Finns bevis för att amning ger en bättre anknytning?

Jag menade inte just dig men tjaft utan i allmännhet, det är ett oerhört laddat ämne och jag kan inte förstå varför man måste ha åsikter hela tiden om vad andra gör. Man gör väl det som känns bäst för en annars hade man ju inte gjort det. Tycker det är väldigt onödigt att bråka om något så naturligt som att amma och att flaskmata. Närhet eller inte, har man inget val så gör man ju det som känns bäst för en. Jag tog det som du skrev att det enda sättet jag kunde känna närhet var att amma, vad händer då när jag slutar liksom...inte på något annat sätt. Som vanligt så är man ute på farlig mark när man skriver något

Det är helt accepterat att tycka att man har närhet till sitt barn när man ger på flaska men att amning är hemskt och en stor pina och inte alls ger nån närhet. Men tycker man som Jessa6 att flaskmatning bara är mat och att amning är mat och närhet, ja då är man en känslomässigt störd människa som inte kan ge närhet till sina barn annat än genom att de får suga på en ens bröst. Det är så FÅNIGT.

Jag är precis som Jessa6. För mig (och mina barn också tror jag, särskilt den lille som jag ammar nu) är flaska bara mat. Jag tycker inte det är särskilt mysigt att flaskmata men jag trivs med att amma. Vad är det som är så fel med det? Sen har ju jag (och barnens far) närhet till våra barn på en massa andra sätt än i matsituationen. Vi myser på skötbordet, på golvet, i famnen osv utan att det är kopplat till mat.

För mig är den närhet som finns i amningen speciell, den upplever jag inte i andra situationer. Därmed inte sagt att den skulle vara bättre än annan närhet eller att barn som inte ammas går miste om nåt väsentligt. För mig hade det varit en sorg att inte kunna amma mitt andra barn eftersom jag då inte fått vara med om det mysiga jag hade när jag ammade ettan.

Jag upplever att det finns en stor amningsfientlighet bland vissa här på FL. Säger man nåt positivt om amning är man amningsfanatiker och känslostörd och allt vad det är. Acceptera att amning faktiskt är mer än mat och något positivt för många. För jag accepterar att det finns mammor som inte trivs med att amma.

SÅÅÅ jäkla bra skrivet Jag håller med om varenda ord. Har oxå både ammat och flaskmatat och för mig så gav amningen en mycket speciell sorts närhet som jag inte upplevde när jag gav flaskan. Jag tycker att det är mycket mysigare att amma än ge flaska.

Men det är jag det och jag respekterar att det finns andra som inte trivs alls med att amma men som tycker att flaskmatning är världens mysigaste

Det är bara himla tråkigt att det känns som att man nästan inte får skriva nåt positivt om amning för att då så är det alltid nån som kallar en för amningsfanatiker eller amningspolis eller nåt sånt. Men att man har väl rätt till sina känslor och åsikter? Om jag tycker att det är mysigare att amma än ge flaska så har jag väl rätt att säga det? Det betyder ju inte att alla måste tycka så.

Jag tror inte att det är en själ som bryr sig om huruvida ni tycker att det är mysigt att amma eller inte. Problemet med somliga amningsdebattörer här är dock att de tenderar att dra generella slutsatser av sina personliga upplevelser. Så länge ni inte har åsikter om andras matningsmetoder eller om amning och anknytning generellt får ni tycka att det är hur mysigt eller omysigt som helst.

 

Seglaren: Det är spekulationer. Och det är väldigt svårt att forska på det, du kan inte gallra bort andra samband och hitta rimliga jämförelsegrupper.

Jo men ladyline du tillhör ju dom som är toleranta Men att tyvärr så finns det andra som verkar ha svårt att läsa att man tycker att amning är mysigare än flaskmatning. Precis som att det oxå finns dom andra som går igång om nån skriver att hon tyckte att flaskmatning var mysigare.

Jag håller med om forskningen. Hur skulle man kunna forska på om amning stärker anknytningen? Man skulle ju behöva ha randomiserade grupper och man kan ju inte ta en massa mammor och sen lotta om vilka som ska amma sina barn och vilka som ska vara kontrollgrupp och inte får amma Desutom så skulle det nog bli himla svårt att kontrollera för alla möjliga felkällor.

