Ni som fött i vecka 32-34 hur gick det för era barn?

Hur såg vården ut för din son? 3 veckor låter inte så mycket, försöker ställa in mig på att stanna längre än så för att förbereda mig lite.

Jag har hunnit få båda kortisonsprutorna och nu har det gått över ett dygn sen den senaste så det ska ha hunnit verka ordentligt. Mer än så gör dem inte nu, bara vila som gäller och hoppas att bebis stannar inne så länge som möjligt.

Vår bebis är viktuppskattad till 1805 g, -6,3%. Brukar uppskattningen de gör stämma? Hur har det varit för er andra? Vikten är väl ändå en viktig faktor bland för tidigt födda?

Hon behövde alltså inge hjälp med andning eller så? Sondmatades hon med din mjölk eller hur fick hon mjölken? Vill väldigt gärna amma och oroar mig för att det inte ska fungera om den kommer snart. Den får väldigt gärna stanna två veckor till men det verkar inte så troligt..

Ska försöka sova lite nu, men puffar gärna för fler svar!

Hur funkade igångsättning med sån liten en? Är lite orolig för att bli igångsatt även om jag vill att den ska stanna så länge som möjligt såklart. Men är rädd att bebisen inte är beredd på att födas när den är så liten.

Vad har din tjej fått för vård? Sondas hon? Kunde hon andas själv? Är i v.32+0 idag och hoppas på att den stannar iaf en vecka till... nån sa det att för varje extra dag i magen bebisen stannar blir det ungefär två dagar mindre tid på neo för bebisen.. man kan ju hoppas det!

Har ni henne hos er i eget rum eller ligger hon ute bland de andra barnen? Så mycket frågor, men vi ska få komma upp på neo idag och hälsa på och få svar på lite frågor vi har.

Tack för alla svar.

Vi fick komma upp på neonatalen och titta idag. De berättade att vår bebis förmodligen kommer behöva hjälp med andningen med CPAP och bli sondmatad. Vi fick svar på våra frågor och det känns lite lugnare nu. Men det kändes lite tungt att se halvdystra föräldrar sitta lutade över små sängar med sina små pluttar..

Haha vad gulligt sagt :)

De på neo skämtade om att en vecka 32 bebis är ju "nästan fullgången" Man märker att de är vana vid ännu mindre barn, så det känns ju lite betryggande.

Det jag är mest orolig för är dock själva tiden på neo och hur jag kommer reagera och hantera det och sen oron för om min sambo kanske måste åka hem och inte får vara kvar på nätterna. Många tankar som snurrar.

Vilken vecka är du i? Hur länge har du legat inne? Börjar bli lite långtråkigt att ligga till sängs här även fast min sambo också sover här. Längtar efter att kunna komma upp på benen... Men tar ju hellre smällen själv än att bebisen ska komma nu och få ligga längre på neo... Hur känner du?Så vi ska nog räkna med en månad på neo då vi också... Känns länge..

Tack för svar allihopa. Som det ser ut nu verkar det bli aktuellt med igångsättning för mig inom ett par dagar som mest... Detta eftersom bebisen hjärtljud har gått upp och de är lite oroliga att det är nåt på gång, infektion eller så. Så det blir nytt CTG imorgon och utifrån det beslutar de om det blir igångsättning imorgon bitti eller om det blir ett nytt CTG senare under dagen.. Så jag skulle passa på att sova inatt tyckte dom... Lite läskigt. Men enligt läkaren är det onödigt att ta risken att en eventuell infektion får fäste när man istället kan få ut bebisen och stabilisera den..

Känns overkligt och nervöst. Hur förbereder man sig?! Kan väl inte vara så vanligt att bli igångsatt såhär tidigt...? Vecka 32+2 idag..

Va kul :) hoppas det går bra med din flicka. men du menar att du kunde amma henne 3 mål? eller fattade jag fel :)

Har haft massa sammandragningar inatt och knappt kunnat sova, men nu på morgonen har det lugnat sig igen.. CTG:n var bra så nu är det väntan igen som gäller igen..

