• Nilsfar

    Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

    zelia skrev 2010-03-10 22:47:56 följande:
    Almond banana bread låter gott, det måste jag testa! Är det svårt att hitta mandelmjöl? Jag bakade mitt första glutenfria bröd häromdagen och det smakade riktigt illa. Får väl skylla mig själv då jag inte följde något recept.Jobbigt att man inte kan använda produkter som är märkta glutenfritt om dessa innehåller vetestärkelse. GF/CF dieten är ju betydligt striktare än den dieten som "vanliga" glutenallergiker äter. Ni är iaf beundransvärda som orkat kämpa så länge med kosten. Krickeline: Är det alltså skolan som bestämmer hur mycket resurs barnet får?Jag skulle vilja få mer energi och tid att jobba effektivare med IBTn. Det känns som om man skulle kunna vinna så mycket om man bara ansträngde sig lite mer och lite mer. Men precis som ni skriver, familjen då? Hur mycket ska man satsa på att behandla sitt barn och hur mycket normalt familjeliv ska man ha?
    En bra källa till ideer om energin eller 3e som vi brukar tala om Energi, Excitement, Entusiasm är Kates inlägg på son-risebloggen. Detta kanske kan vara något :
    http://www.autismtreatmentcenter.org/blog/2009/12/back-by-popular-demand.php

    Fundera gärna på varför du vill träna. Om du känner att du gör det för att du måste känns det på ett sätt. Om du känner att du gör det för att DU vill så blir det en helt annan känsla och mycket mer glädje och ork.

    Jag tror att en kortare träning med entusiasm och glädje ger betydligt mer än en längre där det saknas.
  • Nilsfar
    Krickeline skrev 2010-03-11 18:20:42 följande:
    Jag och/eller min man kommer på BAN-minglet!Semperts grovmix innehåller väl vetestärkelse, eller minns jag fel? Vi använder finmixen som är vetestärkelsefri. Har bakat både vanligt bröd, saffransscones och kanelbullar med den mixen, som blivit helt ok.Dotterns repetitiva tal har bara exploderat senaste två månaderna. Är rädd att hon kanske har tourettes också. Hon gör ljud hela tiden känns det som. Men kanske ändå att hon kan styra det viljemässigt för det är tydligen mycket mindre av det på dagis. Något som vet hur man kan behandla det? Får bara rådet att ignorera av hab. Det gör vi, men det hjälper inte. Mina öron faller av snart.
    Får man komma med en "son-riselänk" till  börjar känna mig som en spammare.

    http://www.autismtreatmentcenter.org/contents/other_sections/autism-solutions.php

    Titta gärna på hela filmen men speciellt stycket om Aaron är relavant för ert problem.
  • Nilsfar
    Krickeline skrev 2010-03-11 23:49:51 följande:
    Tack för länken! Jag vet väldigt lite om sonrise, men i denna snutt går terapeutens bemötande verkligen på tvärs mot det förhållningsätt vi har hemma.Jag förstår att varje familj måste ha en approach som passar dem och jag vill INTE säga att sonrise skulle vara fel för någon annan. Men i vår dotters fall vill jag inte att hon ska tro att man blir uppspelt och glad av repetitivt frågande, som ju terapeuten i filmen blir. Jag tänker att det är väldigt långt från en "vanlig" situation barnet kommer att möta i verkligheten. En lekkamrat skulle ju aldrig slå knut på sig själv för att få barnet att bli mer flexibelt. Som mamma vill jag att hon ska förstå, i en kärleksfull och tillåtande omgivning, att andra människor kan bli uttröttade av att höra samma fråga 200 ggr på en dag. Så när det händer säger jag tex "nu har du frågat så många gånger, jag har redan svarat och nu vill jag prata om något annat" Sedan föreslår jag ett annat samtalsämne som jag tror kan intressera henne som inte har med han-upen och göra.Inget påhopp på sonrise, alla förhållningssätt som kan hjälpa är bra. Men barn och familjer är olika och behöver därför olika förhållningssätt, tror jag.
    Poängen är ju att William gör precis det du säger. Han tränar barnet i att prata om andra saker. Det är en träningssituation för att hjälpa honom utöka flexibiliteten. Samtidigt vill han uppmuntra kommunikationen som sådan. Den repetitiva kommunikationen är ett steg på vägen - pojken har kommit så långt att han tycker att det är kul att kommunicera, men han vet ännu inte hur det går till.
    Det är alltid mycket lättare att lära vår barn hur de skall göra istället för hur de inte skall göra. Jag har själv sett hur ungdomar med massor av repetitiv kommunikation snabbt har ökat andelen innehållsrik kommunikation genom att göra på det här sättet. Bejaka kommunikationen som sådan och samtidigt införa variation i den. Till att börja med variation inom samma ämne för att sedan gradvis kunna utöka flexibilitetetn till att fungera med andra ämnesområden.

