föda. Men det är kanske en säljande titel. Ofta är det väl förlaget som bestämmer. Ser fram emot att få de nämnda böckerna i min hand, i vilket fall!

  • Krake
    Mountains skrev 2010-02-20 20:09:09 följande:
    Frivolten: Jag haar hittat cd och laddat ned den så jag kn ha den i ipoden, ska börja lyssna på den så snart jag hinner.  Är det ingen här som funderar på hur det blir om man ändå tar någon medicinsksmärtlindring? Jag tog lustgas förra förlossningen och det var helt planenligt, men när jag tänker på det hela så här i efterhand så vet jag att jag tyckte att det var mycket smärtsamt. Kan bero på att förlossningen gick väldigt fort och att allt blev okontrollerat. Hade gått profylaxkurs men jag hade svårt att få till det i det häftiga förloppet.   Hur som helst så är jag (jag vet att det är dumt) rädd för att bli besviken om jag tar smärtlindring. Kanske kommer detta ge sig i takt med att jag övar mig i avslappning och aktivt påbörjar min mentala förberedelse. 
    För det första, kan vi införa förkortningen MS? Det blir så långt att skriva medicinsk smärtlindring i var tredje mening...
    Tycker det är jätteviktigt att fundera på detta! Det får absolut inte bli en fråga om prestige. Kanske får man fråga sig 'varför vill jag föda utan MS'? Eller 'hur vill jag föda?' Att inte ha MS är ju bara _en_ liten bit av hela händelsen. Kraften, barnet som kommer, platsen man är på, känslorna... det finns så många bitar. Det får inte bli så att hela grejen handlar om att inte ha MS, att det blir huvudsaken.
    För egen del känner jag att jag litar på mig själv och på min BM. Om beslutet fattas att ha MS, är det rätt beslut.
    Snitt har jag svårare att bli sams med, men det är ju samma sak egentligen. Att försöka hitta en situation man är trygg i, så att det känns som att det som händer är det som måste hända.
  • Krake

    Fattar faktiskt inte vad andra har med det att göra! I vilka andra sammanhang är det ok för folk att diskutera och ha åsikter om mitt underliv!?


    Det är privatsaker. 
    Om någon ger mig förmånen att få höra om hur hon upplevde eller tänker inför sin förlossning, är jag tacksam och lyssnar. Inte berättar hur hon borde göra/gjort!
  • Krake

    Kollade på "The Business of Being Born" igår. Mycket intressant och inspirerande. Så fantastiskt att få se de små liven när de kommer ut! Känns fortfarande overkligt att detta kommer att hända mig om bara fyra månader!


    Tyckte filmen var bra för att den tog upp olika sidor av det hela, som att hemförlossnings-barnmorskan delade med sig av sin egna, jättejobbiga förlossning. 
    Sen handlar den ju om USA, så det är svårt att veta hur mycket som gäller för (i mitt fall) Tyskland. Men jag blev väldigt nyfiken på vårt sjukhus och ser fram emot att komma hem nu snart så vi kan gå dit på studiebesök...
    Håller med om att det är mycket Jante i detta, förresten.
Svar på tråden För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring