Oväntad skrev 2011-01-07 09:32:52 följande:
Någon som upplever svartsjuka bland dom större syskonen? Min 3åring ville ju från början inte ens ta i babyn men nu har han inge problem att tex ge han en leksak och övervakar att man gör rätt vid tex blöjbyten
(övervakade kompisens blöjbyte med) Men han vill att jag ska ha han i knät när jag ammar lilla babyn, inte helt lätt..
3åringen har börjat "bäbisgråta" mer när han inte får som han vill och tyvärr är det ganska ofta då han är en sån som just nu stöter på alla regler man han, om och om igen.. Tycker faktiskt synd om han. Men BVC säger att vi ska bestämma 75% och låta han vinna 25% så vi försöker köra efter den regeln så gott det går. Nu när jag hade senaste mjölkstockningen så har man inget tålamod och jag går omkring med konstant dåligt samvete för att jag inte går ut och hittar på saker som 3åringen blir glad över.
Min mans barn som är här varannan helg har reagerat med agressivitet och då särskilt mot 3åringen.. Det börjar bli jävligt jobbigt då jag får ett blodtryck som går upp i 300 och jag måste övervaka så han inte råkar illa ut.. Saken är den att min 3åring också är i den åldern då man som jag skrev innan stötet på alla regler och det gäller även dom.. Men dom driver det för långt så han får inte låta, vara, leka exister i deras närhet och jag har ledsnat.. (De är snart 8 och 12) Dvs man kan prata med dom.. Men inget fungerar liksom.. Suck..
Jag menar snart kommer min lille baby också börja låta, röra på sig... Ska de vara lika mot han med? Han kommer ju dessutom inte förstå varför de är så..
Någon som har något liknande med sig i bagaget eller har nått bra tips vad man kan göra?
ojoj lilla gumman vad jag känner med dig...aså jag kan ju berätta om min egen erfarenhet med barn sedan tidigare fr ett gammalt förhållande å dess svartsjuka. Jag träffade denna mannen när min dotter var ca 10-11 månader å han avgudade henne å hade 2 barn sen innan som då var 6,8 år..2 killar. Den stora pojken var helt underbar å såå rädd om sin "styvsyster" medans den andra jävelungen som jag inte tål ens idag, ja då fattar du..var så jäkla svartskjuk å elak, uch säjer jag bara..det "råkade" alltid hända min dotter ngt när han var ensam i ett rum med henne ex om jag skulle kissa eller fixa välling osv, ena gng slutade det riktigt illa eller ja faktiskt vid 2 tillfällen, 1a-jag står på trappavsatsen med vagnen å ska låsa dörren...hon sitter i sin vagn bakom mig å jag hinner inte ens se...men då tar ungjäveln å puttar ner vagnen för trappan med min bebis i!!! jag blev chockad å totalt livrädd för det blev tvärtyst å jag såg bara hennes små armar sticka fram under vagnen....jag grät,skrek å åkte in akut med henne...hon skrek men det kom inget ljud typ...men klarade sig ändå tack gode gud fr värre skador...sen tillfälle nr 2, samma unge såklart...råkar se till att hon snubblar å faller framlänges å pangar näsbenet rakt i säng gaveln av massiv trä, det rann tjockt blod ur näsan på henne å hon blev lilablå över näsan å under ögonen, åter igen in till akuten å röntgade henne...min lilla snäcka....helt ärligt, nu säjer inte jag att det kommer bli så för er/dig..men det fortsatte lite i samma stil å jag lämnade honom, jag sa åt han att antingen tar du tag i din förbannade unge eller så bryter vi förlovningen å så e det bra!
jag lämnade!!! sen ville han ha barn med mig vilket jag verkeligen inte ville så det var åxå en anl till uppbrottet.
Nu när jag fått lilleman så märker jag liiite svartsjuka hos min egen dotter,men hon älskar sin bror mest av allt,men känner väl att han tar all min tid...men hon är snäll,jättesnäll å som sagt älskar han mest av allt, hon e ju 12 år nu i feb men man märker ändå lite svartsjuka..typ kommentarer som-du har inte tid för mig, eller han e mkt sötare än mig osv. men det e väl det enda åxå, INGET utåtagerande.
tycker du ska ta dig ett allvarligt snack med din man, din/er lille på 3 år är fortfarande så liten å ett barn, dom låter,tjoar,busar osv å det tillhör det e ju så det ska vara! håll ögonen öppna så han inte råkar ut för olyckor så som min dotter. Fy fasiken säjer jag bara! att 3 åringen blir sotis på bebis e ju inte alls konstigt,skulle vara mer märkligt om den inte blev det. Sen får du ju hålla lite koll som sagt-å ta ett snack med din man om hans 2!!
Lycka till, det lär du nog behöva. kram
Kram