    Naturligtvis skall ni göra det som känns bra och har ni hittat ett förhållningssätt som fungerar bra för att komma ifrån det repetitiva talet så är det naturligtvis bara attköra vidare på det
  • Nilsfar
    Krickeline skrev 2010-03-12 19:24:49 följande:
    Nilsfar: tack för ditt kloka svar. Jag ska sätta mig in mer i sonrise-tänket och fundera på om och hur vi kan komma åt det repetitiva talet. Jag har kanske haft för mycket IBT-tänk och lyssnat på hab för mycket. Ett exempel: Vår dotter har en hang-up på sin dagisfröken Josefina som dessutom är hennes nya avlösare 6 timmar i månaden. Hon ritar bara bilder på sig och J, pratar om J hela tiden och har flera veckor i förväg innan J ska komma hit satt upp leksaker på en rad som de ska leka med när hon kommer till oss. Ofta skriker hon Josefina, Josefina, Josefina! Hon gör det hemma, fast Josefina inte är hos oss då. Säger till oss föräldrar femtielva gånger: -Säg Josefina! Säg Josefina! Enligt hab ska man då inte svara mer än en gång, sedan ignorera. Det hjälper inte. Såklart är det här ett sätt att kommunicera, fast i våra öron låter det som tjat. Grejen är att jag VILL uppmuntra kommunikation, men också få henne att förstå att andra människors reaktion kan bli negativ av allt det repetitiva. Alltså att det är "sannare" mot henne att säga "Nu orkar jag inte höra mer om Josefina. Vi kan prata om de andra fröknarna om du vill. Var fröken Emma på dagis idag?" Istället för att låta henne tro att andra tycker det är lika roligt med det repetitiva som hon. Hab pratar om att inte förstärka ett överskottsbeteende. Jag förstår hur de menar; att det är bättre att hon får lära sig det av mamma och pappa på ett milt sätt istället för tex av en skolkompis som kanske istället skulle vara mer brutal, typ "håll käften nån gång då".Men samtidigt förstår jag verkligen din utgångspunkt också; att all kommunikation ska uppmuntras och nya färdigheter lekas och lockas fram. Jag tycker dock det verkar svårt att uppamma den energi och engagemang som terapeuten i sonrise-filmen. Hur skulle du konkret bemöta det där ständiga uppmanandet till oss: Säg Josefina, säg Josefina? Att själv gå igång och börja skrika Josefina, Josefina, Josefina!!! känner jag mig tveksam till...
    En grundtanke i son-rise är ju att det viktigaste alltid är att förbättra relationen, viljan till att sampela och kommunicera, hitta glädjen i kommunikationen och samspelet. Williams glädje är inte specifikt beroende på det repatitiva samspelet utan det är ett sätt att bemöta all kommunikation.

    Det är så många saker våra barn behöver hjälp med att utveckla så allt som förbättrar samspelet ökar möjligheterna till enklare framtida inlärning.

    Repetivt tal tror jag ofta handlar om ett sökande efter trygghet. Man vet att man skall samtala och ofta ställs det mycket frågor till våra barn. Det är naturloigt för dem att då börja ställa frågor och gärna frågor som de vet svaret på. Om omgivningen reagerarar negativt och kanske med lite irritation så ökar snarare behovet av att upprepa frågor än att minska. Jag kan förstå habs resonemang men det räcker inte att lära ut vad man inte skall göra genom att reagera så lite som möjligt -vi måste lära ut alternativa beteenden.

    I detta fall riskerar vi att lära ut andra intressanta saker. T.ex. "att om någon frågar saker mer än gång så skall man ignorera det" eller "omgivningen bryr sig inte om dina frågor" Det kanske inte är det vi vill att våra barn skall lära sig

    Just bristen på flexibilitet är ju ett av de stora problemen vid autism. Jag tror att det är mycket svårt att rent förnuftsmässigt hantera det för våra barn, i så fall skulle det vara ganska lätt att komma åt genom att förklara att vi blir trötta på att lyssna på samma sak. Autismen innebär ju också svårigheter att förstå vad det innebär att vi blir trötta på något eller inte orkar något.

    För att utveckla flexibiliteten fungerar det därför oftast bättre på att träna på att vara flexibel istället för att träna på att inte vara oflexibel. I det här fallet finns det en kommunikation som är idealisk att bygga på.

