Jag är sjuk i matmissbruk...
Lycka till med det du! Och nöj dig inte med rollen som otrevligast i den här tråden, det var ju lixom det jag sa grattis till
*viskar* skiter fullkomligt i dig, egentligen...men du är ett tidsfördriv som får mig att småle en aning, att folk kan vara så efter sin tid...men vissa går inte att få till att öppna sina sinnen. Så feel free att vara den du är! Troligen är det du som mår dåligt IRL eftersom du måste spela Allan Ballan här på FL! Men får det dig att må bra så visst, jag bjuder väl på det dårå! Och du får äta en blandad kost, jag lovar! Såpass med är jag nämligen så jag inser att allt inte passar alla, det stadiet har ju du uppenbarligen inte kommit till än. Men när så inträffar! Hör av dig! Over and out!
(sträcker på nacken och viftar till som bara jag kan, tar mig en kopp te med kokkofett och fortsätter inventera flödet av ny intressant forskning...)
Bara för att man själv kommit till insikt behöver inte det betyda att samma sak passar alla andra.
En stor del i ens personliga utveckling är att man kan erkänna för sig själv, att bara för att det är rätt för mig så är det inte rätt för alla andra.
Jag kan gärna dela med mig av MIN väg, men accepterar också att den inte passar alla men förhoppningsvis några fler än bara mig.
Och jag inser att det finns andra sätt att lyckas!
Men jag är glad om min historia kan hjälpa andra, men jag är ockå glad om andras erfarenheter kan hjälpa ytterligare några.
Kunskap är föränderlig och hela tiden finns det saker att lära sig och ta till sig.
Var inte enkelspårig och fyrkantig. Lyft ögonen och ta till er saker! Nånstans där ute finns något om pasar just dig.
Lyssna på många, sortera och ta till dig det som du tror på. Men förstå att andra kan också ha rätt.
Nä, nu ska jag sova. Men vet ni tjejer! Va glad jag är att vi alla funnit ett bra sätt som passar just oss! Att vi mår bra och är nöjda med just vårt val!
Det tråkiga är ju bara att en del måste försöka hinta om annat...att ett sätt är det bästa och så ska alla göra...
För vissa passar "förbud" för andra inte.
LCFH är inte "förbud" för mig, men inser att det är det för andra...jag är så fullkomligt nöjd med att inte äta några kolhydrater (mer än några få), min mage mår bra, mitt humör är stabilt (för det mesta
) jag orkar mer och jag minskar. Inte fort, men det känns ok. Äter jag för mkt kolhydrater mår jag inte bra, så är det bara!
Och jag kan vara glad över att de om väljer att opa magen är nöjda med det (även om jag själv aldrig skulle....). Tänker inte argumentera emot nåt jag inte har erfarenhet utav nämligen! (har iof träffat 2 pers som gått upp allt och lite till, men det kanske var nån gammal metod, och tagit hand om en som dog efter op) men som sagt är folk nöjda, varför ska jag lägga mig i det?
Krama varandra i matträsket hörrni!
Nej, sin benstomme föds man med...men har man en tunn benstomme kanske man är fet 10 kg före den som har kraftig benstomme. Så jag förstår ändå inte hur du menar att det är en myt.
A är 160 cm och väger 50 kg och har tunn benstomme, hon går upp 10 kg och känner sig fet.
B är 160 cm och väger 60 kg och är "normal" hon kan väga 75 innan hon blir fet.
Så jag förstår precis vad LD menar men att hon är liten men fet. Hon är A...jag är B (fast 18 cm längre, men jag kan väga mer än alla tabeller och ändå få mkt komplimanger att jag är så smal och snygg (var, på väg dit igen...))
Ja det kvittar väl vad jag skriver...jag irriterar dig ju ändå och vi pratar förbi varandra...men sov gott Stinky, ses imorgon!