Nu har det hänt grejer. Mina blodprover visade en något förhöjd begynnelse till infektion och läkarna har beslutat att sätta igång mig idag! Känns väldigt väldigt nervöst och helt plötsligt känner jag mig så oförberedd och rädd..

Nån som blivit igångsatt kring 32-33 och kan berätta lite? Läkarna ska komma in och prata lite mer med mig om ett tag annars är det bara väntan på att en förlossningssal ska bli ledig.... Sjukt nervöst men så spännande på samma gång!

Från igångsättning tog det 13 timmar sen var vår lilla prins ute! 2140g och 48cm lång!! En stor en :D Så lycklig! Gick väldigt snabbt på slutet och krystade ett par minuter bara, var så häftigt! Mår superbra och vår lille guldklimp också! Nu ligger han i värmebädd och sover :)

Vi har nu legat inne fem dagar. Han har inga problem alls med andningen utan det enda är väl att han behöver hjälp att hålla värmen och att han inte kan amma än. Amningen övar vi på men han somnar rätt snabbt och ligger mest och snuttar. Han är vecka 33+2 idag, han borde väl komma igång snart tycker jag? Ibland får han ett bra grepp och suger på men orkar bara nån minut. Hur har det funkat för er andra med amningen?

...och så 8 månader senare! Kanske har ni kvar denna tråd eller så får jag inga svar alls..

Hur har det gått för er alla och era småttingar? Känns som en evighet sedan jag låg inlagd på Huddinge med laptopen i knät och startade denna tråd. Och tiden på neonatalen, som kändes som en evighet när man var där, känns så långt borta men ändå minns man precis allt, alla känslor och den ständiga oron...

Och nu sitter man här och i rummet intill sussar världens finaste pojk! :) Vi är så glada och lyckliga över att allt gått bra!

Här är vår historia lite kort:
Mitt vatten gick i vecka 31 och Loke föddes i vecka 32. Vi låg på neonatalen i lite drygt 3 veckor innan vi fick komma hem med hemsjukvård. Sonden hade han kvar i ett par veckor hemma medan vi tränade amning. Vi introducerade också nappflaskan för att pappan skulle kunna mata och snabbt därefter åkte sonden! Så skönt! Äntligen kunde vi få SE på vår bebis ordentligt, utan slangar! Minns denna dag speciellt, kändes verkligen som ett stort steg. Att vår bebis var "normal". Nu både ammade han och åt ur flaskan. Helammade till ungefär 5½ månad då han för första gången fick smaka ersättning och smakisar. Han har hela tiden lagt på sig bra och gått upp kilo efter kilo. Nu äter han allt möjligt, men favoriten är ändå frukt..

Han har hela tiden varit helt frisk och är än idag. Ändå har vi dock haft perioder av oro... Ett misstänkt blåsljud på hjärtat skulle utredas vilket tog ett par månader. Inte kul, men skönt när allt visade sig vara normalt. Sen har vi precis avslutat en utredning på njurarna efter att han hade UVI. Ultraljud och röntgen, rutinkontroller, men oroa sig gör man ju ändå. Även där visade det att allt var normalt.

Den ständiga oron. Börjar så fort man får reda på att man är gravid och slutar...? Ja, aldrig kan jag tänka mig :)

Idag är Loke iallafall 8 månader och har blivit hela 68 cm lång och 8,4 kg tung (han vägde 2,1kg och var 48cm när han föddes) Han gillar att stå upp och tjoa, hålla våra händer och gå framåt, sitta på golvet framför spegeln och prata, åla sig fram, åla bakåt, han står på alla fyra och ropar, han kan skrika HÖGT, han har sagt "-TITTA!" flera gånger och han älskar frukt och hatar fisk. Han har helt plötsligt blivit en egen liten person och det är helt underbart!