    Till att börja med kan ni föra in variation på Josefina temat, det är lättare att hantera variation inom det man är intresserad av. istället för att bara säga Josefina - för in samtalet på alla tänkbara aspekter av Josefina - hur hon ser ut, vad hon brukar göra, vad hon kan tänkas göra nu osv. När det börjar funka bra kan ni testa med att föra in samtalet på andra lärare eller andra personer som gör samma sak eller gillar samma saker som Josefina för att på sikt kunna få ett samtal som kan handla om precis vad som helst utan att det behöver upprepas. Tänk också på att själva inte ställa för mycket frågor utan snarare berätta hur ni tänker och tycker. Det brukar också bidra till att minska frågandet. Även våra barn med autism lär sig en hel del av hur vi gör istället för vad vi säger att de skall göra

    Jag tror att det går lättast om man kan jobba med sig själv så att man kan hitta en dominerande grundkänsla av "jag älskar när du pratar med mig" hellre än " nu pratar jag med dig för att du skall lära dig vara mer flexibel". Om man har den andra känslan finns det risk att man blir alldeles för styrande och kontrollerande - då kan behovet av trygghet för våra barn öka vilket i sin tur leder till att det blir svårare att släppa repetitionerna.

    Glädjen och energin är en träningssak - men när vi hittar den blir det mycket roligare för oss själva.
  • Nilsfar

    Styrkan med joining!

    I gåt fick jag ännu ett exempel på hur kraftfullt det är att engagera sig i våra barns aktiviteter istället för att direkt propsa på att de skall göra som vi vill och styra dem.

    Vi har en ung man från Kenya på besök. Han har en lillebror med autism som han har tagit på sig ansvaret för. Han har hört talas om son-rise och vi har bjudit in honom för att lära sig av oss hur vi jobbar.

    I förrgår var han inne hos Nils första gången. Han försökte väldigt mycket att få Nils att samspela. Han"pushade" ganska mycket. Efter några minuter blev Nils irriterad och började bita sig. Han drog sig mer och mer tillbaks och det blev inte något som helst samspel på hela tiden.

    I går gick han in igen efter ganska mycket diskussioner om hur det känns om människor försöker kontrollera oss och få oss att sluta göra det vi gillar jämfört med de som gillar samma saker som vi gör och engagerar sig i dem.  Istället för att gå in med fokus på att "få Nils till att samspela" gick han in med fokus på att "hitta glädjen i att göra samma saker som Nils"

    Hur gick det då ? Efter ungefär 3 minuter med den attityden så lägger Nils på eget initiativ upp foten i hans knä för att få den masserad. Skillnaden var enorm på Nils vilja till att samspela

    Konstigt? Flummigt? Nej - det handlar egentligen bara om att sätta sig in i våra barns situation och tänka på hur man själv skulle reagera.

  • Nilsfar
    mammaannika skrev 2010-05-13 12:09:54 följande:
    Nilsfar:Intressant iakttagelse. Det där tror jag också. Det är därför jag pushar lite för FMT-metoden här på autismtrådarna. Den musikterapimetoden handlar om att locka till samspel, samverkan på barnets initiativ och utvecklingsnivå.
    Det finns säkert likheter, speciellt om du har ett barn som tycker väldigt mycket om musik.
  • Nilsfar
    moegumsan skrev 2010-06-04 16:00:43 följande:
    Nu blev jag lite konfunderad... =) Jag har konverserat lite med godisföretag för att försöka hitta lite "enkla tillgängliga godisvarianter" till IBT:n, och då pratat både med Malaco och med Fazer. Malacos representant uttryckte sig så här:

    "När det gäller glukossirapen, så är den en stärkelse från främst majs, vete och potatis. I 95% av fallen är det från vete. I processen tas alla proteiner bort, vilket innebär att produkten blir glutenfri även om ursprunget är vete.
     
    Glukossirapen innehåller under 20 ppm."

    Om alla proteiner tas bort, borde det inte fungera då? Är det inte proteinerna som är problemet? Eller är det lite flytande, och att hon menar att "alla" är borta om det kvarstår 20 ppm? För är det som hon säger att glukossirap i 95% av fallen är från vete och att det aldrig fungerar så är det ju rätt enkelt att sortera i alla fall - då går ju alla såna saker bort för hur orkar man ta reda på och hur kan man vara säker på att få rätt svar om det handlar om så ytterst små mängder?
    Där ser du - mycket lättare med son-rise
  • Nilsfar
    moegumsan skrev 2010-06-04 19:55:10 följande:
    =) Ja det får jag säga! Fast de enda personerna i närheten som jag vet kört son-rise, körde GF/CFdiet också...
    Vårt val att prova beror mest på dotterns stora förstoppningsproblematik. Men när vi ändå kör, så kör vi nog lite mer extremt också för att se vad det ger. Får det ingen effekt alls, så blir det nog tillfälligt dock...  Det är onekligen lite stökigt..!
    Jodå, vi kör också med den dieten. Mindre magproblem och därav betydligt lugnare.

