• Anonym (riktig mamma?)

    Vadå bli riktig mamma?!

    Okej nu är jag ganska upprörd och behöver lite stöd... Ska försöka förklara så ni hänger med.

    Jag blev tillsammans med min man sommaren 2007. Han hade då en liten dotter (J) på 6 månader som bara bodde (bor) hos honom. Hon hade umgänge med mamman ca en gång/vecka pga av att mamman är psykiskt insabil+att mamman inte riktigt vill ha sin dotter (hur hemskt det än låter)

    Så jag har varit med nästan sen start. Vi gifte oss förra sommaren och kort efter det ville Js mamma ha ett möte med oss och en från socialen. Hon ville att jag skulle adoptera J för att hon skulle få en familj , en mamma som orkar och vill ha henne och ett stadigt hem. Js mamma ville inte längre och om jag ville så "fick" jag ta hennes dotter till min egen.
    Naturligtvis ville jag det för jag har älskat J sen start. Det tog några månader innan allt blev klart och nu är J min dotter. Js biologiska mamma finns inte längre med i bilden.

    Ni till mitt problem. Folk i min omgivning ska jämt påpeka till mig att jag inte är någon "riktig" mamma, jag får inte riktigt ha åsikter om barnoppfostran, tycka eller tänka om barn och om jag gör det får jag bara höra "Vänta tills du själv får barn, det är inte så lätt som du tror"

    ÄR JAG INGEN RIKTIGT MAMMA???? Är alla adoptivmammor "låtsas" föräldrar eller vad?

    Hur ska jag göra för att sluta ta åt mig?

    (sorry om det blev rörigt...)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-18 16:17
    Hej alla!

    Tack för era fina ord! Jag har verkligen tagit dem till mig. Jag älskar J och hon är verkligen mitt allt. Jag har snackat med några av mina s.k vänner med dessa åsikter och sagt att de inte är välkommna i våra liv längre om de inte slutar. Så nu får vi se.

    En sak till, J ska bli storasyster! Fick veta idag så det är fortfarande tidigt. Men det ska bli såå kul att få bli mamma igen!

    Tack och massa kramar!

  • Svar på tråden Vadå bli riktig mamma?!
  • Anonym (va???)
    Anonym (såhär tycker jag) skrev 2010-02-16 20:44:26 följande:
    Jag skulle inte räkna adoptivbarn som "mina" barn, det skulle inte kännas som mitt på riktigt. Jag vill bära barnet själv, ha mina o sambons gener, inte nån annans. Men visst kan man älska en annans barn ändå, men jag skulle inte säga att adoptivföräldrar har egna barn.
    Att du inte skulle räkna ett adoptivbarn som ditt barn är en sak. Att andra ser sina adoptivbarn som just sina egna barn och att adopterade barn ser sina adoptivföräldrar som sina egna föräldrar är något helt annat.
  • JennyCecilia

    Anonym (såhärtyckerjag):

    Vem är egentligen bäst mamma?

    Bär och mår i nio månader. Den som trycker ut barnet? På ett dygn eller två? Och sen skiter att uppfostra barnet?


    Eller den som uppfostrar barnet kärleksfullt tills barnet är 18 och mer?

    Vilket är mest värt i längden?

    Man kan vara så dålig som förälder att det finns de som inte borde få vara det.

    Så finns det tex massa fina människor som inte kan få barn. Som inser värdet på ett annat plan.

    Vem tror du är bäst lämpade och vem borde få bli kallad mamma då?

    Männsiskor som inte ens förstår vikten av kärlek istället för blodsband borde inte få vara föräldrar, de borde inte få uppfostra barn.


