Enid Blytons böcker om fem-gänget

Ja, jag älskade dem. Var en storläsare så läste mycket annat också, men Fem-böckerna var en favorit.

En gång på sommarstället skulle en släkting åka till det lokala biblioteket och undrade om han skulle låna något åt oss också. Jag önskade mig Fem-böcker och prickade för vilka jag inte läst. Han undrade hur många och vi sa alla och hoppades att det skulle vara så många som två eller tre som fanns där. Det visade sig vara hela sju stycken! 
Jag blev jätteglad, men mamma sade att jag inte bara kunde läsa Fem-böcker och bestämde att jag efter varje Fem-bok måste läsa någon annan sorts bok innan jag tog en Fem-bok igen. Jag var lite sur, men samtidigt räckte de ju mycket längre och eftersom jag läste en bok per dag så behövde jag ju ändå inte vänta länge. 

Det händer att jag ibland läser en Fem-bok och jag gillar dem nu också. För dagens barn är det nog lite för mycket beskrivningar av t.ex. mat och tar ett tag innan de kommer igång. Finns självklart sådana som inte störs av sånt och spännande är de ju fortfarande.

Apropå Xenias tankar så tyckte jag varken då eller nu att det var konstigt att George ville vara och tas för pojke, inte heller att Julian bestämde, för han var ju äldst. 

Om jag hade haft barn hade jag absolut introducerat dem för Fem-gänget.