Jag är sjuk i matmissbruk...

Käkar jag effedrin eller reductil så blir jag av med suget genast.. skumt va? nej inte direkt för det är något i dessa piller som gör att man inte vill äta.. men då gäller det allting istället....Å nej jag vet att effedrin inte är det bästa att äta så jag behöver inte någon uppläxning i ämnet TACK!!

Nu är det ju skillnad på droger och alkohol och cigg eftersom det finns beroendeframkallande ämnen i det. men visst är är missbruket det samma.

Jag har inte varit överviktig någon gång förutom några kg. Men beroende av saker har jag varit men inte av alkohol eller knark. En snus tex motsvarar 5 st cigg så tro mig att det är jäkligt svårt att sluta + att det går rakt ut i blodet. Men jag kan säga att jag är väldigt påläst om hur kroppen fungerar pga folk runt mig har haft sjukdomar och haft alkoholproblem

Efedrin är prestationshöjande och fettförbrännande om man tränar mycket. Men fungerar ypperligt när man känner att man inte vill äta för min del NEJ inget jag rekommenderar för man har satans skallebank varje dag.. Man sover som en kratta och hjärtat slår extra hela tiden. Nää testa inte det.. inte värt det jag lovar.

Men ni äter förskräckligt dålig mat! Mat som inte mättar, mat med socker i. Skit i rostmackorna och korven så är du en liten bit på vägen.  gör emn köttfärslimpa istället även om du överäter av den är det bättre än någon korv med ketchup. Köttfärslimpa med ugnsrostade aubergine, lök och paprika.Du behöver inte ändra allt på en gång men byt en sak i taget.Eller också kan du tycka synd om dig själv Buhu det är så synd om dig.

Den som fråga mig om jag varit överviktig och den som sa att det är samma sak som alkohol och doger. ;)

Kan säga att jag INTE äter så här kasst varje dag. Det var just idag som min "matdedel" såg ut så här. Så att säga "ni äter förskräckligt dålig mat" är direkt felaktigt när det gäller mig. Det som gör mig TJOCK är att jag inte motionerar. Det beror på först och främst lathet och tyvärr en knäskada sen ca 20 år tillbaka som repade upp sig för 2 år sen.

Ärligt talat så är du larvig nu... varför skulle inte en smal person kunna hjälpa till?? Är vi mer okunniga än en som är överviktig??  som någon sa så antingen så tycker man synd om sig själv och blundar för det andra säger eller så lyssnar man. man försöker vara snäll. Om du trodde på dig själv så skulle du lyssna och inte kritisera tillbaka. Skriv för fan isf att bara överviktiga får va med i denna tråd!!!!

Nu blev det tyst!!!???

från oss alla

Glömde skriva att du ska åberopa vårdgarantin så snart din remiss kommit fram till överviktsenheten. Då får du hjälp inom 3 månader.

Matmissbruk kan likställas med missbruk av alkohol och narkotika. Personer som fastnat i matmissbruk är starkt beroende av socker. Socker finns i alla kolhydratrika livsmedel och ger hjärnan en likvärdig "ruskick" som vissa narkotiska preparat. Så visst kan matmissbruk med full rätt jämföras med narkotika- och alkoholmissbruk. Matmissbruk tas dock sällan på lika stort allvar, vilket är synd eftersom missbruksbeteendet är detsamma. Det finns en stor utbredd oförståelse för matmissbruk eftersom relationen till livsmedel är så personlig och tabubelagd. Oförståelsen och bristen på kunskap kring detta speglas i resonemang som "lär dig äta rätt" eller "det är väl bara att sluta med sockret och kolhydraterna". Hade det varit så enkelt som dessa hemlärda "professorer" påstår hade ju ingen varit tjock eller matmissbrukande idag. Personer med matmissbruk mår oftast mycket dåligt, har mycket skuldkänslor och smyger med sitt ätande. Dock möts de tyvärr av oförståelse och därmed blir problemet bara värre.

Ts det är ju förödande att du måste vänta så länge innan du får hjälp. Jag har inga direkta förslag, men det måste finnas någonting annat som kan vara till hjälp innan du får komma till överviktsenheten?

Som sagt, jag har inget intresse att debattera "sjukdomar", diverse ursäkter och andra bortförklaringar, jag sa vad jag ville säga då jag hade tråkigt och tyckte att självömkande inlägg var lagom patetiska.Skrev också att jag skulle dra mig tillbaka från tråden så sluta citera mig om ni vill kunna beklaga er ifred.Avslutar med vilka ursäkter man än använder så är det fortfarande ett fritt val att grisa ner sig varje kväll, sen kan ni kalla det vad ni vill.

Hoppsan, jag läste lite här nu. Tog visst fel och trodde det var en tjej som mådde dåligt och ville ha hjälp med sitt matmissbruk men det är visst någon sorts tjafstråd.Hoppas du TS får den hjälp du behöver. Behöver du en peppkompis kanske vi kan skriva till varandra.. skicka meddelande i så fall.Mvh

Jag tror inte att jag kommer att läsa hela den här tråden eftersom den verkar innehålla en massa debatter som inte har med ts problem att göra. Så, ts: jag hoppas att du har fått några bra råd angående din ätstörning. Hetsätning och matmissbruk som du beskriver det är ett helvete som är lika komplicerat (om inte mer) än renodlad bulimi eller anorexi. Att bara rikta in sig på dieten är fel väg att starta med enligt mig, eftersom det inte angriper de bakomliggande orsakerna. Vilka kan handla om väldigt många saker. Jag hoppas att du ser till att få hjälp, med både den psykologiska och den fysiologiska biten. Det finns en del småtips man kan använda sig av för stunden, för att få bukt med själva ätandet och tuggandet, men i slutändan är det känslorna man ska komma i kontakt med. Först då slutar man upp med beteendet.  Jag själv var anorektiker och bulimiker under väldigt många år, och en behandling jag riktade just in sig på ätandet - i mitt fall fungerade det eftersom om man slutar missbruka mat så finns det heller ingen anledning till kompensatoriskt beteende = intensiv träning eller kräkningar osv. Och jag träffade på en hel del människor som inte använde sig av min typ av just kompensatoriskt beteende, utan som helt enkelt "överåt" och inte kunde sluta. De drabbades av ett dubbelt stigma eftersom de dessutom ofta var överviktiga, vilket ledde till att de förlorade kraft när det gällde att ta tag i problemet. Och de blev ofta pikade av sin omgivning för övervikten, de kände sig konstant misslyckade och kunde inte förmå sig till att just ta tag i det. I vilket fall: jag förstår att det är ett helvete. Jag ska leta upp boken som jag fick i samband med den behandlingen, eftersom den kom med en hel del praktiska råd för stunden, hur man ska stoppa själva ätandet när det har satt igång. Hur som helst, jag hoppas att du har fått några bra råd angående vart du ska söka dig för att få hjälp, det beror ju lite på var i landet man bor också. 

Undrar vilken hjälp man kan få dvs vart skall man vända sig om man mår psykiskt dåligt och missbrukar mat ? Är det först vårdcentral och att man sedan får remis ?