  • Emeli

    Blod är tjockare än vatten. Men kärlek är tjockare än blod./ Astrid Trotzig

  • Anonym (jo)
    Anonym (riktig mamma?) skrev 2010-02-12 22:45:13 följande:
    Okej nu är jag ganska upprörd och behöver lite stöd... Ska försöka förklara så ni hänger med.Jag blev tillsammans med min man sommaren 2007. Han hade då en liten dotter (J) på 6 månader som bara bodde (bor) hos honom. Hon hade umgänge med mamman ca en gång/vecka pga av att mamman är psykiskt insabil+att mamman inte riktigt vill ha sin dotter (hur hemskt det än låter) Så jag har varit med nästan sen start. Vi gifte oss förra sommaren och kort efter det ville Js mamma ha ett möte med oss och en från socialen. Hon ville att jag skulle adoptera J för att hon skulle få en familj , en mamma som orkar och vill ha henne och ett stadigt hem. Js mamma ville inte längre och om jag ville så "fick" jag ta hennes dotter till min egen.Naturligtvis ville jag det för jag har älskat J sen start. Det tog några månader innan allt blev klart och nu är J min dotter. Js biologiska mamma finns inte längre med i bilden.Ni till mitt problem. Folk i min omgivning ska jämt påpeka till mig att jag inte är någon "riktig" mamma, jag får inte riktigt ha åsikter om barnoppfostran, tycka eller tänka om barn och om jag gör det får jag bara höra "Vänta tills du själv får barn, det är inte så lätt som du tror"ÄR JAG INGEN RIKTIGT MAMMA???? Är alla adoptivmammor "låtsas" föräldrar eller vad?Hur ska jag göra för att sluta ta åt mig?(sorry om det blev rörigt...)
    Jag hade blivit arg om jag vore du! Fräst ifrån förmodligen. Det hade kanske lett till att jag slapp höra det, men att folk ändå tyckte så? Du kanske lyckas hitta ett konstruktivt sätt att säga hur du känner när du får höra sådan idiotkommentarer. Jag menar folk har säkert inte onda avsikter när de säger som de gör. De bara tänker inte! Hoppas att du orkar säga ifrån på nåt sätt iaf. Annars lär de sig ju aldrig.
  • Anonym (såhär tycker jag)
    Anonym skrev 2010-02-16 21:08:31 följande:
    Så bara för att du personligen vill ha ett barn som du har burit i din mage så blir inte mina adoptivbarn mina egna barn? Du vet väl att adoptera betyder att "ta upp som sin egen"? Jag önskar innerligt att folk kunde lära sig att skilja på sina egna känslor inför sin egen kropp och sin egen familj, och hur man ser på andra människor och deras val.
    Det spelar ingen roll vad ordet adoption betyder eller att en stackars föräldralös får nya föräldrar: det är ändå inte barnets "riktiga" föräldrar. Är det bara det juridiska som betyder nåt?? Fosterbarn kallar inte familjehemmets föräldrar för mamma o pappa, fastän det är de som tar hand om barnet.  Adoptivföräldrar i denna tråd verkar bli upprörda, är ni oroliga för att barnen inte ska se er som äkta eller?  Jag tror många adopterade funderar på sin bakgrund och vilka ens föräldrar var, annars skulle inte program som Spårlöst på TV 4 finnas! Tänk så hemskt att fundera i åratal, till viss del känna sig malplacerad...
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (såhär tycker jag) skrev 2010-02-17 07:33:20 följande:
    Det spelar ingen roll vad ordet adoption betyder eller att en stackars föräldralös får nya föräldrar: det är ändå inte barnets "riktiga" föräldrar. Är det bara det juridiska som betyder nåt?? Fosterbarn kallar inte familjehemmets föräldrar för mamma o pappa, fastän det är de som tar hand om barnet.  Adoptivföräldrar i denna tråd verkar bli upprörda, är ni oroliga för att barnen inte ska se er som äkta eller?  Jag tror många adopterade funderar på sin bakgrund och vilka ens föräldrar var, annars skulle inte program som Spårlöst på TV 4 finnas! Tänk så hemskt att fundera i åratal, till viss del känna sig malplacerad...
    Nej, det är verkligen inte det juridiska som betyder något. Det som betyder något är det som flera i tråden så fint beskrivit: närvaro, den som tar hand om, osv.
    När det gäller fosterbarn förekommer det att de kallar sina fosterföräldrar för "mamma" och "pappa". Men oftast finns en eller två bioföräldrar som barnet har regelbunden kontakt med. Det vill säga det finns en "riktig" mamma och pappa som barnet så småningom ska komma tillbaka till. Så är inte fallet med adopterade barn. 
    För övrigt kan man ha flera mammor och pappor. Mina barn som är adopterade talar om både mig och kvinnorna de är födda av för mamma. 
    Din spekulation om rädslan för att inte ses som "äkta vara" småler jag åt.
  • Ms Trooper

    Har inte läst hela tråden men vill påpeka här att en till ser det så att det är din riktiga dotter! Hon är inte på låtsas o inte du heller så allt e riktigt! Du älskar henne o hon älskar dig...bry dig inte om andras dumma kommentarer eller andras erfarenheter...dom får tycka vad dom vill! Det är ditt o ditt barns band det handlar om o låt ingen annan definera det åt er.
    Du är en RIKTIG mamma o så enkelt e det!
    Ha nu en bra dag o stå på dig!