Jag tror inte att anknytningen står och faller med amningen. Om mamman trivs med att amma så kan det säkert stärka hennes anknytning till bebisen men att om hon tycker att amningen är skitjobbig så kan den säkert försvåra anknytningen istället. Det som jag tror är viktigast för anknytningen det är att föräldrarna svarar på sitt barns signaler och försöker tillfredställa sitt barns behov.

Åh vad skönt att det finns fler som tycker precis som jag, blev lite rädd där Granit, du tog mig på orden

Bra att du äntligen håller med mig eftersom det är hemskt att föräldrar har fått helt fel information både från den offentliga vården och Amningshjälpen. Jag hänger inte upp mig på kärlekshormoner utan att det är lätt att uppfatta att man måste amma barnet annars så får det anknytningsproblem. Barnmorskorna måste lyssna på sina patienter och ge opartisk information inte en massa tyckande.

Det är idag en marginell skillnad mellan ersättning och bröstmjölk och det är viktigt att alla föräldrar vet om det. Sen är det upp till dem själva att välja vad som passar just dem bäst.

Jag förstår inte varför folk bli så upprörda för att det idag finns valfrihet.

Minskad famntid? Ursäkta mig men det där är så långsökt att det nästan inte går att kommentera på ett vettigt vis.

De allra flesta föräldrar kånkar runt på sina spädbarn mest hela tiden. De allra flesta föräldrar klappar, vyssjar, buffar, smeker, pussar, blåser på sina bebisar många fler timmar om dygnet än vad bebisen vill äta.

Jag beklagar verkligen om du inte har kommit på något annat sätt än matning att ge ditt barn närhet och beröring. Jag blir illa berörd av att du antyder att kvinnor som flaskmatar faktiskt inte har förstått vad spädbarn behöver. Tråkigt.

Problemet som jag ser det är när någon "tvingas" mata på ett sätt som personen inte vill, och jag tror inte barn mår bra av att mamman inte kan känna närhet vid dessa situationer. Om det sen är amning eller flaskmatning som är problematiskt gör väl ingen skillnad? Jag tycker det är lika tråkigt att höra om mammor som inte vill amma som gör det som det är med mammor som absolut inte kan amma som vill det.

Och amningsfientlig är jag absolut inte, och jag har nog aldrig stött på någon annan som är det heller. Amning är jättebra om man vill och det fungerar!

Anknytning är ju ett något vidare begrepp än amning . Jag har ammat, trivs med amning och mig hjälpte det absolut mycket första tiden med första barnet då jag kände mig rätt ny på det här med att vara mamma och inte riktigt visste vad jag skulle göra med det lilla fantastiska livet som plötsligt fanns hos oss. men det är ju jag .

Självklart är kroppskontakt och hud mot hud jätteviktigt, vilket man självklart har och kan ha även när och om man inte ammar. Klocktid går väl knappast heller att använda som enda parameter.....har då barn som är "segätare" automatiskt bättre anknytningar än "snabbisarna"? Mina har ammat snabbt och rätt ofta (förutom maratonsessionerna på kvällarna som riktigt små), har de då sämre anknytning än de barn som tar längre tid på sig och ända ammar ofta? Nu har vi burit våra barn väldigt mycket, men de är ändå olika. Storebror var en extrem bärfis, lillebror trivs också jättebra med att bäras, men han är mycket mer motorisk och framåt och vill och kan mer själv.....har han då sämre anknytning för att han rent tidsmässigt troligtvis fått mindre kroppskontakttid?

En god anknytning skapar man på många olika sätt. Amning är knappast någon brännande punkt skulle jag säga även om det säkert hjälpa till....precis som att sova tillsammans, bada tillsammans, leka tillsammans, kräla runt på golvet tillsammans, bära, vara lyhörd, flaskmata kroppsnära etc etc.

Fast det hade ju varit smidgt....om det hade varit så enkelt....att amning garanterade god anknytning menar jag . Bättre att lägga krut på vad som verkligen är viktigt för att skapa en god anknytning och sedan låter man varje enskild förälder och barn hitta sina vägar och redskap . Nära på alla plan kan man vara på många sätt.