Jag är sjuk i matmissbruk...
Jag vill bara säga - ÅH vad jag känner igen mig!
Men det finns en väg ut, jag lovar!
Jag har i 10-12 år jojobantat och ätit, på sådant sätt som du skriver i TS. Jag har följt en diet slaviskt, gått ner ett par kilon, gett upp. Ätit "som vanligt" det vill säga smygätit. MASSOR. Och så en ny diet. Och så vidare. Jag har ganska nyligen egentligen verkligen insett att det är ett matmissbruk jag lider av.
Men det finns hjälp. Jag går i KBT-terapi och har fått en hjälp på vägen. Jag är verkligen inte där än, inte på långa vägar, men jag har påbörjat en process att stoppa upp det här känsloätandet, all skuld och allt det innebär för mig som person.
Jag kan också varmt rekommendera en bok som heter "Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi". Den handlar om att bryta mönster. Att ta reda på vad det är som händer i dig före, under och efter du stoppar i dig något. Den hjälper ju inte bara automatiskt boken, men det kan vara ett bra sätt att få ordning på sina tankar.
Min terapeut säger, att som för min del, jag är expert på vad man ska och inte ska äta. Jag kan ALLT om alla dieter. (vet inte om det är samma för dig?)
Men det är ju inte där problemet ligger som redan tagits upp i tråden. (har dock inte läst hela tråden). Man vet vad man ska äta, men man gör det inte ändå. För det handlar om andra saker...
KRAM!