För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring

Hej och tack för att du delade din berättelse!
Undrar om barnmorskorna är lite rädda för att man ska ligga där och ha ont eller för att man plötsligt ska få panik senare under krystfasen eller dylikt och därför vill att man tar chansen till bedövning?

Först vill jag säga hej. Jag är gravid med mitt andra barn, BF i början av juni. Jag fick min dotter mest med hjälp av lustgas och TENS, men jag hade en lång förlossning och morgonen innan hon föddes så hade jag inte sovit på två nätter, så jag hade en spruta pethidine (som är tillåtet här i UK) .

Jag är mycket sugen på att föda utan hjälpmedel denna gången, men är lite rädd för att formulera det som ett mål - jag vill inte känna att jag misslyckats om jag ändrar mig under förlossningen. Dessutom börjar jag bli lite orolig när jag tänker på det trots att det gick så bra förra gången.

Nu skall jag läsa på lite om andningen.

Apropå nakenheten: om det hade krävts att man skulle slänga kläderna så fort man kom in på BB så hade det varit jobbigt men allt sker gradvis att det känns naturligt. Jag valde dessutom att ha på en Bh-topp under hela födseln och den gjorde att jag kände mig mindre naken. Jag hade också packat en stor T-shirt att ha på mig, men den innehöll 25% polyester så den åkte av rätt fort.

Faktum var att min nakenhet blev så naturlig att när min man efteråt skulle ta kort på mig och dottern så var det jag som fick skynda mig att dra över en handduk över de nedre delarna. :-0

Jag vet om att min syster var rädd för att hon inte skulle hinna få EDA innan det var försent. Hon var så fokuserad på att hon måste fråga om det innan det var försent att jag tror hon aldrig gav sig tid att fundera på hur ont det egentligen gjorde. Kanske är det rätt vanligt?

hej.
Har läst nästa hela tråden och vad intressant!
jag såg ett program för något år sedan om kvinnor i afrika som födde barn i hyddor utan någon som helst medisinsk hjälp. Dom var tysta och koncentrade och använde sig nog av någon slaks dykteknik. Det var så intressant, kvinnan är ju gjord för att föda barn igentligen.. jag är inte så långt gången i min graviditet än, har BF i september, men jag ska försöka så länge jag kan att bara låta kroppen göra "sitt" vid förlossningen..

Slappna av och vara positiv till smärtan.

Cybele: Hej och välkommen hit (:
Ja, det där med nakenhet är nog kluvet.. Man kan ju vara fysiskt naken och psykiskt naken, jag vet inte vilket jag är mest rädd för?
Måste gräva lite djupare i det.

Vad exakt är phetidine?

Det är något derivat till morfin, en av nackdelarna är att babyn kan bli lite slö i upp till 4 timmar efter injektionen. Man kan ge 2-3 sprutor och de kan ges av BM här i England. De gör att värkarna flyter i ett, på ett sätt känner man av varje värk, men det är nästan så att man sover i pauserna. Min man passade på att få lite vila han med, han låg också på sängen och höll om mig och jag var så nöjd med att ha honom nära.

För mig var det nog helt rätt i det läget eftersom jag fick tillräckligt med vila för att orka föda fram min dotter - och hon föddes nästan exakt 4 timmar efter den enda injektionen jag hade.

Jag var inte riktigt normal i min tankeverkssamhet mot slutet, och tror det är likadant med de flesta. Man är uppe i det som händer med kroppen och det som händer runt omkring är någon annans ansvar. Just därför är det psykiska utelämnandet nog värre än det fysiska - och en av de viktigaste anledningarna till att man har med sig en partner som kan värna om en.

En sak som jag känner är annorlunda på första och andra barnet är att jag denna gången verkligen kan tänka/känna att varje värk kommer ta mig närmare mötet med mitt barn - men det kunde jag inte förra gången eftersom jag inte kunde föreställa mig hur det skulle vara.

Tror att det kanske ligger något i det du säger. Min BM verkade väldigt inne på att försöka "pracka" på mig någon smärtlindring. Och i och med att jag inte alls visste jag jag kunde vänta mig, trodde jag ju att det måste bli mycket värre än så här eftersom hon är så angelägen om att jag ska ha smärtstillande nu. Sen hade jag iof skrivit i mitt förlossningsbrev (som jag faktiskt inte kan säga säkert att ens var med i min journal när vi väl kom till förlossningen)att jag gärna ville ha epidural, men att jag också var öppen för förslag. Kanske var det det som gjorde att hon låg på?

Jag hade velat säga till när jag inte kunde hantera smärtan utan bedövning längre, men dit hann jag ju aldrig komma. Därav att jag känner att jag gärna vill prova utan den här gången.  Och skulle det visa sig att jag mot slutet känner det ohanterligt och det inte går att ge någon smärtlindring i det skedet, ja då får jag väl stå ut helt enkelt. Men jag är rätt säker på att det i det läget inte är särskilt långt kvar innan smärtan är borta och bebisen ute.

Det finns undersökningar på att om man är inställd på att ha EDA så tar man ju det lättare. Är man inställd på en förlossning utan MS så är det lättare att man klarar det. Så mycket har med inställning att göra

stämmer, visst är det märkligt!? men logiskt

Jag vet precis vad du menar med nakenhet monsterpannkaka, jag är så van att vara stark och klara saker och här var jag totalt naken utan försvar, helt sårbar. så jobbigt men nu ser jag det som en personlig utmaning och ett stort steg, för min utveckling. Jag behöver ju inte ta in min bm, mer än under fl i mitt liv, mitt innersta i hela mitt liv, det styr jag ju.

Kontrollera det du kan läste jag, det var bra. Och Heli hade en ge dig hän övning på s. 114 tror jag det var.

Välkomna Cybele och Hemi21

-> Cybele Jag tycker absolut inte stt du ska se det som ett misslyckande om du skulle ändra dig (eller om barnmorskan av någon anledning skulle ge dig rådet att ändra dig) under förlossningen. Det är så mycket som kan spela in så jag tror inte att man ska låsa sig för hårt vid hur förlossningen "ska" bli. Det jag tror kan vara en fördel med att ha en öppen målsätning att föda utan MS är att barnmorskan då kan stötta dig med den utgångspunkten, t.ex. peppa dig att testa ickemedicinska smärtlindringsmetoder, att ta tre värkar till o.s.v. Jag kommer nog att skriva i mitt förlossningsbrev att om det blir så att jag behöver medicinsk smärtlindring så vill jag få stöd i det också, för att slippa känna att det är ett misslyckande.

->LillSkruttet Min kompis bekräftade det där när hon berättade om sina förlossningar: "När det gör så ont att du tror att du ska dö, då kan du pusta ut och få ny energi för då är det snart klart:"