  • Zaria
    Anonym (såhär tycker jag) skrev 2010-02-17 07:33:20 följande:
    Det spelar ingen roll vad ordet adoption betyder eller att en stackars föräldralös får nya föräldrar: det är ändå inte barnets "riktiga" föräldrar. Är det bara det juridiska som betyder nåt?? Fosterbarn kallar inte familjehemmets föräldrar för mamma o pappa, fastän det är de som tar hand om barnet.  Adoptivföräldrar i denna tråd verkar bli upprörda, är ni oroliga för att barnen inte ska se er som äkta eller?  Jag tror många adopterade funderar på sin bakgrund och vilka ens föräldrar var, annars skulle inte program som Spårlöst på TV 4 finnas! Tänk så hemskt att fundera i åratal, till viss del känna sig malplacerad...
    Jag vet en del familjehemsplacerade som kallar familjehemsföräldrarna för just föräldrar, oftast de som varit där länge och har en dålig/ingen kontakt med biologiska föräldrarna eller där biologiska föräldrarna tex misshandlat dem eller annat.

    Ang Spårlöst är det väl inte så konstigt att en del vill söka upp bioföräldrarna och se hur de har det och vem de är och varför de blev bortgivna, däremot har jag inte sett någon säga att inte adoptivföräldrarna inte känns som "riktiga föräldrar".

    Kompisen (adopterad) träffade sin biologiska mamma i 20 årsåldern hon åkte då dit och sökte upp henne, men aldrig att hon sett biomamman som sin riktiga mamma, däremot någon som har med hennes bakgrund att göra. Det är STOR skillnad på att ta reda på vilka som tillhör ens förflutna och på så sätt sluta cirkeln mot att vips tycka att "detta är mina föräldrar fast jag inte sett dem på 35 år" för det tror jag knappast någon känner för ett par främmande människor.
  • BabyJay

    Till ts: Jag har inte läst hela tråden, bara ts.
    Men jag vill bara beklaga att du får dessa kommentarer, det förtjänar du verklgen inte. Klart att du är en riktig mamma, du har funnits där från start, tagit hand om henne. Det är inte blodsband som gör en kvinna till mamma!!

    Hoppas du slipper fler elaka kommentarer och att ni tillsammans kan  njuta av er lilla familj!

    Kramar till er

  • Milkina cerka
    Anonym (såhär tycker jag) skrev 2010-02-17 07:33:20 följande:
    Det spelar ingen roll vad ordet adoption betyder eller att en stackars föräldralös får nya föräldrar: det är ändå inte barnets "riktiga" föräldrar. Är det bara det juridiska som betyder nåt?? Fosterbarn kallar inte familjehemmets föräldrar för mamma o pappa, fastän det är de som tar hand om barnet.  Adoptivföräldrar i denna tråd verkar bli upprörda, är ni oroliga för att barnen inte ska se er som äkta eller?  Jag tror många adopterade funderar på sin bakgrund och vilka ens föräldrar var, annars skulle inte program som Spårlöst på TV 4 finnas! Tänk så hemskt att fundera i åratal, till viss del känna sig malplacerad...
    Det som Spårlöst gjorde för mig var att u t ö k a  min familj med flera medlemmar, utspridda i huvudsak i två länder, i n g e t  annat. Att jag hittade fler (biologiska)släktingar gjorde i n t e min pappa till mindre pappa. Tror inte jag är ensam om att känna så.

    O m barnet ser föräldern som "äkta" eller ej beror nog mer på förälderns agerande mot  o. samspel med barnet. Tar mig själv som ex. min mamma fick aldrig detta att fungera pga en mängd olika anledningar medan min pappa alltid varit fantastisk.
    Men h u r det kommer att fungera i framtiden mellan ett adopterat barn o. föräldrarna är inte något man kan förutse.  

    Förlåt, Ts för OT, kände att jag var tvungen att svara på detta inl. men hoppas att d u inte tar mer illa vid dig.
    ..du simmar från stranden jag till stranden du i havet vi..
Svar på tråden Vadå bli riktig mamma?!