Vadå bli riktig mamma?!
Okej nu är jag ganska upprörd och behöver lite stöd... Ska försöka förklara så ni hänger med.
Jag blev tillsammans med min man sommaren 2007. Han hade då en liten dotter (J) på 6 månader som bara bodde (bor) hos honom. Hon hade umgänge med mamman ca en gång/vecka pga av att mamman är psykiskt insabil+att mamman inte riktigt vill ha sin dotter (hur hemskt det än låter)
Så jag har varit med nästan sen start. Vi gifte oss förra sommaren och kort efter det ville Js mamma ha ett möte med oss och en från socialen. Hon ville att jag skulle adoptera J för att hon skulle få en familj , en mamma som orkar och vill ha henne och ett stadigt hem. Js mamma ville inte längre och om jag ville så "fick" jag ta hennes dotter till min egen.
Naturligtvis ville jag det för jag har älskat J sen start. Det tog några månader innan allt blev klart och nu är J min dotter. Js biologiska mamma finns inte längre med i bilden.
Ni till mitt problem. Folk i min omgivning ska jämt påpeka till mig att jag inte är någon "riktig" mamma, jag får inte riktigt ha åsikter om barnoppfostran, tycka eller tänka om barn och om jag gör det får jag bara höra "Vänta tills du själv får barn, det är inte så lätt som du tror"
ÄR JAG INGEN RIKTIGT MAMMA???? Är alla adoptivmammor "låtsas" föräldrar eller vad?
Hur ska jag göra för att sluta ta åt mig?
(sorry om det blev rörigt...)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-18 16:17
Hej alla!
Tack för era fina ord! Jag har verkligen tagit dem till mig. Jag älskar J och hon är verkligen mitt allt. Jag har snackat med några av mina s.k vänner med dessa åsikter och sagt att de inte är välkommna i våra liv längre om de inte slutar. Så nu får vi se.
En sak till, J ska bli storasyster! Fick veta idag så det är fortfarande tidigt. Men det ska bli såå kul att få bli mamma igen!
Tack och massa kramar!