    Däremot behöver vi inte fundera på belöningar som går att äta
  • Nilsfar
    kaffemamma skrev 2010-08-27 10:10:06 följande:
    viarchefar: Mitt tips är att utnyttja att det är valtider! Maila skolborgarrådet för kommunen (om det nu är den personen som är högsta ansvarig även för förskolan) med cc till kommunens specialpedagog och alla andra tänkbara ansvariga. Förklara att vid autism finns det en metod som heter IBT, den har  vetenskapligt  bevisad effekt långt utöver alla andra modeller. Det är den metoden som rekommenderas av ert barns läkare och habilitering. För att den metoden ska fungera krävs det att barnet får mellan 20 oc 30 timmars träning på förskolan. Vetenskapliga undersökningar visar att mindre tid inte ger resultat. Detta erbjuds barn med autism i bla  (räkna upp kommuner där du vet att det andvänds). Kortfattat. Avsluta med något i linje "Vi hoppas och tror att xx kommun inte är sämre för barn med funktionshinder. Hur går vi vidare för att få dispans från 15 -timmars regeln så att även vårt barn får rätt till sin fulla potential?"
    För att få hjälp är det säkert bra med den formuleringen. Däremot är det inte så att den har vetenskapligt bevisad effekt långt över alla andra modeller. Det finns stöd för att den ger effekt men jämförelser med andra metoder har inte gjorts i någon större utsträckning och den vetenskapliga meodiken är inte av den sort som ger speciellt säkra resultat.
  • Nilsfar
    kaffemamma skrev 2010-08-27 12:56:21 följande:
    är helt med dig på den Nilsfar - men den är tillräkligt korrekt formulerad för att använda med gott samvete just för att tjäna det syftet! En strid i taget....  
    Absolut - hjälp skall våra barn ha, sedan kan vi diskutera hur den skall se ut
  • Nilsfar
    kaffemamma skrev 2010-09-03 14:30:31 följande:
    lägger in här för att läsa senare:

    Testing of 2,000 Autistic children -- lead & mercury in blood 50 percent
    higher than normal.The full clinical study is linked below this post, along with an article by
    the Huffington Post here:
    www.huffingtonpost.com/stephen-barrie-nd/chil...
    Ja, det är inte alltid lätt att veta vad som är orsak och verkan. vi som har barn med svårare autism vet ju att de ofta tuggar på ett och annat som inte är tänkt som mat från början. Att de då får i sig mer tungmetaller är kanske inte så konstigt.
  • Nilsfar
    kaffemamma skrev 2010-09-10 09:17:29 följande:
    spenderat lite tid på SonRise sidan och hittat massa nytt intressant material. Just denna länk handlar om diet & biomedicin, men du hittar massor om  språk, ögonkontakt, utbrott mm: blog.autismtreatmentcenter.org/search/label/D... 
    Väl lagd tid att spendera den där
  • Nilsfar

    Citerar ur skolverkets broschyr "Särskolan en skolform för mitt barn"

    Särskolan – för vem?


    Särskolan är till för de barn och ungdomar som inte klarar undervisningen


    och kunskapsmålen i grundskolan för att de har en utvecklingsstörning,


    autism eller autismliknande tillstånd. Det gäller också barn


    och ungdomar som fått en betydande och bestående begåvningsmässig


    funktionsnedsättning på grund av hjärnskada.


    För att särskolan ska vara ett alternativ krävs alltså att en elev inte kan nå


    upp till kunskapsmålen och att detta beror på att hon eller han har någon


    av dessa funktionsnedsättningar. Om inte båda dessa förutsättningar är


    uppfyllda ska eleven gå i grundskolan och få det stöd som hon eller han


    har rätt till där. I skollagen står det att skolan ska erbjuda stöd av olika


    slag för de elever som behöver det. Stödet ska vara anpassat efter elevernas


    behov. Det finns tydliga krav på att skolan ska anpassa undervisningen


    till varje elev så långt som möjligt.


    När en utredning visat att ett barn har rätt att gå i särskolan är det vårdnadshavaren


    som väljer om barnet ska gå i särskola eller grundskola.


  • Nilsfar

    ser att det diskuterats en del om träning på ett mer "filosofiskt" plan. Det finns ju en mängd olika sätt att hjälpa våra barn att utvecklas. Själv gillar jag starkt son-rise som vi jobbet med ett antal år. 

    Son-rise innebär att värdesätta barnet och det unika hos barnet genom att engagera sig i det barnet gillar för att sedan använda det för att stötta barnet i utvecklingen. Med tanke på hur stor andel barn med autism som mår dåligt i tonåren så tycker jag att en av de viktigaste bitarna i vårt föräldrskap måste vara att hjälpa våra barn att bygga upp sin  självkänsla. Känslan att de är ok precis som de är. Jag upplever att vårt sätt att jobba bidrar starkt i det arbetet.

Svar på tråden Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7